Heidi's Betraktelser

Flyttkort

2009-02-17T12:52:00.004+01:00

Ett bra tag har jag funderat på att byta bloghost och det har jag nu gjort.

Den här bloggen har flyttat till Heidi's news eller till heidisnews.wordpress.com om du hellre vill ha en hel adress. Alla gamla inlägg finns där, likaså alla vitsiga kommentarer!

Ses på nya bloggen!

Snuvad på konfekten

2009-02-16T21:41:00.002+01:00

Idag blev det kära ex-jobbet färdigt. Det är försvarat och godkänt. Nu behöver jag inte göra något mer än att plocka upp mitt diplom sedan är jag färdig. Hela veckan har gått lååångsamt och idag gick det jättefort. Som en vaccination ungefär. Man går och ojar sig för det länge innan och så går det över fort och gör inte ens ont!

Det är i alla fall väldigt skönt att finally vara klar. Slutligt betyg på hela konkarongen får vi på torsdag. Vi får väl se om jag jublar eller bara är... ja, färdig.

Eftersom jag gick upp kl 5 imorse för att rodda och komma till skolan i tid tänker jag gå och lägga mig nu. God natt alla söta människor!

Sittplatslotto

2009-02-16T08:28:00.003+01:00

Idag var det sittplatslotto på det försenade tåget. Sittplatslotto innebär att det gäller att hitta en plats som är först och främst ledig. Folk brukar ta illa upp om man sätter sig på dem. Sedan gäller det att hitta en plats som någon inte bokat. Det här momentet är ett spel i blindo eftersom man på förhand inte kan se på sätena om de är bokade. Spelet ökar också i svårighetsgrad för varje station man passerar. Dels minskar de lediga platserna exponentiellt och så kan det ju kliva på folk som bokat just den plats man sitter på.

Minns ni måndag för en vecka sedan? När vi klippte en älg? Jag har fått ersättningspengar för resan. Hela 23 kr för en timmes försening. Börjar SJ's kassa att sina?

Idag lägger vi fram ex-jobbet. Det är nervöst. Håll tummarna!

Alla hjärtans dag

2009-02-15T10:36:00.005+01:00

Det var väl ingen som missade att gårdagen var kommersialismens egen hyllning till kärleken. Jag är en av dem som gärna firar men många av mina vänner tycker att dagen är en ursäkt för att inget vara romantisk under resten av året. Everyone is entitled to their own opinion.

Jag och Kärleken firade i alla fall med presenter på morgonen. Inget speciellt eller så, bara en liten uppskattning. Eftersom den store Skiddjävulen gripit honom fick han en skidtidning som heter Glid (säkert en göteborgare som ligger bakom den titeln, hemsidan fungerar inte i alla fall...) och favoritchokladen. Jag fick ett digitalt sodukuspel eftersom jag på senaste tiden blivit besatt av att peta siffror i små rutor.

Sedan åkte vi skidor i Norberg. Det var fint väder, precis lagom kallt och spåren var ok men det blev ändå mitt sämsta träningspass ever. Kroppen ville tydligen inte åka skidor och protesterade hela vägen. Så här såg vi ut innan vi gav oss ut.

Kvällen avslutades med romantisk middag framför Melodifestivalen. Skitnördigt, vi vet. I alla fall var maten god och bidragen av varierande kvalitet. Jag måste säga att jag tycker att rätt bidrag vann. Måns låt var bra (undrar hur det ser ut vid frukostbordet hemma hos honom och Marie Serneholt med tanke på att hon kom typ sist förra veckan) och även Heats låt var bra. Vidare tycker jag att Cookies & Beans kunde fått gå till andra chansen istället för Amy Diamond som faktiskt fått en rätt dålig låt som låg utanför hennes register. Well, 'nuff said. Nu ska jag öva på försvarstalet inför försvaret av ex-jobbet imorgon.

Vattenmelonångor

2009-02-12T18:06:00.004+01:00

Köpte Stimorols nya smak av Senses Watermelon sunrise idag på lunchjakten på Konsum. Den var rätt god faktiskt men den luktar så mycket att det knappt går att vara i närheten av paketet. Ni vet den där söta artificiella doften. När jag plockade upp den ur påsen trodde jag att shampoflaskan jag också köpt gått sönder och läckt över alla andra varor. Men det var alltså vattenmelonen som stank. Genom paketet och omslagsplasten. Ursäkta att bilden är oskarp men jag orkar inte dona med ljuset.

Nu är jag i alla fall semiklar med försvarstalet. Ska dra det med de andra gruppmedlemmarna imorgon.

He finally did it!

2009-02-12T14:49:00.000+01:00

Ni förstår ju själva hur fort det går med presentationen av ex-jobbet...

Död älg och motivationsstopp

2009-02-11T13:35:00.004+01:00

Jag vet inte varför men den stackars döda älgen drog fulla hus här på bloggen. Det bara exploderade i besöksstatistiken. Dagen efter var det tillbaka i normala nivåer igen. Jag tänkte jag skulle publicera den minst äckliga bilden dvs. bilden där man knappt ser den, bara en trasig framlykta och delar av hornen. Meneh, använd fantasin. Den sitter fast där bakom.

I övrigt så försöker jag motivera mig till att fortsätta försvara mitt ex-jobb. Det går långsamt det här.

Säljande manligt och kvinnligt

2009-02-10T17:08:00.007+01:00

Tåget var försenat imorse så jag hade lite tid att döda på stationen. Jag klev in på pressbyrån och kikade på glossy magazines. Ögonen föll på ett nytt magasin (jag har inte sett det förut i alla fall, måhända att det funnits med ett tag) som hette Lifestyle. Det fanns i två versioner; en för män och en för kvinnor. Så långt inget konstigt. Det som fångade min blick var associationsorden man valt för respektive tidning. De gjorde det väldigt tydligt vilken målgrupp som åsyftades. Den kvinnliga pitchades in med orden hudvård, träning, hälsomat och shopping. Den hade också tillägget Hälsa & Skönhet under titeln. Den manliga riktade sig till män som går igång på Porsche, London, Jamaica och champagne.

Jag tycker att den manliga varianten gjorde mycket mer ett positionerande statement än den kvinnliga. Slå upp vilken tidning som helst som riktar sig till kvinnor intresserade av mode och skönhet och man hittar exakt samma ord. Vad är det som motiverar köpet av den? Vad gör att man väljer Lifestyle framför exempelvis Plaza Kvinna eller någon av de andra i samma segment? Jag vet inte men jag har köpt tidningen för att ta reda på det.

Den manliga har med sina pitchord indikerat lite sportighet (Porsche), sofistikation (London), äventyrlighet (Jamaica) och exklusivitet (champagne). Det är alltså inte vem som helst som är målgruppen utan de lite mer beresta, välartikulerade männen runt 30-40 som inte bildat familj än. De som lever med sitt arbete i första hand och sin partner i andra hand (jag fabulerar vilt här). Det andas också lite coffee table över den. Jag tänkte att Kärleken skulle få vara testperson för den och se om det är något att ha.

Här är för övrigt ett par tips till Lifestyle: Köp adwords på Google så man kan hitta er lätt och fixa till er hemsida. Den ser för allt i världen inte exklusiv ut, bara vulgär och förutsägbar. Anlita ett proffs!

Update

2009-02-09T08:47:00.003+01:00

Jag fick veta hur det såg ut även fast jag inte ville. Vi var tvungna att evakuera tåget i Enköpåing. Älgen satt ordentligt fast i tåget. Man behöver nog inte undra om den led i alla fall för som det såg ut var smällen riktigt rejäl. Det såg ut som en låtsasälgfäll som någon slängt över tåget. Jag har bilder på det men jag vet inte om de ska publiceras. Det ser faktiskt ganska otrevligt ut.

Nu sitter jag på ett nytt tåg, armbågade mig fram till en sittplats. Det tåget plågas av signalfel. Vi får se när jag kommer fram. Om jag kommer fram.

Reporting live från Enköpings utkanter

2009-02-09T08:23:00.004+01:00

God morgon!

Idag rapporterar vi live från Enköping där tåget står still utanför stationen. Vi har kört på en älg och för en stund sedan efterlyste personalen hjälp från passagerare som kunde hjälpa dem att dra loss den. Expeditionen gick genom tåget alldeles nyss och det var sex-sju herrar med pondus som anmält sig frivilliga. Frågan är om det är någonting kvar av älgen överhuvudtaget. Jag är inte överdrivet sugen på att se hur det ser ut faktiskt.

Jag hade skrivit om dagens pendling hur som helst för tåget var sent redan till att börja med. Dessutom kom de med endast ett tågset vilket innebär att det är väldigt trångt. Några som skulle direkt till Stockholm C tog en ersättningsbuss från Västerås men jag ska ju hoppa av tidigare idag så det var inte an option for me. Nu sitter jag fint beläget ovanpå bagagehyllan och dinglar med benen.

2009-02-08T17:40:00.002+01:00

Eftersom jag har lite alone-time hade jag tänkt att slutligen få tummen ur och börja klippa ut saker jag gillar ur tidningar och klistra in det i en anteckningsbok och få inspiration och drömma och komma på kreativa saker och bli helt TV-ish fabulous. Vad händer då? Limstiftet jag köpte för detta ändamål har torkat ut...

I grew up with that smile. I know that smile.

2009-02-08T16:26:00.005+01:00

Spenderar min söndageftermiddag ensam eftersom Kärleken jagas av den store skiddjävulen och åkt iväg till Avesta för att åka skidor. Tidigare idag käkade vi lunch med Kärlekens bäste vän M och hans nya flickvän K. Vi ställde massor av frågor och satte poäng enligt protokoll. Hon duger. Nej det gjorde vi inte men kaffet var gott. Om man ska göra lite reklam, och det ska man ju (jag förväntar mig hädanefter gratis kaffe), så har faktiskt Wayne's Coffee stans bästa latte. Jag kikade just in på deras hemsida och boy, I like it! Den ser ut lite som jag skulle vilja ha layouten på den här bloggen. Tyvärr är jag kass på layout själv men kika in vet'ja. Någon som är kunglig på layout och CSS:er får gärna kontakta mig!

Jag sitter och kikar på hela säsong 1 av Gilmore Girls. Hence citatet i rubriken. Ni ser kanske inte det men under titeln på bilden står det "Life's short. Talk fast." Jag älskar dialogen. För det första går den fort och för det andra innehåller serien massor av riktigt roliga situationer och karaktärer. Jag vill väldigt gärna åka till Conneticut, Hartford och försöka hitta förlagan till Stars Hollow. Till och med Kärleken gillar att titta på serien. Nu ska jag kika på avsnitt 20!

Rulltrappshaveri

2009-02-05T17:20:00.003+01:00

Mitt allra första inlägg på den här bloggen handlade om rulltrappor och människors inkapacitet att färdas i dem. Nu har jag noterat något nytt.

I Västerås är tågstationen uppbygd av olika perronger med gångbro över spåren. Rulltrappor leder sedan ned till spåren. Jag har upptäckt att västeråsarna numera är hyfsat duktiga på att åka uppför. De som vill stå still och njuta av färden, står lugnt och fint till höger och de som vill fram lite fortare kliver bekvämt till vänster. Men så händer något. När man sedan ska åka nedför slår det slint. Då klarar ingen av att åka strukturerat utan alla står som en orgelbunden hög kors och tvärs i trappan. Man kommer ingenstans. Dessutom står man tätt, tätt. Är inte det ganska lustigt?

Morgontrafik

2009-02-05T09:08:00.003+01:00

Jag tycker det känns som om pendlandet exploderat på senare tid. Det är mycket mera folk nu är när jag började pendla för nästan ett år sedan. Idag var det fullt krig om platserna och jag och Kärleken lyckades sno åt oss var sin semiplats på en slags bänk. Det konstiga är att vi åkte ett senare tåg än vi brukar. Vårt vanliga tåg brukar vara lika fullt som det här vilket gör att antingen så pendlar fler eller så åkte fler med ett senare tåg just idag.

Inte nog med att tåget var fullt. Det var fullt av ickependlare också av värsta sort. Idag var det någon slags fackförening som tjattrade. Medlemmar hit och förhandlingar dit. Jag skulle vilja vara som Kärleken som bara somnar och inte bryr sig om vad som händer runt omkring honom. Det hade varit skönt tror jag.

Nu ska jag och CJ lägga in sista spurten på opponentrapporten. Examen har sniglat sig lite, lite närmare!

Det här är en blogg om ingenting...

2009-02-04T22:00:00.005+01:00

Jag har haft massor av uppslag till blogginlägg idag. Dock har de återigen varit korta snuttar som i sig själva inte skulle kunna bära ett helt inlägg. Exempelvis skulle jag kunna berätta att det var halvkris imorse när concealern till slut var all och jag fick bita i det sura, gröna VISA-kortet och köpa en ny. Jag skulle också kunna berätta att jag försov mig imorse och därmed fick en mysig morgon tillsammans med Kärleken som arbetade hemifrån idag. Det är inte heller intressant i någon större utsträckning.

Jag kan även meddela att jag presentkortsshoppat idag. G och K på Makalösa hörde, eller såg kanske mest, mitt rop på garderobshjälp och gav mig ett presentkort på MQ utöver det vackra halsbandet. Eftersom det är superreor nu hittade jag två koftor som blev mina för mindre än vad ena koftan skulle ha kostat från början. Givetvis satte jag ut för att hitta något färgglatt och fint men kom hem med ett grått och ett svart plagg. Det matchar åtminstone resten av min grå/svarta/vita garderob...

Virtuella goda vänner

2009-02-03T20:12:00.002+01:00

Det snackas ju mycket om mikrobloggar nu. I alla fall har svensk press fått upp ögonen för det fenomenet som varit känt länge i staterna over there. Själv intog jag, som ni vet, länge ignoransens lyckliga position och vägrade lära mig vad sociala medier utöver Facebook var.

Det har ju nu ändrats radikalt. Allt sedan jag för ganska precis en vecka sedan tog reda på vad det innebär har jag suttit fast. Det är intressant att följa vad vissa trådar mynnar ut i och hur en upplagd status/mening kan starta massiva diskussioner som antingen är för och emot det ena eller det andra. Fort lär man sig att stänga av funktionen som gör att man får ett mail eller SMS när någon lägger upp en kommentar till vad man skrivit.

Det rubriken syftar till är att jag la upp en rad på Bloggy om att jag funderade på att ta mig ut och springa men inte visste om jag orkade. Det tog inte många minuter innan jag fick det käcka svaret: "Gör't!". När Kärleken sedan idkade lite press (jag fick varken äta glass eller gosa förrän jag hade sprungit) så var det bara att ge sig ut.

Det här fick mig att spinna vidare på det faktum att den äldre generationen är lätt förtvivlade över att "dagens ungdom" umgås mindre och mindre irl (in real life) och spenderar mycket tid vid datorn. Man oroar sig över isolering men i själva verket är ungdomarna mer sociala än någonsin. Goda vänner kan umgås över nätet och, som ni såg i exemplet ovan, ge stöd som man kanske inte får av människor som finns runt omkring en. Fundera på det.

Kom gärna med egna exempel!

Sidekickens första dag

2009-02-03T11:51:00.002+01:00

Halsbandet är alltså min side-kick. Inte så spännande kanske men idag fick det föjla med ut för första gången. Det har nu rest till Stockholm och varit i IHM's nya lokaler tillsammans med mig. Vi får se vad det hittar på nästa gång.

Eller så gör vi inte det. Det här var egentligen en sjukt dålig idé men den lät kul ett tag när jag formulerade uppslag i mitt huvud. En som kommit på ett bättre koncept är Kristina som skapat sig ett mycket fashionabelt alter ego. Varför kommer inte jag på massa coola saker? Jag vill också vara sådär kul, kreativ och komma på massa roliga saker som folk vill följa. Varför gör jag inte det? Det påminner onekligen om när jag var med i bloggtävlingen för VISA strax före jul. Jag har aldrig känt mig så tråkig som då.

Är den hemska sanningen att jag faktiskt är tråkig? Va? Säg att det inte är så!

A little bit of this, a little bit of that

2009-01-31T17:06:00.005+01:00

Jag bara måste berätta om Makalösa. Det är en reklambyrå som har sitt kontor på samma ställe som "min" byrå. Den består av två fashionabla kvinnor och en yngre kille. Han har varit pappaledig under tiden jag har pryat så jag har inte träffat honom mer än ett par korta stunder. Däremot har jag haft förmånen att närmare stifta bekantskap med G och K. De är två otroligt positiva och varma människor som har så roligt på sitt jobb att de står och skrattar mest hela tiden. Jag vill också ha det så på mitt jobb när jag blir stor. Jag har även haft förmånen att få vara med på ett av deras case vilket jag här skulle vilja uttrycka mitt stora tack för. De gav mig en avskedpresent som kommer att figurera lite som en side-kick här i bloggen längre fram. Ni får vänta och se!

Idag har prestigen stigit i kampen om segern i Skejtvasan. Jag lyckades för första gången vinna över mamma och pappa kämpar för att hålla Kärleken bakom sig. Det är mindre än en månad kvar nu så alla försöker mörka hur mycket de tränar så att de andra inte ska ha koll på formen. Själv brottas jag med något slags elakt virus som gör att jag inte riktigt hittar formen och det känns lite som om kroppen motarbetar mig. Jag hoppas det släpper snart för jag börjar fundera på om jag ska försöka knäppa pappa lite på näsan också. Det skulle nog svida rätt ordentligt i skinnet på honom, haha!

404 kr

2009-01-30T11:11:00.002+01:00

Testade just en av Jonas Lejons tjänster, Bloggvärde. Tydligen är min blogg värd hela 404 kr!

Det är ju super! Någon som vill köpa?

Sista dagen som pryo

2009-01-30T10:34:00.002+01:00

Idag är den sista dagen jag tillbringar på min praktikplats. Nästa gång jag återvänder hit kommer jag att vara anställd och förväntas prestera. Det känns lite läskigt faktiskt.

Skönt är i alla fall att om 20 dagar kommer jag aldrig mer att räkna mig som student. Eller det ska man kanske inte vara så säker på. Jag har ju en tendens att plugga lite strökurser för mitt eget höga nöjes skull. Hade långtgående funderingar på att läsa makroekonomi på distans nu under våren men jag kände att jag inte riktigt mäktade med det just nu. På måndag ska jag sammanstråla med herr Merkaptan för att börja hacka på vår opponentgrupps ex-jobb. Det är rätt bra men det finns säkert sprickor vi kan peta på.

För tillfället sitter jag och laddar mentalt för att springa på lunchen tillsammans med inför-stockholmmaraton-tränande-AD:n J.

Effektivisering

2009-01-28T09:16:00.003+01:00

Igår försökte jag effektivisera min informationskonsumtion. Jag lade till alla bloggar jag följer i Outlooks rss-läsare i förhoppning om att den skulle göra det smidigare att läsa inlägg istället för att använda min webbläsares kanalläsningsfunktion (har inget bättre namn på den). Jag använder Opera och det fungerar väldigt smidigt men jag inbillade mig att det skulle vara bättre att läsa allt i Outlook. Det var inte det. Den är mycket segare på att uppdatera och man får inte på ett vettigt sätt koll på när den väl uppdaterats. Det blir återgång till webbläsaren.

När vi ändå har effektivisering uppe på agendan skulle jag vilja att vi diskuterade lagen om offentlig upphangling. Den kom ju till för att allt skulle vara så himla rättvist och ingen skulle få någon fördel eller kunna muta sig till att få uppdrag från stat, kommun eller landsting. Har det blivit bättre? Nej, I think not. Vi har just precis klämt ut ett anbud till en statlig myndighet och det är så omfattande och krångligt att det har tagit enormt med tid och resurser bara för att få koll på alla skall-krav. Dessa täcker för övrigt två och en halv A4-sida. Sedan ska allt formuleras och skrivas på rätt sätt. Missar man en liten punkt är man ute i kylan och allt är förgäves.

När sedan allt jobb på vår sida är klart ska det sitta någon på andra sidan och leta fel. Bara att gå tröska igenom alla anbud från ivriga offererare kräver enorma resurser. Vad kostar inte allt det här? Är det verkligen administration som ska äta upp alla skattepengar? Dessutom kan de som skriver anbudsförfrågan anpassa den så att den matchar den leverantör man vill arbeta med. Vilket såklart helt punkterar meningen med lagen. Vad tycker ni? Är lagen vettig?

Sociala medier

2009-01-27T10:42:00.004+01:00

Jag har levt med huvudet under armhålan den senaste tiden. Trots att jag följer några reklam- och plannerbloggar och befinner mig på en reklambyrå för tillfället har jag småignorerat allt pladder om sociala medier (jag är visserligen med på Facebook och halvhjärtat startat ett konto på LinkedIn).

Ikväll ska jag dock på en föreläsning med grundaren av Bloggy, Jonas Lejon, så bara för att veta mera gick jag in där för att ta reda på vad mikrobloggande egentligen innebär. Skapade ett konto, länkade till den här bloggen, råkade ramla in på Twitter, en annan mikroblogsite, och länkade den till bloggen också samt började kolla på vad andra skriver. Sociala medier har fått en betydelse. Jisses vilket kafferep! Har man inget att göra kan man ägna timmar åt att kommentera på andras inlägg och läsa vad folk har för sig för stunden.

Jag har inga direkta slutsatser att dra från mina första stunder i mikrobloggvärlden. Jag måste studera fenomenet ett tag först men helt klart är det så att det tar tid och engagemang för att fullt ut kunna utnyttja möjligheterna som de sociala medierna erbjuder.

I alla fall, följ mig här på Bloggy eller här på Twitter!

Ekonomiskt resonemang

2009-01-27T09:22:00.005+01:00

Jag har de senaste dagarna bara haft små uppslag till inlägg. De har inte varit stora eller relevanta nog att kunna utgöra ett helt eget inlägg. Därför kommer nu någon slags uppräkning på vad jag går tänker på för tillfället.

Varför är allt så sjukt dyrt? Och varför är CSN så sjukt gnidna? Jag har insett att det kommer att bli skralt i kassan i mars också eftersom jag inte får studiemedel i slutet av februari ehuru jag tar examen då. Det innebär att jag inte får pengar förrän i slutet på april eftersom jag börjar jobbet i mitten på mars och lönen släpar en månad. Dessutom blir det ju inte en hel lön eftersom jag bara jobbar en halv månad. Vilket i sin tur innebär, lång kedja här jag vet men bare with me, att jag inte kommer att få full lön förrän i maj! Om fyra månader.

Ovanstående resonemang drar mig in på nästa problem. Min garderob. Den är som alltid ett svart hål men just nu är den svartare än någonsin. Jag bestämde mig häromdagen för att rensa ut allt som var trasigt och de plagg jag inte längre använder av olika anledningar. Det visade sig att mycket som upptagit garderobsplats och invaggat mig i den falska övertygelsen att jag visst hade mycket kläder att bära var gamla träningsoveraller och sweatshirts. Garderoben är alltså i skriande behov av att fyllas med nya kläder samtidigt som mina skor måste klackas om igen. Nordisk vinter med grus på vägarna är förödande för alla klackskor. Nya kläder och omklackning av skor kostar riksdaler vilket jag alltså inte har i någon större utsträckning just nu. Det är faktiskt så att jag går och drar mig för att köpa hårspray och concealer för att det är dyrt och jag kanske vill äta i slutet på mars någon gång.

Nu har jag målat upp en nattsvart bild här som kanske inte riktigt speglar verkligheten. Jag har nämligen sådan tur att jag har andra personer i min närhet jag kan leva av. Kärleken är ju världens gulligaste och han vill inte att jag svälter. Sedan har jag goa päron också som förutsåg hela den här problematiken och försåg mig med ett sparkonto vid ung ålder. Det har jag sedan naggat på hela studietiden och nu ska det se till att jag åtminstone har nudlar på bordet. Som en sista utväg har jag också min kära vän Mastercard (icke att förväxla med min andre gode vän VISA) som gör att vissa inköp kan genomföras nu och själva betalningen kan skjutas på framtiden. En inte helt optimal lösning men den finns.

Nu insåg jag att jag inte alls skrivit om mina uppslag till blogginlägg men de var rätt kassa ändå så de får väl komma fram en dag när jag verkligen inte har något att skriva om.

Kärlekens gåva

2009-01-22T07:07:00.002+01:00

För varje dag som går tackar jag Kärleken för att han gav mig en iPod i julklapp. I can't emphasize enough hur mycket den har revulotionerat pendlandet och gjort det till en mycket behagligare företeelse. Igår var det tydligen spela-spel-på-mobilen-med-högt-ljud-på-dagen för både på morgonen och kvällen satt det folk och plingade. Tidigare hade jag kokat av ilska men två pluppar i öronen senare kunde jag enkelt koncentrera mig på det jag hade för händerna.

Idag sitter det två indiska tjejer och skravlar högt på hindi bredvid mig. Jag sitter i en fyrsits med de två indierna och en vanlig medelålders man i jeans, skjorta och kavaj (säljare skulle jag tippa). Jag har det fint med min dator och iPod men mannen ser faktiskt lite lidande ut. Jag tycker synd om honom.

När dagens rätt blir dagens fel

2009-01-21T14:43:00.003+01:00

Satt och kikade lite på Tjuvtittat.se och hittade den här bilden. Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det. Budskap på kollisionskurs kanske.

Tisdagskul!

2009-01-20T16:49:00.007+01:00

Helt plötsligt blev det livat ute på vår uppfart utanför kontoret. Ett gäng demonstranter dök upp och började vråla allehanda slagord som de tyckte passande. En tjej hade megafon men hon mumlade i den så vi hörde inte vad hon sa. Lite misslyckat kan man tycka. Efter ett tag kunde man urskilja ord som "mördare" och "avskum".

Det var ingen stor grupp som dök upp, bara en 6-8 personer, och de var inte så uthålliga. De stod och vrålade i en tio minuter bara. Tydligen har vi ett läkemedelsbolag i huset och dessa protesterande ungdomar dyker upp med viss regelbundenhet en gång i månaden. På skyltarna hade de kreativt skrivit: "Rädda djuren -forskarna i buren" och "Djurförsök är en vetenskaplig bluff."

Eftersom jag är den jag är, smet jag ut och tog en bild på dem. Det var mörkt ute och de stod inte still varför kvaliteten på bilden är lite dålig. Jag undrade först om de skulle bli våldsamma men de backade lite när jag sa att jag jobbade på reklambyrå. Ett läskigt ord för dem kanske.

Som alltid undrar jag vad dessa unga aktivister vill uppnå med sitt ändlösa vrålande. Det är ju knappast så att de på något märkbart sätt påverkar läkemedelsbolagen att sluta använda djurförsök. Det måste finnas mer konstruktiva sätt att göra sin röst hörd. Jag undrar om dessa grupper skulle kunna tänka sig att arbeta mer seriöst och mindre militant med PR. Säg att de får in helsidor i rikstäckande media som DN, Svd och liknande där de sakligt lägger fram sina argument. Som det är nu blir de ju bara avfärdade som nuisance. Jag tror att de skulle få bättre gehör för sin sak då. Men onekligen livar de upp en tisdagseftermiddag, helt klart.

På banan

2009-01-19T16:23:00.000+01:00

Jag tror jag är ikapp nu. Kanske...

Obehaglig känsla igen

2009-01-19T12:02:00.003+01:00

Idag har jag en sådan där obehaglig känsla. Den här gången är det inte världen som krymper utan det känns som jag ligger en sida efter i allting. Kan inte riktigt bli kvitt den fast jag kontrollerat allt jag kan komma på. Hur kommer man runt det?

Rapport från Svenne Banan-land

2009-01-16T21:29:00.005+01:00

Oj! Så mycket har hänt sedan jag började skriva det här inlägget. Jag får helt enkelt ta händelserna i kronologisk ordning.

Jag och Kärleken sitter alltså som äkta Svenssons i soffan en fredagskväll och tittar på hederlig helylle familjeunderhållning. Vi har alltså ätit hämtmat och sitter och snurrar på varsitt glas vin. Fast vi är ju barn av vår tid så vi sitter med varsin laptop också.

I alla fall tittar vi på Let's Dance. Det mitt inlägg skulle handla om har fyllts på med pärlor. Det första som hände var Elisabeth Höglund. Vem F*N är stylist i det programmet? Pardon my french men Kärleken uttryckte sig ganska väl när han utbrast: "Hon ser ju ut som en kassler!" Hennes bröst låg som två halvfyllda värmeflaskor över kanten på korsetten och bak på ryggen hängde en slang över också.

Färgen kan man ju också diskutera. Varför glänsande diaré? I have no answers.

Det andra som hände var Carl-Jan Granqvist dans. Han har fått ett nytt smeknamn. Samma smeknamn som herr Merkaptan faktiskt. CJ måste få en hummergaffel nu (Carl-Jan lämnar tydligen aldrig hemmet utan en sådan). Hans nya smeknamn kommer att bli Carl-Jan från och med nu!

Sist men inte minst var Kärleken framme igen och uttryckte sig. Under presentationsminuterna till Blondinbellas dans sa hennes danspartner, whats-his-name: "Isabella är en perfektionist ända ut i fingertopparna". "-spetsarna" kom det då syrligt från Kärleken. Visst är det så att vi är gjorda för varandra? Eller hur? Kaka och Maka!

Mer webbmärkligheter

2009-01-16T11:00:00.003+01:00

Jag sitter och gör lite research idag och surfar runt på Sveriges kommuners hemsidor. Det är en hel del märkliga saker som dyker upp. Bland annat på Svedalas hemsida där sökfunktionen tydligen är under upplärning. Han kanske är nyanställd, vad vet jag.

Regler om reklam

2009-01-16T09:42:00.003+01:00

Hittade den här annonsen på Facebook. Jag tyckte den var så menlös att jag bara var tvungen att lägga upp den här. Mina damer och herrar, det är alltså så här man INTE ska göra. 1. Spännande resetävling? Tävlar man om resor? Vart i så fall? Säffle? 2. Få gratis Daim. En hel sådan där låda som det är på bilden eller vadå? Och vem vill ha en hel låda Daim? Varför just Daim? Mystiken tätnar. 3. Vem är avsändaren? Varför får man inte veta vem som står bakom? 4. Varför använder man någon annans varumärke som front? Eller anordnar Kraft Foods tävlingen? Knappast, de har varumärkesstrateger hos sig som torde veta bättre. 5. Vad är catchen? Det luktar skumma tomtar lång väg...

Vad blir då konklusionen? Jo, personen som utformat den här annonsen måste antingen har haft huvudet under armhålan de senaste 30 åren eftersom man redan på 80-talet insåg värdet av varumärken och vikten av att bygga dem starka. Eller, så är personen ifråga en riktig skummis som för allt i världen inte vill synas och satsar på att lura naivt folk (och sådana finns det ju en del på Facebook).

Idag är det i alla fall fredag och i helgen ska jag lämna in mina skor för klackning, igen. Under 2009 hoppas jag på uppfinningen "superklacken" som underlättar för alla som, liksom jag, bor i sina skor. Att klacka om dojorna varje månad är ju rätt dyrt och det spelar ingen roll om man har billiga eller dyra klackar, de går sönder fort som 17 ändå.

Världens storlek

2009-01-15T16:21:00.002+01:00

Har ni någonsin varit med om att personer i ens vänskapskrets som tillhör helt olika falanger och stadier av ens liv helt plötsligt känner varandra? Hur obehagligt är inte det? Man tror att man kan ha sina vänner ifred för sina andra vänner och sedan upptäcker man att de umgås hej vilt och okontrollerat. Världen är åt helvete för liten. Eller åtminstone är Västerås det.

Skidåkning i socker

2009-01-15T07:19:00.006+01:00

De senaste inläggen har typ bara handlat om förseningar. Det känns lite tråkigt faktiskt. Igår hade tågtrafiken norrut från Stockholm havererat. Det var inställda tåg hit och gravt försenade tåg dit. När jag och Kärleken väl hamnade på ett tåg (försenat) så fick vi höra i högtalarna av föraren att det hela berodde på "dålig tågföring". Vad det innebär vet jag inte men man kan ju anta att någon tabbat sig ordentligt.

Jag tänkte också snabbt dra mina kriterier för Försenings-O-metern innan jag går vidare. Jag träffade nämligen en kompis i tisdags som undrade vad försening innebar. Jag hade först tänkt köra nolltolerans men jag insåg att jag skulle få göra om mätaren varenda dag om jag skulle hålla det uppe. Jag har således bestämt mig för att SJ har ett fönster på tre minuter. Det kan tyckas lite men jag anser att eftersom de stänger dörrarna 30 sek innan tåget ska gå för att förbättra punktligheten och således försöka tvinga folk att komma i tid så kan jag på detta sätt tvinga SJ att följa sin egen uppsatta tidtabell. Inte för att jag tror att det kommer att få något större genomslag dock. Kan ju knappast räknas som opinionsbildare direkt...

Nu byter jag ämne till gårdagens skidåkning. Mina kära päron, Kärleken och jag satt oss i bilen och for till Avesta för att lägga några mil till i kroppen inför Vasaloppet. Föret var dåligt, is i botten och så konstsnö ovanpå det. Det var ungefär som att åka i strösocker (har ni försökt göra mönster i sockerskålen någon gång? Då vet ni på ett ungefär hur socker uppför sig. Det glider liksom iväg åt alla håll). Jag skrapade i alla fall ihop ytterligare 18 km men det känns som man måste lägga i en högre växel för att komma i form till loppet. Det ligger en hel del prestige i det här nu. Kärleken har som vanligt gått overboard och tränar sex pass i veckan. Pappa höll på att sätta i halsen när han hörde det. Han har liksom tänkt sig att vinna. Vi får väl se hur det hela utvecklar sig. Jag hade tänkt ta lite bilder och lägga upp här men det blev aldrig av. Ni får hålla till godo med videon här nedan.

iPendel

2009-01-13T09:40:00.003+01:00

Uppdatering på Försenings-O-metern. Vi är nu uppe i fyra förseningar och jag har inte ens pendlat en hel vecka än. Vad förseningen berodde på idag har jag ingen aning om eftersom tåget var kort och jag fick sitta på golvet i hallen mellan kupéerna. Högtalaren var dålig och tåget väsnades så jag hörde bara enstaka ord. Ett av dem var problem (no shit!) och det andra kan ha varit kabel. I alla fall satt jag där på golvet och kokade inombords men frös på utsidan. Det drar jättekallt vid dörrarna. Jag kan inte förstå att det ska vara så svårt att skaka fram tåg till alla. Vi betalar ändå ganska mycket pengar för att utnyttja tjänsten.

Dagens pendlings enda positiva sak var att vi var tillräckligt försenade för att man ska kunna kräva ersättning från SJ. Från Västerås till Stockholm måste tåget vara minst 20 minuter sent och idag klockade vi in på 21! Passade på att fiska lite extra för att jag fick sitta på golvet också. Det bästa vore om alla som råkar ut för förseningar anmäler det till SJ. Endast när det känns i plånboken kommer man att agera.

Idag har hela kontoret svarta kläder på sig. Det är dags för fotografering och eftersom vi är en så munter grupp valde alla svart.

En lördag bland lördagar

2009-01-10T17:35:00.005+01:00

Jag har just kommit in från en löptur med Kärleken. Han har fått Vasafebern och tränar nu febrilt för att komma i elitform till 27:e februari. Själv sprang jag mest för att se om träning kunde hjälpa på mensvärk. Jag kan meddela att det faktiskt hjälpte litet grand. Givetvis var det inte enda anledningen till att jag sprang, jag vill också komma i form till Vasaloppet. Min mamma ställer nämligen också upp. Det här blir hennes tredje lopp så hon är rutinerad men jag kan inte med att min femtioåriga mamma vinner över mig. Alltså måste jag också träna. Hon ringde förut och berättade att hon åkte 3,3 mil på skidor idag. Själv orkade jag inte springa mycket mer än 5 km men Kärleken är ute fortfarande. Han är duktig han!

Idag har vi också sight-seeat (?) i Skinnskatteberg. Varför kan man ju undra men där ligger en Team Sportiabutik som heter Runes Sport. Det är en officiell Vasaloppsbutik och Kärleken köpte sina första längskidor. Värstinggrejer givetvis. Så har vi armbågats med säkert 2000 andra på ICA Maxi och försökt storhandla men när vi kom hem insåg vi att vi knappt köpt något alls. Men 800 kr kostade det i alla fall.

Ikväll kommer min lillebror över på middag och efter maten blir det Guitar Hero.

Försenings-O-metern

2009-01-09T09:01:00.005+01:00

Ja, som ni ser har det hänt grejer på den. Jag har gjort två tågresor sedan senaste inlägg och båda var försenade. Än så länge pratar vi bara några minuter per gång men de räknas. Igår kväll fastnade vi i någon tunnel ett tag och i Enköping hade någon tappat en förlovningsring mellan sätena lagom till att de skulle av vilket försenade resan ytterligare ett par minuter. Det fick mig att undra lite. Hur tappar man förlovningsringen på tåget? Det kräver i alla fall att man har förlovningsringen löst av någon anledning. Antingen friar man till någon på tåget, vilket är astöntigt. Jag menar vem friar på 21:07-tåget mellan Stockholm och Västerås? Eller så har man plockat av ringen från fingret vilket innebär att det kan vara lite fnurra på tråden och man funderar på om man vill gifta sig. Hur det nu var kom jag hem till slut i alla fall.

Idag fastnade vi bakom allsköns pendeltåg eller vid signaler. Högtalarna i de dubbeldäckarna fungerar dåligt så jag har ingen aning om vad föraren mumlade om.

CJ lade förslaget att Försenings-O-metern borde visa antalet förseningar per antalet resor men det innebär att jag måste trassla med att göra om bilden varje dag och det orkar jag inte. Fast det var ett bra förslag!

Årets första!

2009-01-08T09:20:00.002+01:00

Bilden här till vänster var en del av SJs reklamkampanj i höstas. Jag har kommenterat den ett par gånger som ni kanske vet.

Hur lång tid tog det då, innan Pendling 2009s första försening kom? En (1) dag! Imorse var den bara på ett par minuter men den räknas. Jag kommer att sätta upp en förseningsometer här på bloggen så att vi tillsammans kan följa hur många förseningar det blir.

Tanter på resa

2009-01-07T09:07:00.003+01:00

Pendlingen är nu igång. Jag besegrade magsjukan och traskade av med Kärleken arla imorse för att införskaffa månadskortet vi var för lata och sjuka för att gå ut och köpa igår. Väl på tåget känndes allt välbekant och igenkänningsgraden ökade markant när två tanter klev ombord i sista minuten med andan i halsen. De övervägde att sätta sig bredvid mig och Kärleken och jag väste högt inombords "inte här!". De verkade höra mig så de gick vidare men lyckan var kortvarig och de kom tillbaka. Den ena tanten stank av rök. Jag menar verkligen stank. Helt vidrigt. Det var mest hennes limesnorgröna kappa som luktade för odören avtog considerably när hon tog av den och lade upp den på hatthyllan.

I alla fall så var min första bedömning av dem någorlunda rätt för de hade inte suttit många sekunder innan de började tjattra. Däremot hade jag fel när jag sa tanter för en av dem sa något om att lämna på dagis. Fast de såg ut som tanter. Den ena, hon som stank rök, är jag faktiskt säker på att hon var tant. Hon hade någon slags chockrosa mockakavaj i omodernt snitt på sig. Hon verkade också haft en slags övertro på att foundation skulle släta ut hyn men resultatet var bara att rynkorna syntes tydligare. Den andra, hon med dagislämningen, måste varit yngre än hon såg ut men hon hade totalt kapitulerat och gett efter för bekvämlighet. Ofixat kort hår i någon slags grå ickefärg, grå kläder (på riktigt! Grå kofta, grå tunika och gråa byxor) och någon slags vandrarkängor.

Jag berättade ju häromdagen om räddaren i nöden, Kärleken, som förutsett dessa händelser och utrustat mig med en egen iPod. Fick användning för den redan första resan. Den är faktiskt ett litet under av teknik den där lilla apparaten. Så fort tanterna började bubbla stoppade jag in pluggarna i öronen och vips hörde jag inte ett ljud av vad de sa! Helt fantastiskt! IPoden kommer att revolutionera hela min pendling! Efter ett tag verkade Kärleken också tycka att de babblade för mycket och plockade fram sin. Och där satt vi, sida vid sida med varsitt litet teknikunder i knät!

Be careful what you wish for

2009-01-06T15:14:00.003+01:00

Jag var nog lite snabb med att önska mig magsjuka... I take it back, jag vill inte ha det längre. Fryser under dubbla filtar och duntäcke och kräks nästan av att stå upp. Nu måste jag på något sätt försöka ta mig ner till stationen för att införskaffa årets första månadskort. Imorgon börjar pendling 2009.

Jag vet...

2009-01-05T13:48:00.005+01:00

...att jag är dålig på att blogga just nu. Det beror mest på att jag är ruggigt slö och inte gör många knop för tillfället. Dessutom har jag inte börjat pendlandet än så jag har inga icke-pendlare att irritera mig på. Däremot kan jag redan nu avslöja att Kärleken hjälpt mig med det kommande pendlandet. Jajjemän. I julklapp fick jag nämligen en iPod (den är rosa och jättefin)! Så nu ska jag stänga ute alla som för oljud och förpesta omgivningen med mina läckande hörlurar!

I övrigt så här i smällkalla slötider så har jag och Kärleken upptäckt en gemensam aktivitet som är väldigt rolig. Man kan även bjuda in vänner och bekanta i leken om man vill! Vi har helt och hållet fastnat framför PS3 och Little Big Planet. Ett riktigt roligt och svårt spel som kräver samarbete. Igår hade vi en gemensam kompis på besök och det slutade med att vi satt och spelade alla tre tills det blev ganska sent. Det är helt omöjligt att sluta!

Fast det här vore ju inte min blogg om jag inte hade något att spy lite galla över. Den här gången är det CSN som förtjänar lite sur magsaft. De menar att man som student i januari ska klara sig med strax över 5000 kr. Hur? frågar jag. Ingen aning, svarar de.

Ja, jag har ju alltid velat prova hur det är att leva på Somaliadieten så now is a time as good as any I guess. Att äta är nämligen något som tyvärr måste rationalieseras bort eftersom de räkningar som kan komma av det inte är betalningsanmärkningsgrundande vilket övriga är. Själv hoppas jag på att få magsjuka eftersom man då inte känner att man är hungrig utan bara är glad för att man inte har mer att kräkas upp.

The King is back!

2009-01-02T09:21:00.004+01:00

Hej vänner!

Nu är jag tillbaka efter ett långt och skönt jullov. Jag hade först tänkt blogga under julen också men när det väl kom till kritan orkade jag inte och lät helt sonika bli. Det har faktiskt varit väldigt skönt att ta en paus från datorn.

Ledigheten har spenderats i de svenska fjällen. Jag och Kärleken började turnén på en buss från Stockholm till Sälen med en chaufför som guidade oss genom Lars-Kristersland. Det vill säga Dalarna. Vi fick också utförlig information om alla kontrollerna längs Vasaloppet, Dalarnas geografi och allmän historia. Det var inte ett helt oangenämnt sätt att resa på faktiskt. Vi fick bästa platserna längst fram och man kunde sträcka på benen genom att ställa sig upp närhelst man önskade. Vi gjorde också två stopp längs vägen varvid vi höll på att glömma kvar en gubbe i Mora.

Väl i Sälen mötte vi upp Kärlekens familj och hade det jättemysigt i ett par dagar. Vi åt middag på Lammet & Grisen mellan Lindvallen och Sälfjällstorget. Har ni inte varit där, åk dit pronto! Helt galet god mat! På julafton bytte vi familjer och åkte över till Idre där min familj kamperade. Där har vi sedan varit över nyår och kom hem igen till Västerås igår kväll. Det kändes faktiskt jättkonstigt att vara hemma när man inte varit där på lång tid.

Under julen har jag lyckats gå upp två kilo trots att jag verkligen inte legat på latsidan. Min familj, being norrmän, kan liknas vid en längdåkningssekt och nu har Kärleken blivit frälst. Han var en stor motståndare at first men så fort han fick på sig skidorna slog det slint i hjärnan så nu ska han och pappa ut på jakt efter utrustning. Toppklass givetvis. Kul för pappa att han fått en ny bästis! Han skramlade väl ihop drygt 12 mil på en vecka, Kärleken alltså, och jag med mina sladdriga spaghettiarmar fick ihop åtta. Nedräkningen inför Skejtvasan har börjat...

Om jag nu ska avrunda det här inlägget med en sammanställning av 2008 som är så populärt i dessa tider så får jag väl säga att det varit ett händelserikt år som gått väldigt fort. Jag hade inte satt många pengar på den här utgången för ett år sedan. Jag har alltså nästan tagit en examen (ska bara lägga fram ex-jobbet nu efter praktiken i feburari) och hittat Kärleken och flyttat in hos honom. Det är två rätt stora händelser för mig i alla fall, eller tre, noga räknat.

Angående titeln så väntade ett paket från PR-byrån bakom VISA-kampanjen på hallmattan när jag kom hem igår. De var söta nog att skicka en box med Elvis Presley! Tack för den!

Julfriden sänker sig...

2008-12-20T17:06:00.002+01:00

Playing For Change: Song Around the World

2008-12-18T13:55:00.002+01:00

At some point of your life, you're going to need somebody to stand by you.

Blev berörd och varm av det här klippet. Titta på det, ta hand om de som står dig närmast. Har du ingen? Sno nån annans!

Lunch

2008-12-17T13:06:00.002+01:00

Förlåt, det blir många inlägg idag. Jag var bara tvungen att lägga ut det här:

Supermänniskan här på kontoret hade svängt ihop en lunchsallad och fy vad gott det var! Tonfiskröra, kidneybönor, tomater, sharon, paprika, rödbetor, pistagenötter, parmesan med mera, med mera. Ofantligt gott - och nyttigt! Finns ingen köpesallad som kan matcha det här. Inte på långa vägar.

Ja, det var bara det.

Vinnaren i tävlingen

2008-12-17T11:00:00.002+01:00

Vinnaren är utsedd. Jag måste säga att jag blev förvånad för jag hade tippat någon helt annan. Nämligen mig!

Skämt åsido, jag hade tippat en kille som heter/kallar sig Oswald men i stället blev det en webbredaktör på Veckans Affärer. Det känns faktiskt riktigt snopet att det var ett "proffs" som vann. Inte helt renhårigt på något sätt. Pressklippet hittas här och vinnarbloggen här.

Jag är inte bitter...

Om morgonen efter en julfest

2008-12-17T08:49:00.004+01:00

God morgon!

Klockan närmar sig nio och några tappra själar sitter på kontoret och kisar mot sina skärmar. Det var julfest igår förstår ni. Fixarkommittén hade smugit omkring i flera dagar och tisslat och tasslat om vad vi skulle göra. Vi började med lite glögg och blandad tapas på kontoret. Glöggen var Blossas 08 som supposedly ska ha en touch av blåbär. Kände inte så mycket av den, det smakade mest sprit tyckte jag. Trevligt var det i alla fall! Sedan satte vi av mot okänd ort (kommittén ville fortfarande inte tala om vad vi skulle göra) och landade på Järntorget i Gamla Stan. Där står en jättegran och framför den höll två småtjejer på att sjunga julsånger i varsin tonart. De hade nog inte kommit så långt i sin musikaliska skolning för de ignorerade konsekvent varje paus och fraseringsmarkeringar. Men det var företagsamt, det får man ge dem. Småglinen fick säkert en del penningar i sin rosa mössa.

I alla fall så stod vi där på Järntorget i oländig terräng (Gamla Stan) och väntade. Och väntade. Och väntade lite till. Sedan blev det kallt så vi gick in på närmaste bar och väntade där inne med en öl. Trevligt och varmt! Tillslut hade vi tydligen väntat klart för när vi kom ut stog en man i hög hatt, slips och rock med en lykta i handen. Vi skulle på spök- och historievandring. Det var intressant men jag hade väntat mig mera spöken. Så slutligen efter en och en halv timmes knatande kors och tvärs över pytteön var vi klara, intellektuellt berikade, att gå och äta. Det blev en kort vandring ner till vattnet och Pontus by the sea. Där fick vi åtnjuta ett mycket gott julbord!

Kvällen avslutades med sedvanlig pendling och tjattrande icke-pendlare. Idag får vi veta vem som vann VISA-tävlingen!

Not another SJ-inlägg

2008-12-16T08:02:00.004+01:00

Eller jo, det är det. SJ fann det för gott att byta tidtabell under helgen. Jag märkte det inte igår eftersom jag tog ett tidigare tåg med Kärleken. Tidtabellsskillnad på det tåget är en minut. Mitt vanliga tåg har blivit tillbakaflyttat åtta minuter. Istället för 30 går det 22. Lite halvirriterad travade jag in till kundservice på stationen för att höra vad som var galet och tanten svarade bara med en axelryckning att vi byter tidtabeller varje år vid Lucia. Jag pendlade inte förra året vid Lucia så jag hade ingen aning men kunde det inte stått två pryoelever typ i fredags morse eller kväll och delat ut nya tabeller till pendlare? Hade de stått där en timme mellan sju och åtta hade man fångat 90% av pendlarna. Service tror jag det kallas. Har ni inte startat upp en hel akademi för att förbättra just det området?

Det var fler än jag som missade övergången vilket jag märkte när jag vände mig till Waynes Coffee för en styrketår koffein. Ilsket muttrande satt det folk överallt och lapade på sina specialkaffe och tuggade på torra surdegssmörgåsar.

Nog om det. Jag hade egentligen tänkt skriva ett kort, glatt inlägg om vad jag ägnade gårdagskvällen åt. Hade lite julstämning i fingrarna så jag slog in paket. Kärleken erbjöd mig "hundra spänn" om jag slog in hans också. Vi får väl se hur det blir med det. Är inte helt klar med alla inköp än så högen kommer att växa.

Ikväll ska min praktikplats ha julbord. Jag har förlänats äran att vara med men ingen i festkommittén vill tala om vad vi ska göra. Följdaktligen har jag tagit med mig säkert fem outfits. Skojar bara, det bara två. Fast jag har på seriös fyra par skor med mig. Vi ska vara ute och knata i oländig terräng, jag undrar om det är Gamla Stan de menar...

Ondska

2008-12-15T16:46:00.002+01:00

Den här jättekorgen levererades till kontoret i eftermiddags. Jag tycker att det är elakt att skicka en korg med massa godis. Förstår de inte att det finns stackars folk som försöker göra sitt bästa för att gå ned i vikt för att undvika att se ut som en badboll till sommaren? Så här i hälsofreakstider borde man skicka fruktkorgar och stegräknare istället för sockerbomber.

Rosa pendlande

2008-12-15T07:24:00.003+01:00

Efter en tvådagars bloggpaus, välbehövlig för både er och mig, är det åter måndag och man sitter på tåget. Jag valde idag att rappa på lite extra för att kunna åka tåg med Kärleken. Det är vanligtvis väldigt mysigt och vi smågosar lite hela vägen men idag är det lite svidig stämning. Det hela beror mest på att vi har olika syn på logistik. Jag föredrar att sitta längst fram i tåget så att man kommer av först och fort och därmed snabbt kommer vidare i flödet. Kärleken är nöjd med att bara sitta vilket innebär att han gladeligen parkerar sig längst bak eller var han råkar kliva på tåget. Nu sitter vi med varsin laptop och småsurar lite. Ingen rosa stämning alltså.

Vidare kan jag berätta att jag haft svårt att lämna VISA-tävlingen. Betalade take-out med kontanter i helgen och kände mig skyldig. Killen i kassan blinkade inte ens åt att jag räckte fram en Linné och en Lind istället för kortet så jag antar att han är van, den stackarn.

Officiell målgång

2008-12-12T17:39:00.002+01:00

Jaha, das war das. 10 dagar utan kontanter har fortlöpt utan problem. Jag har inte trasslat in mig inågra olösliga situationer som jag kan blogga hysteriskt roligt om. Det har faktiskt varit svårt att skriva engagerande på det stora hela. VISA har väl rätt i att livet flyter bättre utan fysiska pengar. Det hela har känts ganska...ja, mellow. Sammanfattningsvis kan man väl säga att jag inte upptäckt någon anledning till att börja använda kontanter i större utsträckning än vad jag gör idag. Det var väl hela andemeningen med det hela kan jag tänka.

Jag tänkte, som avslutning, dela med mig av en liten anekdot. Den handlar om senaste och sista gången jag använde en bankomat. Jag skulle till min dåvarande frisör, jag har inte kvar honom på grund av att han dels klipper mig så att jag ser ut som en tant och dels vägrar acceptera kort som betalningsmedel. Alltså måste man på ett eller annat sätt skaka fram sedlar. Det finns två sätt: 1) råna en tant som hämtat ut pensionen eller 2) besök en bankomat. Jag valde det senare.

När jag så stod där framför automaten kunde jag inte komma ihåg min kod even if my life depended on it. Allt mer irriterad stod jag där och tryckte siffror tills maskinen tyckte att jag tryckt på för många knappar för många gånger och resolut svalde kortet. Högröd i ansiktet av irritation och ilska tågade jag in på bankkontoret, tog en nummerlapp och höll på att dö när jag tittade mig omkring och enbart såg pensionärer med käppar och rullatorer som skulle hämta ut sin pension. Varför måste dessa alltid komma i samtidigt? Går det chartrade bussar från ålderdomshem och andra pensionärskvarter till banken?

En dryg halvtimme senare var det min tur. Efter mycket om och men fick jag plockat ut tillräckligt med pengar för att klara mig två dagar, en helg och ytterligare tre dagar (bankfolket jobbar ju inte så fort så de tar ganska många arbetsdagar, som de döpt till bankdagar för att de ville ha ett eget ord, på sig att skaka fram en ny plastbit) och beställt ett nytt VISA-kort. Om man handlar i en butik och glömt sin kod räcker man bara fram en annan plastbit som heter legitimation eller körkort, skriver en kråka och sedan är det klart men det förfarandet gäller alltså inte på bankomaterna. Väl hos frisören var allt som vanligt. Han klippte mig som en tant och jag fick betala dyrt för det.

Nu är jag på väg hem, irriterar mig på ett gäng ickependlare typ B och längtar efter att sätta mig med ett glas vin och Kärleken i soffan och bara ta helg.

Teknisk utveckling

2008-12-12T11:17:00.003+01:00

Följ min blogg med bloglovin

Jag håller på att testa något nytt. En slags bloggkolltjänst som heter Bloglovin. Klicka på länken ovan så kan ni tassa över dit och se what the fuzz is all about!

Friday morning update

2008-12-12T07:48:00.005+01:00

Idag bestämde jag mig för att ta ett tidigare tåg bara för att få spendera lite mer tid med Kärleken för vi har knappt sett varandra de senaste dagarna. Tji fick vi för vi möttes av en försening. Bara tio minuter så det är knappt värt att nämna men ändå.

Igår gjorde jag slut med en annan kärlek, kören. Jag hinner inte med den längre så igår fick den tillbaka alla sina grejer. Noter, scenkläder och ett par groteska strassörhängen. Det finns ett café vid övningslokalen med det fiffiga namnet Kafé Koppar. Fast jag tycker inte att de är så fiffiga för de tar ju inte kort. Jag var riktigt kaffesugen så körens president förbarmade sig över mig och betalade min kaffe mot att jag nämnde det här på bloggen. Sagt och gjort. Cash is NOT king!

Om att pendla

2008-12-11T18:51:00.003+01:00

Ibland går det bra att pendla, ibland går det inte alls. Nedan ligger två skärmdumpar från SJ's informativa site. Kärleken åkte 17:07, han har i skrivande stund inte lämnat Sundbybergs utkanter. Jag åkte 17:37, körde om honom och närmar mig nu Västerås. Vad är det som är så svårt SJ? Va va va? Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Resan mot ett bättre SJ har knappt lämnat stationen. Det börjar bli hög tid nu. Och våga inte skylla på Banverket, de har ingenting att göra med trasiga tåg.

Slutspurt

2008-12-11T16:05:00.004+01:00

Jag har, precis som några av de andra Cash is NOT king-bloggarna, upptäckt att det bara är en dag kvar på vår limitation till endast VISA-kort (ja, jag tjuvläser de andras bloggar, konkurrensbevakning kallas det). Jag har nästan slut på ämnen att blogga om och jag känner en viss ånger för att jag inte gått ut för att sätta mig i dråpliga situationer men jag har liksom inte riktigt haft tid med det. Det skulle också egentligen motverka den här kampanjens syfte, det är lätt att leva med endast kortet som följeslagare på shoppingvägen. Idag har jag köpt frukost, födelsedagspresent till en av bästa väninnorna och förpackning att skicka denna per post till henne. (Piffa, den borde vara på lådan hos dig imorgon!) Inga som helst problem där!

Jag tänkte mig, när den här tävlingen började, att jag skulle spara pengar under dessa tio dagar. Det är ju sällan man reflekterar över sina utgifter så här mycket men jag vet inte om jag har gjort det. Den antågande julen har ju satt vissa käppar i sparhjulet. En fördel med att betala allt på kort är att man kan gå tillbaka på kontoutdraget och verkligen analysera vad pengarna går till. Som att skriva kassabok fast mycket smidigare och digitalt. Dessutom kan man ju använda kontoutdraget som kvitto om man skulle ha råkat vara slarvig och förlagt det när man ska byta undermåliga varor eller annat man köpt som man av olika skäl inte vill behålla. Det händer ju from time to time.

En grej jag skulle vilja ha åtgärdat är dock magnetremsan. Den är kortets svagaste länk. Den avmagnetiseras alldeles för lätt. Chipet är ju en bra lösning men då måste man se till att det finns sådana kortläsare överallt. En liten bit kvar på den fronten alltså.

Sabotage och ickependlare

2008-12-11T07:52:00.004+01:00

Idag snöar det. Vanligtvis brukar jag vara glad när det händer men just idag betraktar jag det som sabotage. Jag har nämligen ägnat en lång stund åt att stå med armarna i vädret och fixa frillan och att då behöva trycka in nyllet i en luva så att allt jobb varit för gäves, det är tungt. Jag är dessutom extra grinig eftersom jag skippade frukosten för att få det helt perfekt.

Pendelwise är tåget som vanligt fullt. Sitter bredvid två ickependlare som är typ B (de som reser i grupp) men de uppför sig som typ A (de som reser ensamma) och pratar inte med varandra. De hade dock en viss panik i blicken när de klev på och insåg att det var krig om platserna. Vi har inte kommit så långt på färden ännu så jag vet inte hur de hanterar att komma av tåget.

Så fort vi kommer fram till stationen ska jag i alla fall slita fram mitt VISA och köpa frukost!

Träning efter maten

2008-12-10T09:43:00.005+01:00

Igår kväll intog jag kvällsvard med två goda vänner. Vi tvistade lite om var vi skulle gå, de andra två ville till Gamla Stan och jag ville undvika just den delen till varje pris. Varför då kan man undra. Jo, dels hade jag smala klackar på mig och Gamla Stan är ju som bekant täckt av äcklig gatsten som bara helt dödar klackar, dels har jag ryktesvägen hört att det är dåligt med kommunikationer som telefonledningar i Gamla Stan vilket tydligen omöjliggör kortdragarutrustning.

Således gick vi på fin, plan asfalt till ett mycket mysigt ställe med god mat. En snabb titt på klockan efter måltiden gjorde att det blev lite bråttom med betalningen för att jag skulle hinna med tåget. Det här är första riktiga svårigheten jag stött på med att bara ha kort som betalningsmedel. Kontanter är svårslaget när det gäller snabbhet, man lägger bara tillräckligt med likvida medel i mappen som notan kommer i och sen kan man sticka. Med kort måste serivtören komma och hämta kortet, dra den i kortdragaren, vänta på slippen, masa sig över till bordet igen, komma ihåg att ta med penna så att man kan skriva under och sen kan man gå. Och jag satt där och hade bara inte tiiiid! Tänk om man bara kunde ha slängt upp några frasiga sedlar och sen kutat iväg.

Hur gick det sen då? Jo, efter att betalat blev det språngmarsch till tuben, är ju inte helt hemma på alla stationer så i mitt stressade läge gick först jag fel och sen fel igen innan jag befann mig på rätt perrong. Klev på tunnelbanan, frustrerades över att det gick långsamt och pressade mig ut genom dörrarna och brottades med folk i rulltrappan. Eftersom jag är en riktig dam kan jag springa i högklackat och satte av mot tåget. Krockade nästan med en gubbe på vägen men hann ombord och ner på en plats innan tåget avgick.

VISA gav mig således ett träningspass, helt gratis. Hyvens av dem, tycker ni inte?

Om att betala utan att göra det

2008-12-09T15:02:00.004+01:00

Här på kontoret finns det en människa som är höjden av godhet. Hon fixar och donar och gör hela stämningen i kontorslandskapet så där varm och mysig. Häromdagen gick hon runt och tog upp beställningar på lite allsköns grejer och jag slog till på en ask chokladstenar (julklapp till någon kanske?). Det är choklad som ser ut som stenar (duh). I alla fall så kom de idag och skulle betalas. Kändes som en krånglig väg att föra över pengar, var ju inte direkt ett större belopp, men jag kan ju inte betala med kontanter. Hur skulle vi lösa problemet? Skulle allt vara förgäves? Vi gjorde naturligtvis det enda rätta, fodringsägarinnan fick gå i plånboken och hämta en sedel själv. Problem solved!

Ett dåligt rekord

2008-12-09T11:19:00.003+01:00

För ovanlighetens skull åkte jag bil in till Stockholm och lyssnade därmed på radio. På nyheterna berättade de att Sverige slagit rekord i bank- och värdetransportrån. 104 styck hittills i år och bara hälften har klarats upp. Det är ju kanske inte en förstaplats man vill ha. Eftersom jag jobbat inom säkerhetsbranschen och varit delaktig i framtagandet av värdetransportskydd så började kuggarna gå i huvudet.

Bankrånen är ett gammalt brott. Det har rånats banker så länge banker har funnits. Nu har det ju blivit svårare att komma över kontanter på det sättet men eftersom det uppenbarligen fortfarande lönar sig måste vi på allvar fundera på bankens och kontanternas roll. Värdetransportrån är inte heller ett nytt fenomen. De gamla diligenserna blev ju rånade titt som tätt. Det har jag själv sett på TV men där bankerna har en fysisk plats, åker värdetransporterna runt. The key word här är planering. Tjuvarna måste planera ett värdetransportrån. Det är ingenting man bara gör. För att planera måste man också studera rutiner och från andra sidan, transportbolagen, så måste man planera bort rutiner. Rutiner gör att en kartläggning är relativt enkel. Sedan tror jag också att rånen har en viss inblandning från en gubbe på insidan. Ett exempel är ett tämligen stort värdetransportrån på Arlanda för något år sedan. Det rånet har ett tämligen märkligt inslag. Just den transporten ska normalt ha poliseskort och vid råntillfället hade den inte det. En annan konstig sak är att det är flest Loomis- och G4Sbilar som rånas. Slump?

Det här är ett problem man endast kan bli av med genom att minska användningen av kontanter men än så länge verkar sedlar och mynt vara människan kär. Tills dess att sloganen ändras till Card is king får vi nog stå ut med att det försvinner en hel del pengar ur systemet genom rån och att vissa yrkesroller har en lite större extern hotbild än andra.

проект тело -igen

2008-12-08T20:55:00.004+01:00

Ni som varit med ett tag känner igen проект тело. För er nya betyder det Projekt Kropp och var ett slags träningsprogram av ryskt snitt jag bestämde mig för att köra i somras. Nu är det definitivt dags igen. Har just återkommit från ett katastrofalt dåligt träningspass. Fick ont i benen första kvarten och kroppen kändes som om jag satt fast i sirap. Så går det när man äter dåligt. Ska jag dessutom klara Skejtvasan och försöka mig på RM i mars, ja, då är det hög tid att börja nu. Ska upp till fjällen över jul och nyår och ser fram emot att få åka många mil på skidor. På längden alltså. Kommer väl bli ett och annat åk med brädan också såklart.

As far as Cash is NOT king goes, ja, jag kan ju inte säga att jag hittar argument för att bevisa motsatsen. Jag känner mig nästan lite lurad. Åker inte dit på ett enda tramsigt i-landsproblem. På utestället där jag brukar gå, det finns inte direkt ett smörgåsbord av sådana i Västerås, betalar man inträde och garderob i entrén, jag har inte behövt storhandla så jag behövt trassla med kundvagnar som kräver ett mynt i pant och jag är på praktik så jag behöver inte svära åt kaffeautomaten som vägrar acceptera annat än tior. Det kaffet är dessutom skitäckligt. På kontoret har vi en Nespressobryggare, det ni!

Monday morning - dag sju utan kontanter

2008-12-08T08:12:00.001+01:00

Möttes måndag morgon av NY TID blinkandes på talvan. Dagen började således fint med en liten försening. Det är som det ska vara. Resan gick bra, tåget var som vanligt överfullt för att det enligt SJ är för billigt att åka på Sveriges dyraste tågsträcka. Tillgång och efterfrågan ni vet. Trevlig resa tillönskades vi i alla fall.

När jag kommit fram till Alvik där min praktikplats ligger smet jag in på ICA för att handla lite frukost och rasta VISA-kortet som fick en vilodag igår. Halvvägs genom med en banan insåg jag att det var måndag och därmed gemensam frukost på kontoret! Helnajs! Lade därför kvickt tillbaka bananen och satte av mot kontoret så att de hungriga kollegorna inte skulle komma åt att äta allt det goda!

Dag sju började alltså utan att jag behövt spendera en endaste e-krona! Ska försöka köpa något senare idag!

Julklappsracet fortsätter

2008-12-06T16:10:00.004+01:00

Idag har jag, VISA-kortet och Kärleken (han hade också sitt VISA-kort med sig) tagit oss en runda på stan för att köpa julklappar. Vi knatade runt bland lite olika butiker men bytet blev skralt. Den rätta stämningen ville inte infinna sig. Först trodde vi båda att det var för att det var grått och regnigt ute men när vi satt och åt lunch insåg vi att det saknades julpynt på gatorna. Ni vet de där girlanderna med ljus som ska hänga över gatorna. Det fanns inte en enda! Vafalls? Är det någon som vet var ljusen tagit vägen eller när de behagas sättas upp? Lämna gärna en kommentar här så vi vet.

Nu ska vi skapa julstämning hemma istället med glögg, lussekatter och nätjulshopping! VISA-kortet kommer att glöda!

Höll på...

2008-12-05T22:30:00.002+01:00

...att åka dit ikväll. Glömde köpa påse när jag handlade. Den snälla tjejen i kassan på Hemköp förbarmade sig dock och skänkte bort en liten papperskasse till mig. Jag hade faktiskt känt mig lite dum om jag hade måst betala kassen med kort. 1, 50 kr. Hade sett fint ut på kontoutdraget.

Dinero no es el Rey

2008-12-05T13:50:00.008+01:00

Jag vill ställa en öppen fråga till alla inrättningar och instutioner som inte tar kort. Varför gör ni inte det?

Var ute och vädrade mig själv, VISA-kortet, kontorshunden Sigge och två kollegor på lunchen. Vi gick till ett mycket fashionabelt litet hak som tydligen döpts till Thaikiosken. Den har ett riktigt namn också men det är inte vedertaget. Tror jag.

I alla fall, för att återknyta till den öppna frågan ovan, så tar Thaikiosken kort. Utan vare sig tramsiga kortavgifter eller knot när man räcker fram kortet. Varför tar då inte helt seriösa caféer och liknande rörelser inte kort? Den här restaurangen, om man ens kan kalla det så, är som synes inte mer än en låda. Alla argument för andra näringsidkare försvann helt i och med denna upptäckt.

Har för övrigt egenhändigt norpat en idé från Fredrik Federley som också bloggar om kontantlöst leverne. Att låta andra bära knappen med "Cash is NOT king" på. I mitt fall är det en AD från Madrid, Angel, som har äran att för er visa att han inte stöder kontanter!

Riksdaler är inte konung

2008-12-05T07:46:00.004+01:00

Gick och funderade på väg ned till tåget nu på morgonen. Jag kom att tänka på en gästföreläsning vi hade för många år sedan när jag pluggade ekonomi i Linköping. En herre från Riksbanken hade tagit sig ned till de östgötska slätterna för att berätta för oss hur det stod till med räntor och andra monetära issues.

Han höll låda ganska länge och talade så där statstjänstemanna sävligt och entonigt så det var ärligt talat inte så mycket som fastnade men en sak kommer jag ihåg. Han berättade nämligen hur det var ställt med våra sedlar och mynt. Hur lång tid tror ni att en genomsnittlig tjuga har? frågade han oss. Två år var det en som gissade. Men det var fel. Tydligen håller en Selma inte längre än fyra månade, max. Tjugolappen är vår dyraste sedel och Riksbanken går back på den så det visslar. Den infördes, om jag inte minns fel, som en temporär lösning på något problem men blev så populär att den inte gick att avskaffa. Problemet med tjugolappen är att den är värd just 20 kr vilket är alldeles för lite för en sedel. Vi är oförsiktiga med den. På sommaren köps det glass på diverse badstränder och då hanteras sedlarna av fuktiga fingrar eller så har de legat intill en våt handduk. På vintern stoppas den ned i fickor tillsammans med annat skrot som nycklar och snorpapper (han sa faktiskt så!).

Kan ni tänka er något så äckligt? En tjugolapp med snor på. Yuck! Jag bestämde mig ganska rakt av där jag halkade runt över isen halvvägs till stationen att jag från och med nu aldrig tänker hantera denna sedel igen. Aldrig.

Räntechock och kontanthantering

2008-12-04T10:08:00.006+01:00

Skojar ni eller? Riksbanken sänkte räntan med 1,75 procentenheter och räntan är därmed nere på 2 %. Jag och Kärleken låg och diskuterade igår innan vi somnade och vi trodde inte att de skulle sänka med en procentenhet ens. Tji fick vi! (Grafiken har jag lånat från DNs nätupplaga)

Det var egentligen inte det jag hade tänkt avhandla nu. Jag har ju inte haft möjlighet att köpa så mycket med mitt kort de senaste dagarna. När man sitter på ett kontor dagarna i ända och endast kommer i kontakt med omvärlden genom tunnelbanor och tåg så är shoppingmöjligheterna begränsade. Dock hade jag tänkt julhandla på lördag. Då ska kortet och jag ut på äventyr!

Sidetrack igen. Jag ville prata om ett kontantlöst samhälle. Inför den här tävlingen fick jag och de andra bloggarna lite inspirationsmaterial. Bland annat ett argt inlägg från Björn Ulvaeus vars son hade haft inbrott. Han hävdade att om vi inte hade kontanter skulle den svarta marknaden dö. Fast han sa det på ett mycket mer utsvävande sätt förstås. Det var kokainhandlare hit och hälare dit och så något om Armanibyxor i Colombia. Det kändes inte helt genomtänkt.

Men låt oss göra ett tankeexperiment: vad skulle det innebära för brottsligheten med ett kontantfritt samhälle. Först skulle alla, alla transaktioner som görs synas. För dem som inte har något att dölja blir det inga problem, för dem som inte har helt rent mjöl i sin påse blir det lite tungt och för dem som inte vill synas blir det ett irritationsmoment. Jag tror att om vi kapar kontanterna så ökar antalet så kallade målvakterna. En målvakt är en person som, för en nätt summa pengar, sätter sitt namn på handlingar. Det kan röra sig om att teckna diverse avtal, stå som ägare för företag eller liknande. Det kommer i sin tur leda till att kronofogden får fler folk i sina register.

Kommer inbrotten att minska? Nej, jag tror inte det. Istället för att varorna säljs kontant åker de bara ut på auktionssiter som Tradera och andra aktörer som erbjuder sig att vara mellanhand. Kriminaliteten flyttar ut på Internet och bedrägerier över nätet där brottslingen kan sitta bekvämt hemma på kammaren eller på en strand på Tahiti kommer att öka.

Det positiva jag kan se är att ett samhälle utan kontanter försvårar försäljningen av droger. Dock är brottslingar det mest kreativa skrå som finns, så en lösning på det problemet kommer utan tvekan. En annan positiv fördel är att rånrisken minskar. Finns det inga snabba pengar att komma över så finns det ingen anledning att vifta med kniv eller pistol i ansiktet på folk. Tobaksvaror och andra förnödenheter kommer ju alltid vara hett byte ändå.

Det här tror jag. Vad tror ni händer utan kontanter?

Illustrationen ovan har jag lånat från en blogg som heter jacobstallhammar.blogspot.com

Martin och Albin

2008-12-03T20:32:00.003+01:00

Det bästa i livet går inte att köpa för pengar. Inte med kort heller faktiskt. Så ärligt, så roligt! Jag undrar var Albin finns i dag och om han tycker det är pinsamt eller roligt. Om någon som läser det här känner honom kan ni väl skriva en liten kommentar här nedan och låta oss veta hur han har det!

Nostalgi

2008-12-03T13:13:00.002+01:00

Kommer ni ihåg hur det var innan man fick ett plastkort i nyporna? Man fick gå till banken eller posten för att hämta ut pengar och eftersom öppettiderna var allt annat än generösa fick man använda lunchen till det. Eftersom det är länge sedan kommer jag bara vagt ihåg långa köer, kösmitare och sura tjänstemän i kassorna. Som en befrielse kom då bankomatkorten. Helt plötsligt kunde man stå i kö utomhus till en automat istället och hade man otur var pengarna slut i just den apparaten så att man fick gå tvärs över byn för att komma till den andra. Dessutom fick man välja automat efter vilken bank man tillhörde också. Att det skulle samarbetas över bankgränserna var otänkbart.

När man sedan fyllde 18 och tassade ner till banken och fick ordnat med ett VISA-kort var friheten enorm. Likaså rädslan för att tappa kontrollen och ohämmat spendera massa pengar. Det hade man ju fått lära sig i samhällskunskapen på gymnasiet när kronofogden hälsade på att alla som handlade på kort riskerade att bli fartblinda och göra av med alla pengar och hamna i registret med prickar värre än vattkoppor. Helvetet tror jag också att man var nära. Nu hade jag ju till en början inte så stora medel att göra av med men jag kommer fortfarande ihåg första gången jag drog kortet. Lite nervpirrande, skulle det funka och skulle jag bli beroende och fastna i fogdens klor?

Hittills har jag inte tappat huvudet och dragit kortet hej vilt men det är en funktion jag verkligen saknar och det är någon slags saldokontroll på kortet. Som det är nu måste man kontakta sin bank eller gå till en bankomat för att få reda på hur mycket penningar som finns kvar att spela med. Tänk om det kunde finnas på kortet! Som på en del batterier där man kan se hur mycket kapacitet som finns kvar.

Jag har för övrigt kikat lite på de andra bloggarnas diskussioner om korthantering och de flesta har kommit till samma slutsats som jag. 2008 är det inte särdeles svårt att leva utan kontanter. Ett par har stött på trassel med caféer och restauranger som inte tar kort och jag hade problem med skomakaren men på det stora hela går det rätt bra. Också småsummor går bra att betala med kort numera även om man känner sig en smula fånig när man köper en banan och en yoghurt på ICA för 12 kr. Den stora utmaningen är egentligen att leva kortlöst. Min gode vän CJ tänkte göra ett försök som en skuggvariant på Cash is NOT king. Han började också igår med enbart 200 riksdaler på fickan. Läs om hans vedermödor här!

Dagens pendelirritation

2008-12-03T07:52:00.003+01:00

Jag vill ta upp problemet med läckande hörlurar. Varför är det så svårt att konstruera högtalare som både utestänger omvärldens störande ljud och skonar omvärlden från musikrester? Musikrester är, för den som undrar, mitt just uppfunna ord för de fragment av musik som hörs av alla andra som inte har hörlurarna instoppade i öronen.

Just nu sitter det en man och lyssnar på någon slags turkisk musik. Inget ont om den men när det enda man hör är pipandet från vad det nu är som låter högt och nasalt samt enstaka trumslag så låter det tyvärr allt annat än pleasant. Det hela låter som en dålig midi-inspelning.Den lyssnande mannen brukar jag se när jag tar 7:30-tåget. Jag hade tänkt nämna honom tidigare men det har inte blivit av. Han ser precis ut som en sliten Tito Beltran.

En annan intressant sak med dagens första resa är att vi strax efter avfärd från Västerås var tvungna att stanna och vänta på att ett annat tåg skulle passera. Då visade det sig att jag hamnat bredvid en kvinna som arbetar på Bombardier. Bombardier är en stor tågtillverkare och hon berättade att av tradition byggs tågstolar och flygsäten annorlunda. Ett stort, bekvämt flygsäte från första klass tar generellt mindre plats än ett vanligt trångt tågsäte. Då undrar ju vän av ordning om det är av stolthet eller svagare intellekt som tågkonstuktörerna inte sneglar över på flygkonstuktörernas arbete. Tänk vilken lycka! Att få sitta bekvämt med plats för benen!

Osäkert kort

2008-12-02T15:50:00.003+01:00

Kärleken ska få en riktigt fin julklapp av mig men eftersom han läser bloggen kan jag inte tala om vad det är. Man måste köpa den från nätet men av samma skäl som ovanstående kan jag inte heller tala om från vilken site. Det jag kan säga är att den är välkänd, ett stort internationellt företag ligger bakom och de torde ha råd med ordentliga översättare. Ändå blandas de skandinaviska språken hej vilt och ostrukturerat. För en språkpolis gör det lite extra ont i hjärtat men det är inte det som är orosmomentet. Jag menar, om de inte kan få ens en ganska simpel grej som språket rätt, är betalningslösningarna då säkra? Det måste ju vara mycket mer komplicerat än att stava rätt på ett fåtal utrikiska (icke-engelska) ord?

Det kändes faktiskt ganska olustigt att ge ifrån sig både kortnummer och CVC-kod till den där siten. Hade jag haft tid hade jag ringt och kollat men nu handlade det inte om så enorma summor att jag inte kunde förlora dem. Det märkliga är att jag inte fått ett bekräftelsemail heller. Ska det vara så? Visst luktar det lite skumt?

"Det är samtal före, tack för att du väntar"

2008-12-02T11:18:00.004+01:00

Idag sitter jag mycket i telefon och telefonköer. Under tiden började jag rensa plånboken på kontanter och upptäckte till min förvåning att jag faktiskt hade 384 riksdaler löst. Att gå omkring med kontanter hör inte till vanligheterna. När jag går hem på kvällen från tåget brukar jag föreställa mig att det kommer någon desperat pojke och försöker råna mig varvid jag, i fantasin, skrattar rått och säger att du kan ju käka plast om du vill, såvida du inte har en kortdragare som tynger ner dina baggypants.

Det har inte hänt hittills i alla fall. Vet faktiskt inte hur jag skulle reagera om jag blev rånad. Förmodligen skulle jag bli arg och göra våldsamt motstånd. Eller inte, jag vet inte. Irriterad skulle jag bli, helt klart.

Cashless

2008-12-02T09:35:00.005+01:00

Ja, då har vi startat. Vi femton krakar som ska leva utan kontanter. Vilka de andra är kan du läsa här. Många har kommenterat att jag redan betalar det mesta med kort och det är sant. Så, så väldigt krångligt kommer det ju inte att bli. Men det är de där enstaka tillfällena när kort inte riktigt når ända fram. Som exempelvis hos skomakaren. Jag hann inte dit igår och sålunda efterlyser jag härmed någon som kan tänka sig att köpa ut mina skor.

Kvällens pendling i bilder

2008-12-01T22:13:00.005+01:00

Hemresan tänkte jag och Kärleken påbörja som synes 17:37. Tittar ni i det övre högra hörnet ser ni att en ny tid aviserats. Loket hade gått sönder men var utbytt och allt skulle vara frid och fröjd. Det enda jag inte fick med som hade gjort den här bilden perfekt var hela textraden under destinationen. Där står "SJ förbättrar punktligheten och stänger dörrarna 30 sek. före avgång." HA! Höjden av ironi!

När vi klev ombord var det helt bäcksvart i vagnen. Det är alltid ett dåligt tecken. Det tog inte lång stund innan vi och resten av tåget abandoned ship och hoppade vigt över spåret till nästa perrong och tåget som skulle avgå 18:07. Det tåget hade givetvis inte räknat med att få dubbel last så det blev fort tämligen fullt.

Kvicka och smidiga som vi är knep jag och Kärleken hyfsat bekväma platser på en bänk. En man som lyckades komma åt en position bara snäppet bättre än ståplats var Carl Bildt-look-a-liken här på bild. Han lät mig ta en bild till bloggen med motiveringen: "Om det kan skapa opinion så." Han sitter alltså i fönstret i ena trappuppgången på en av de så kallade dubbeldäckarna.

Jag kan inte tala för resten av pendlarna och resterande tågresenärer men resan mot ett bättre SJ borde avgå tämligen snart.

Cash is NOT king

2008-12-01T13:23:00.002+01:00

Ni har kanske noterat den röda knappen här intill. Det är beviset på att jag är med i VISA's kampanj som jag berättade om tidigare.

Tanken på att jag från och med i morgon högst troligen kommer ha betydligt fler läsare har gett mig lite bloggångest. Nästan lite writers block.

I alla fall kan jag tänka mig följande ämnen inför de kommande tio dagarna:

- Varför det är bankernas fel att det sker så många värdetransportrån
- Hur VISA kan hjälpa mig att spara pengar
- Inse hur många i-landsproblem jag faktiskt har

Jag kom faktiskt på ett i-landsproblem som jag måste ta tag i redan idag. Jag måste hämta ut mina skor från skomakaren idag för att han inte accepterar kort. Och jag kan under inga omständigheter tänka mig att gå i sneakers i tio dagar. Det funkar för andra men jag känner mig naken och lite kort utan klapprande klackar. Om jag inte hinner hämta ut dem idag får jag helt enkelt hänfalla till gamla beprövade metoder. Att få någon att köpa ut.

Om ickependlare

2008-12-01T07:41:00.007+01:00

Hur definieras en ickependlare? Som jag ser det finns det två typer; A och B. A reser ensam och B i grupp. Ickependlare A har en hel ritual för sitt tågresande. Han/Hon kliver ombord, letar för länge efter sittplats och blir utan alternativt kastar sig ner på första bästa och sitter obekvämt. När biljetten ska kontrolleras har Han/Hon haft den redo i händerna sedan Han/Hon satt sig ner alternativt glömt var Han/Hon har lagt den. Ickependlare A har ångest för att inte hinna av tåget i tid och kastar sig upp ur sätet tio minuter innan planerad ankomst.

Ickependlare B reser i grupp. Det är oftast en del av ett företag som ska på konferens och de vill väldigt gärna sitta nära varandra. Det hela påminner mycket om en klassresa för barn som går i sexan. Det är lite spring fram och tillbaka, höga skratt och lite hojtande i allmän munterhet. De som är värst av typ B:arna, det är damerna som oftast refererar till sig själva och sina vänninnor som tjejer fast de för säkert 20 år sedan passerade det stadiet. De underskattar ofta bärigheten av sina röster och skrattar lite extra högt som för att bevisa för omvärlden att de, just där och då, har lite extra roligt och att det är hos dem som är the place to be.

Varför har jag då en lång utläggning om detta? Jo, för att när tåget kom in på stationen såg jag genom ett fönster ett gäng som faktiskt julpyntat kupén. Det fanns stjärnor och glitter och gud vet allt. Det, mina vänner, är ickependlare. Hade jag haft kamera på min mobil hade jag tagit kort på det hela. Tyvärr är CSN, som jag tidigare nämnt, dåliga sponsorer så vi får se om tomten kan komma upp med något bättre.

Le result

2008-11-30T20:02:00.003+01:00

Ja, så här blev det! Snart kommer päronen över för lite glögg och lussekatter!

SM i sovning

2008-11-30T16:12:00.003+01:00

Hej folket!

Nu har jag resurfaced efter en riktigt lång och efterlängtad sömn. Hade en del sussning att ta igen så i natt blev det 14 timmar. Kärleken skrattade lite åt mig när jag vinglade upp strax efter tolv med håret stående åt alla håll.

I alla fall är jag absolut, helt och totalt sambo nu. Igår städade jag ur min gamla etta och flyttade de allra sista sakerna. Det kändes faktiskt inte det minsta ledsamt eller så där "nu-är-en-epok-av-mitt-liv-över". När vi kom hem sedan, alltså till min och Kärlekens gemensamma hem, så var det som att den där sista pusselbiten föll på plats. Den jag egentligen tyckt att jag saknat utan att kunna sätta ord på den. Det faktum att alla, verkligen, alla saker är på ett och samma ställe och att det inte finns någon återvändo gjorde att jag helt kände mig tillfreds med situationen. Does that make sense?

Jag tog mig också en snabb runda ner på stan idag. Mina jeans från Denim Demon, som jag köpte för drygt två månader sedan, hade gått sönder så jag travade ner till Solo för att få dem bytta. Först ville de skicka dem till skräddaren men det var jag inte vidare pigg på så jag lyckades tjata till mig ett par nya. Förhoppningsvis håller de lite längre än två månader.

Utanför är det en eller flera dårar som tagit fel på månad och skjuter av massa fyrverkerier. Jättefina visst, men det är en månad kvar till nyår. Det är rätt kraftiga pjäser så fönstren skakar till ibland.

Nu ska jag baka lussekatter!

Det gick!

2008-11-28T11:14:00.003+01:00

Det sista inlägget om ex-jobbet idag. Det blev klart i tid, en minut till deadline lämnade vi in det, inbundet och fint. Det blev inte perfekt men det är på plats och det är det viktigaste.

Nu ska jag åka hem till Västerås och slutföra det jag påbörjade för drygt två månader sedan. Jag ska bli fullvärdig sambo med Kärleken! Det ni!

Nedräkning...

2008-11-28T10:11:00.003+01:00

We're down to minutes now... Jag förstår att spänningen är olidlig för er som sitter och konstant trycker på F5-knappen nu för att få de senaste uppdateringarna om hur det går för oss.

Så här ligger det alltså till nu: Det är 40 minuter kvar. De sista redigeringarna görs i layouten. Baloo står för det. Jag, CJ och Sofia står beredda vid skrivaren och fångar varje ark som den bästa killen ute på baseballplanen som fångar alla lyror. Ja, ni fattar.

Återkommer med uppdateringar och förhoppningsvis en segerdans.

Fyra timmar kvar

2008-11-28T06:36:00.002+01:00

Det är faktiskt inte mer. Om fyra timmar kommer jag att helt plötsligt få lediga helger och kvällar, jag kommer kunna gå och lägga mig utan att se textsidor dansa förbi på insidan av ögonlocken och jag kommer att äntligen kunna spendera lite kvalitetstid med Kärleken. De senaste veckorna har det mest varit touch-and-go hemma så det ska bli skönt att få vara sambo igen.

Arbetet, det där ex-jobbet jag tjatat om, är nu nästan klart. Det har bearbetats hela natten och är just nu under layout. Det ska bli spännande att se hur det hela har utvecklat sig och hur nära deadline kl 11 vi sitter och arbetar. Hade varit skönt att kunna lämna in det lite tidigare än så.

Jag återkommer med mer detaljer. Nu, frukost!

VISA-reklamen

2008-11-27T14:19:00.002+01:00

Här är reklamen jag pratade om igår!

Sju bokstäver... Kreditkort!

2008-11-26T20:07:00.004+01:00

Har ni sett reklamen för VISA? Den där killen som springer naken genom öknen, vidare in i en stad, köper kläder och skor på vägen och slutar framme vid altaret?

Oavsett vilket är filmen starten på en kampanj som kallas "Life flows better with VISA" och nästa steg är att låta användarna fylla varumärket med innehåll. Den första december går startskottet för 15 bloggare som under tio dagar ska leva helt utan kontanter och skriva om allt de råkar ut för på vägen.

Varför berättar jag då allt det här? Jo, en av de 15 bloggarna är faktiskt jag. Jag kommer att skriva om allt man kan råka ut för när man är begränsad till att enbart använda kort och fundera kring kontanternas roll i samhället. Men start är alltså den första december så tills dess ska jag njuta av det äckliga kaffet i kaffeautomaten som vägrar acceptera annat än tior.

För övrigt gick konduktören precis förbi, jag sitter på tåget på väg hem, och jag hörde hur han började kontrollera korten i början av vagnen men när han insåg att alla var pendlare gav han upp och bara nickade åt våra kort. Det är alltid trevligt att bli litad på. Det har faktiskt hänt att jag glömt registrera kortet i den lilla automaten och således åkt med alldeles gratis. Criminal by mistake kinda thing.

(SJ)älvmål

2008-11-26T06:37:00.010+01:00

SJ har återigen slagit bottenrekord i kundanpassning. Det är faktiskt märkligt att vi inte protesterar högre mot allt trams de har för sig. Ta exempelvis biljettsystemet. SJ är väldigt stolta själva men det är en djungel av biljettyper och rabattkort. Jag skulle igår köpa mig ett månadskort och då har jag två varianter att välja på. Det ena köper jag inne i resebutiken varvid jag då får en pappersbit i en plastficka som färdbevis. Detta visar jag upp för konduktören ombord på tåget och så är allt frid och fröjd.

Det andra köper man i biljettautomaten på perrongen och då måste man ha ett litet plastkort som man laddar perioden på. Kortet kan användas till ett antal olika biljettyper och måste därför kontrolleras manuellt av konduktören. Är ni med så långt?

Alltså, när kortet väl är införskaffat och man laddat det med en lämplig period måste man sedan inför varje resa registrera det i en annan liten automat. Var den ska sitta är inte helt regelbestämt så ibland måste man trava längre sträckor vilket i tidsoptimisten Heidis värld kan vara lätt irriterande.

Här kommer twisten: Papperslappsbiljetten är 200 kr dyrare än kortbiljetten. SJ förklarar skillnaden med att self-servicebiljetten (automatbiljetten) är rabatterad för att man gör jobbet själv. Fine, det köper jag men när det gäller vilken biljettyp som kräver minst manuellt handhavande så vinner ju papperslappen överlägset. Arbetskostnaden per kortbiljett blir ju alltså mycket högre än papperlappen. Jag förstår alltså inte vad som motiverar priset. Om SJ's nye presschef av en händelse råkar stumbla across den här bloggen får han gärna lägga igen en kommentar.

Let it snow, let it snow, let it snow!

2008-11-24T08:31:00.001+01:00

Som jag tidigare berättat blir jag barnsligt glad varje gång det snöar. Idag är det full fart på snökanonerna von oben så jag är på gott humör!

Till och med tågen var på gott humör och tuffade iväg i tid imorse. Frågan är hur det ser ut när jag ska hem ikväll.

Stockholmarna har problem i "snökaoset". Jag tycker det hela är lite löjligt. Det ligger inte ens fem centimeter snö på backen och folk uppför sig som om de snöat inne. Snökaos var det den där gången i Gävle, minns inte vilket år, då det kom så där en två meter snö på ett eller ett par dygn. Då kan vi börja snacka snökaos.

I alla fall hoppas jag att snön nu kommit för att stanna ända till mars. En riktig vinter. Det hade varit roligt!

En vanlig söndag förmiddag

2008-11-23T12:01:00.005+01:00

Sitter för ögonblicket i en liten, svettig och gammal gymnastiksal i Norrköping. Ni kanske undrar varför jag gör det. Det är kanske inte något man gör varje söndagsförmiddag. Och nej, det tillhör faktiskt inte till vanligheterna men just den här söndagen ska min lillebror tävla i kampsporten Submission. En slags brottning kan man säga.

Utanför skiner solen men jag sitter inomhus i en helt syretom gymnastisksal med utsikten här på bild...

Det är ungefär jag och fem andra av kvinligt kön i lokalen fast en av de tävlande är faktiskt tjej. Hon har slagit ut flera av grabbarna och man märker att det är lite pinsamt att fölora mot henne. Den första att slås ut var en blond liten yngling som tyckte att det var allt annat än roligt. Jag hejar på henne, helt klart!

En annan tanke som slår mig när jag tittar mig omkring är att det här är grabbar som utan att tveka skulle vägra ha på sig en rosa skjorta med motiveringen att det är bögigt och som utan att skämmas skulle hävda att de lider av bögfobi. Ändå har de mer kontakt med män på ett sätt som få tonåriga homosexuella killar har.

I alla fall sitter jag och försöker få lite gjort på ex-jobbet. Det är lite svårt att tänka utan syre till hjärnan. Dessutom så börjar träsmaken i rumpan bli rätt ordentlig.

Insert headline here

2008-11-22T17:26:00.007+01:00

Jag hade lite idébrist så det är upp till den som läser att sätta en rubrik. Skriv gärna förslag i kommentarerna!

I alla fall så ber jag om ursäkt för att jag inte bloggat på ett tag. Det är slutfasen på studierna nu. Vi håller på att avsluta vårt examensarbete och deadline är på fredag. Det blir lite tid över till annat då, tyvärr.

Idag har jag i alla fall smugit mig ner på stan och startat julracet. Har inhandlat två julklappar, en till Kärleken och en till lillebror, samt en prydnadstomte och en ny parfym till mig.
Den sistnämnda var nödvändig eftersom min gamla har varit slut ett tag och CJ igår tyckte att jag luktade som en gammal gympapåse. Stort tack för den... Valet blev en helt ny variant jag aldrig provat tidigare. Daisy från Marc Jacobs. Doften påminner mig om nytvättade kläder som hängt ute och torkat i solen en sommardag. Friskt och gott! Lite roliga var också blommorna på korken. Det hela ser väldigt tjejigt Barbie ut. Fast ändå inte. Det är på ett sätt så fult att det blir snyggt. Eller nåt...

Annat positivt just nu är att jag alldeles nyss hittade en gummiplutt som jag trodde att jag förlorat för alltid.Gummiplutten hör till mitt headset till mobilen och utan gummiplutten kan man inte använda det. Därför var det högst välkommet att den bestämde sig för att återvända till mig!

I övrigt så ser jag med mycket förväntan fram emot nästa helg och december månad. För det första så lämnar vi ju in examensarbetet på fredag och för det andra så börjar ju julen på söndag! Kärleken tittar lite konstigt på mig när jag nämner bakande av lussekatter, glöggmingel och julklappshandlande. I just LOVE it! Julen är min absoluta favorithögtid. Eller i alla fall månaden som leder fram till den. Allt myspys man gör innan jul är det allra bästa och så kulminerar det i allas ansikten på julafton när man har de snyggast inslagna paketen och de bästa julklapparna som mottagarna bara blir helt stumma av. Det är grejer det!

Men nu ska jag trycka fram lite mera text på ex-jobbet!

Strömlöst i ledningen

2008-11-18T09:52:00.006+01:00

Det här håller på att bli en renodlad pendlarblogg. Det var inte meningen att det skulle bli så när jag startade den men eftersom jag dagligen sitter och skakar fram på rälsen så är det ju där jag råkar ut för diverse grejer.

Dagens inlägg handlar om strömlöshet. Sladdarna som går ovanför spåren blev helt plötsligt helt oanvändbara idag strax efter 8. Det har hänt ett par gånger förut och då har strömmen återvänt efter en kvart, 20 minuter men inte den här gången. Efter en halvtimme blev vi beordrade att evakuera tåget och knata in till närmaste station, Kallhäll. Det var bara ett par hundra meter att gå så det var inte så farligt. Det var ganska underhållande faktiskt.

Det visade sig att en transformator gått sönder så hela pendel- och tågtrafiken slogs ut vilket innebar att det var ett par hundra personer som skulle ta de ersättningsbussar SL tänkt sig skaka fram. Efter att ha väntat på dessa bussar i runt 20 minuter gav jag och Kärleken upp. Vi hittade ett café där fler hade fått samma idé som oss och tog oss en kaffe och slog upp våra datorer.
En god vän till mig, Lambima, hade fastnat på centralen. Hon var nyss hemkommen från Dubai där hon för tillfället bor och skulle börja sin semester. Vi hade hoppats kunna ses men eftersom jag inte kom härifrån så var det en omöjlighet.

Nu börjar det i alla fall bli dags att ta sig tillbaka ner till stationen för att försöka komma med en pendel. Trafiken ska visst ha kommit igång nu.

Auf Wiederhören!

Ny personlighet - Chatterbox girl

2008-11-10T17:31:00.004+01:00

Mina damer och herrar! Jag vill nu få nöjet att introducera en ny pendlarpersonlighet. Det är ytterligare en tjej, fast en ganska ung sådan. Hon är en gymnasieelev från ett litet samhälle utanför Enköping som heter Fjärdhundra. Denna unga dam läser vid ett av gymnasiena i Stockholm och är sålunda en pendlare vilket gör att jag då och då stöter på henne.

Hon verkar rädd för tystnad och för att undvika denna skrämmande tomhet måste hon fylla den med sin egen röst. Hon pratar alltid med den stackarn som har oturen att hamna med henne. Personligen tror jag att hon är väldigt ensam för hon delar med sig av alla sorters detaljer om sig själv och sin skolgång. Ungefär som gamla tanter gör. Det är rätt tragiskt egentligen.

I alla fall sitter hon bakom mig och Kärleken just nu och torterar någon stackars man med diverse detaljer om sig själv och frågar honom om allt möjligt. Nyss sa hon, då tåget stannade för ett tågmöte, högt så hela kupén hörde: "Det är så kul med trasiga tåg!" För en gångs skull är det i alla fall tyst i vagnen trots att den är helt full. Ja, bortsett från den pladdrande unga damen då. Just nu är det en anekdot om systern som avhandlas.

Det är faktiskt inte så konstigt att unga tjejer råkar illa ut ibland. Med tanke på hur mycket den här tjejen delar med sig av sig själv till helt främmande människor, hon kanske gör det samma på Internet, så finns det ganska mycket material för en illasinnad människa att utnyttja.

Vi slapp flygvärdinnan!

2008-11-05T08:21:00.011+01:00

Arla i morse kom resultatet från det amerikanska presidentvalet. Obama får tronen och kungariket och flygvärdinnan Sarah Palin får en biljett hem till kylan och Alaska. Tyvärr tror jag som min valvaksnerdskompis CJ (läs hans blogg här) att vi inte sett detta kjoltyg för sista gången. Hon trivdes alldeles för bra i rampljuset på den stora scenen framför miljoner människor.

Jag tror hon dyker upp när det börjar bli dags för senatorval för att skaffa sig lite mer politisk erfarenhet och sedan kommer hon att försöka bli presidentkandidat.

Eftersom jag är en snäll människa vill jag ge henne ett par tips på vägen:

- Res lite utomlands för att få koll på vilka länder som ligger var och hur världen ser ut i stort. Det räcker nämligen inte med att kunna köra ungarna till hockeyträningen. Och nej, Europa är inget land och Frankrike är inte det enda landet som ligger där.

- Plugga lite naturvetenskap (och då menar jag inte Bibeln utan riktig naturvetenskap)

- Läs mellan raderna i godnattsagan Bibeln. Allt som står där är inte sant på samma sätt som allt som står i Nalle Puh inte är det.

(Fotnot: Båda bilderna har jag egenhändigt norpat från olika ställen på nätet)

Mobilambivalens

2008-11-04T13:57:00.007+01:00

Istället för att göra det jag borde, alltså plugga till min tenta på fredag, sitter jag och drömmer om en ny mobiltelefon. Jag vill ha en flashig sak med bra kamera och självklart blixt/fotolampa, snygg design, touch screen, snabbt och enkelt gränssnitt, w-lan, musik- och videospelare... ja, rubbet. Problemet är att det inte finns någon sådan som är helt perfekt. Man måste alltid avstå en eller ett par funktioner. Varför är det så? Har jag för höga förväntningar på min framtida lur?

Alla mobiltidningstester jag läst hittar alltid major fel på telefonerna. Varför kan inte tillverkarna få det att funka på ett vettigt sätt? Jag inser ju förstås att det inte är helt enkelt att bygga en mobiltelefon med tanke på storleken och den mängd teknik man ska ha in i den men det konstiga är att alla tillverkarna lyckas göra olika saker bra. Därmed måste det ju finnas åtminstone en liten möjlighet att dessa funktioner ska kunna samsas ihop. Eller?

För närvarande har jag en mycket basic telefon från SonyEricsson (på bilden). Man kan ringa med den och till nöds skicka SMS. Jo, jag kan lyssna på radio också. Den är så enkel att den faktiskt blir svår.

Det är alltså dags för en ny. Helt klart. Frågan är ju bara vilken modell. Kärleken propagerar fortfarande för sin iPhone men jag är inte övertygad om att den är bäst. Dock verkar den vara det enda vettiga alternativet om man vill undvika trasslet med Windows Mobile. Och det vill jag ju.

Modern har skaffat sig en ny alldeles nyligen. En HTC Touch Pro vilket har visat sig vara en mycket krånglig och lite halvjobbig bit teknik. Så en sådan vill jag inte ha.

Hjälp mig nu, vad ska jag ha för något?

Titta det snöar!

2008-10-30T20:30:00.002+01:00

Det är något magiskt med den allra första snön. För mig innebär det en barnslig lyckokänsla och jag blir bara genuint glad! Dock blev jag tämligen våt när jag cyklade hemåt från stationen. Snön var tung och väldigt blöt. Den blir tyvärr inte liggande heller för att det inte varit kallt nog idag. Det hade varit mysigt med ett mjukt snötäcke.

I helgen kommer bästa vännerna på besök! Ser fram emot det!

Det var då (SJ)älva...

2008-10-29T10:58:00.003+01:00

...f-n! Att det ska vara så svårt att bedriva tågtrafik. Jag har klagat lite förut när det varit förseningar och jobbigt folk ombord men nu har det spårat ut på riktigt. No pun intended.

Hela våren och halva hösten har logistiken fungerat hyfsat och det har gått relativt smärtfritt men de senaste tre veckorna har det hänt något. Jag vet inte vad men nu går inte ett enda tåg som det ska. Vad är grejen? Häromdagen tog det Kärleken tre timmar till jobbet enkel väg. En resa som ska ta halva tiden. Själv blev jag bara drygt en timme sen. Idag var jag så nöjd för att tåget gick som det skulle från Västerås, det var inte tre miljoner människor som skulle med så alla fick plats och kupén var relativt tyst förutom två icke-pendlare som tyckte tystnaden var jobbig och var tvungna att fylla tomrummet med sina egna röster. Efter Enköping hade jag tänkt be dem hålla snattran men vi kom aldrig dit. Tåget gick nämligen sönder på stationen i Enköping. De körde någon form av trouble shooting en kvart, blinkade med alla lampor och testade dörrar och hydralik och sånt men de kom ingen vart med det. Tåget strejkade så vi fick gå ur och ta nästa tåg.

Det tåget var självklart lite sent och det var sjukt kallt på perrongen. Givetvis var det fullt också så det utbröt ett mindre krig om att ta sig ombord först. Vassa armbågar som jag har lyckades jag roffa åt mig en plats men hela vagnen var full av folk som fick stå. Kontentan blev en timme och en kvarts försening. Både jag och Kärleken får gliringar om att flytta. Vi får se hur det blir med det.

För övrigt vill jag ställa en öppen fråga. Vad är ett signalfel? Och varför är det en sån big deal? För de där signalfelen inträffar ständigt. Är inte det ett tecken på att systemet är lite skakigt och borde bytas ut?

Om att må som man verkligen inte förtjänar

2008-10-26T21:09:00.002+01:00

Det var ett par dagar sedan jag skrev nu. Det har inte hänt så mycket i pendlarväg som jag orkat hetsa upp mig över. Det är förseningar och konstigt folk varje dag nu så det är lite what's the point liksom.

Idag är det söndag och jag har natten till idag fått tillbaka timmen som gör att jag fungerar normalt. Sommartidshalvåret är en plåga med för lite sömn på fel tider av dygnet. Jag behöver timmar på morgonen, inte ljusare kvällar. Jag visste faktiskt inte att det var på grund av att man ville spara el som man bestämde sig för att flytta om dygnet. Jag skulle gärna se siffror på den här elsparande effekten. Det kan ju ha varit så på 80-talet när tidsförskjutningen infördes men jag är tveksam till att den skulle göra någon större skillnad idag med stand-by TV, radio, datorer etc. som drar el oavsett om det är sommar eller vinter.

För övrigt råkade jag ut för en riktig huvudvärk nu på kvällningen som bara kom från ingenstans och däckade mig i flera timmar. Det var verkligen helt oförtjänt. Jag har inte svirat överhuvudtaget utan bara ägnat helgen åt trevligt mys med Kärleken. Varför ska man då tvingas ligga i mörker i flera timmar på ett kallt badrumsgolv med en ispåse över pannan och ett huvud som dunkar värre än basgången i en 90-tals hiphoplåt? Jag kan inte se att jag förtjänat det.

Vägen mot...

2008-10-21T19:08:00.005+02:00

...ett bättre SJ kommer att bli lång. Idag slog vi någon slags långsamhetsrekord på väg till Stockholm. Det dessutom med direkttåget som inte har några stopp på vägen. En normal resa ska ta ca 50 minuter men idag lyckades vi komma fram på inte mindre än en timme och 30 minuter. 40 minuters försening alltså. Det roliga var att jag hade tagit ett tidigare tåg för att jag verkligen inte skulle komma försent till ett möte jag hade men min beräknade marginal gick åt fanders. Synd tycker jag om dem som missade sina anslutningar på centralen för att tåget var så försenat.

Frågar man SJ så är det inte deras fel att det blir förseningar. Det är självklart Banverket som underlåtit att förse SJ med räls som är boven i dramat. De gånger det är "fordonsbrist" som står bakom förseningar och det fenomen jag berättade om igår, att stå packade som sillar i vagnarna, får man ingen riktig förklaring. Inte ens ett försök till bortförklaring kommer genom högtalarna.

Det är inte utan att man morrar för att betalat ganska bra med pengar för en tjänst som fungerar så dåligt. Hade SJ varit ett konkurrensutsatt bolag hade kunderna genast tassat över till värsta konkurrenten. Det finns individer som hävdar att SJ faktiskt inte är ett monopol och det stämmer på de linjer SJ inte kan få lönsamhet på och låter därmed andra aktörer få komma in men på sträckan Stockholm-Västerås m.fl. synes ingen annan. Återigen, hävdar SJ, är detta Banverkets fel. Hade man byggt mer spår hade SJ gladeligen låtit sig utsättas för tävlan. Jo, tjena. Fast de som tror det är sådana människor man kan avskriva eftersom de tror på tomten också.

När jag ändå är inne på att basha pendlandet kan jag berätta om supertönten som störde min hemfärd. En man, runt 35-40 och lite lagom lönnfet, med det så kallade barnasinnet kvar (en sån där som tycker att han är en rätt kul kille) hade sin mobil på högsta ringvolym och lite då och då ringde den. Som mobilsignal hade han vinjetten till Björnes Magasin. Jajjemän. När han sedan gick av i Enköping utbytte jag blickar med folk runt omkring mig och alla verkade vara lika lättade som jag. Inlines gick han och släpade på också. En kul kille som sagt.

För att återknyta till rubriken och första meningen så är jag lite sugen på att få kika på projektplanen för ett bättre SJ. Vad exakt innebär det? Vad är det som ska bli bättre? Formuleringen är lite luddig tycker jag. Vem kan ge mig svar? Va va va?

Det är inte ok

2008-10-20T09:07:00.003+02:00

Imorse var det fullt krig vid tågstationen i Västerås. SJ tyckte att det var en god idé att prioritera tåg till andra ställen och så det kom bara ett "tåg-set" in på perrongen. Det innebär att runt 300 människor som betalat SJ dyra pengar för att bekvämt få åka in till Stockholm måste stå upp, packade som sillar. Ur trafiksäkerhetssynpunkt är det helt uppåt väggarna efter som minsta krängning kan leda till att folk ramlar och utlöser en dominoeffekt genom en hel vagn. Skulle tåget råka ut för en olycka skulle konsekvenserna bli betydligt allvarligare än om alla hade haft en sittplats.

Det var de humanitära faktorerna. De rent ekonomiska aspekterna d.v.s. att alla resernärerna betalt för tjänsten, transporten från punkt A till B, och därmed förväntar sig att SJ levererar. Vi hade en nisse från SJ på en gästföreläsning i skolan i våras. Han menade att tjänsten var för billig eftersom det var för många som ville åka. Rent personligen tycker jag att det är tämligen dyrt att pendla men på ett sätt har han ju rätt. Efterfrågan och utbud.

SJ själva skyller mest på Banverket. Alla förseningar beror på att Banverket underlåtit att bygga mera spår. Men jag undrar hur mycket Banverket spelade in när tågen skulle planeras imorse. Fordonsbrist är det var och varannan dag tycker jag så olyckan med det urspårade X2000-tåget vid Stockholms Central igår har nog inte så mycket med saken att göra för er som kunde tänkas ta upp det argumentet.

Nej, vägen mot ett bättre SJ är lång.

Som ett brev på posten

2008-10-16T13:14:00.005+02:00

Idag damp det första brevet adresserat till mig ner på golvet i min och Kärlekens lägenhet (om man inte räknar adressändringspapper).

Det här är en stor dag inte minst för att posten lärt sig var jag bor (det tog dem en evighet sist jag flyttade och förhoppningsvis kommer de ihåg det också...) men också för att det är på riktigt nu. "Jag bor här nu, till och med posten har fattat!"-typ.

Jag och Kärleken delar alltså numera kyffe och jag blev till och med refererad till som "min sambo" häromdagen. It's all very cute and pink.

För övrigt sitter jag och skolkar från tentaplugg just nu. Min hjärna har ställt om till Teflon Ultra Non Stick så allt jag läser bara glider av. Jag har faktiskt suttit och pluggat duktigt de senaste dagarna men jag får ingenting att fastna. Istället sitter jag och fokuserar på andra, minst lika viktiga, saker men de bör av naturliga orsaker inte komma så högt på priolistan med tanke på att tentan är imorgon. Av mina klasskamraters Facebookstatusar (?) att döma har de liknande problem. Det är inte så mycket som ska in egentligen men jag tror att svårigheterna hänger ihop med att den här kursen varit väldigt kort och att de båda ämnena som ska tenteras är så vitt skilda ifrån varandra. Tidigare har man ju levt med ett och samma ämne ett tag och det har fått mogna i huvudet. Nu handlar det om expresspress in i huvudet och hoppas att det inte ramlar ut i natt.

Ajöken sa fröken.

Morgongnäll

2008-10-15T06:51:00.004+02:00

Igår var det en dag som började i strulets tecken. Kärleken fick med sig mina nycklar istället för sina egna vilket innebar att jag fick gå till stationen istället för att nyttja min cykel. Det fanns ju inte riktigt med i tidsplanen så jag fick därmed ta ett senare tåg. Det i sig skulle inte ha varit något större problem om inte det började med en liten försening. Själva förseningen var egentligen så marginell att jag var beredd att ha överseende med den men vi hade väl inte åkt mer än 50 meter, knappt kommit förbi perrongen, förrän tåget stannade igen och blev stående bara sådär i ca 10 minuter. Ingen information fick vi heller.

Det visade sig att det satt en tjej vid någon pelare lite för nära spåret för att man skulle anse det safe att åka förbi. När hon sedan behagade flytta på sig så gick tåget i snigelfart i säkert ytterligare tio minuter. Slutligen efter många av de helt onödiga stopp vi gjorde på vägen (Enköping, Bålsta) var vi framme i Sundbyberg där jag kliver av. SJ lyckas tima det precis så att jag inte hinner med tunnelbanan och får därmed vänta i ytterligare tio minuter. En sen ankomst var nu ett faktum.

Det slutar faktiskt inte där. För när jag kliver av tunnelbanan så möts jag av en stor printannons: Resan mot ett bättre SJ har bara börjat.

Jo, det får jag verkligen hoppas. Tåget jag åkte med var överfullt och säten var trasiga här och där. Dessutom var det så varmt i vagnen att till och med jag som alltid fryser tyckte att det kanske var i varmaste laget.

Sedan måste jag också ta upp det här med tanter med massa väskor som ska tränga sig. Man säger att ungdomen enbart tänker på sig själva men det kan jag meddela stämmer inte alls. De äldre är betydligt värre. Så det så.

Om att må som man inte förtjänar

2008-10-12T20:53:00.003+02:00

Jag har haft en super helg. Vi arrangerade en stor konferens i helgen och avslutade den med en galamiddag. Vi hade fantastiskt roligt hela kvällen och som ett ordentligt galej bör avslutades det med efterfest. Jag tassade hem runt småtimmarna lite glad i hatten och tänkte på hur mysigt det skulle bli att komma hem till Kärleken som givit upp ett par timmar tidigare. Väl hemma blev det kanske inte riktigt så mysigt som jag hade tänkt mig men detaljerna tänker jag inte ta här.

I alla fall så har jag mått rysligt dåligt hela dagen. Jag tycker inte att man ska straffas på detta sätt bara för att man har en super kväll. Jag känner mig faktiskt lite motarbetad.

En annan sak jag inte hunnit ta upp än är det faktum att Herr Beltran fälldes i Hovrätten också. Det trodde jag inte om jag ska vara ärlig. Hovrätten är ju mest känd för att riva upp större delen av tingsrättens domar. Fru Beltran hävdar fortfarande att han är oskyldig och att hon inte är naiv.

En annan sak jag upptäckte när jag slösurfade lite var att Jörg Haider dött i en bilkrasch. Lite av en chock faktiskt. Han livade ju upp politiken lite där nere i Österrike. Gav halva Europa hicka. Minns ni att det gick så långt att ganska många länder satte in sanktioner och vägrade handla med Österrike så länge främlingsfientlige Haider satt på chefsposten? Det agerandet är en total diss av demokratin. Åsikterna Jörg Haider representerade kan man ju säga vad man vill om men man kan inte bara ignorera det faktum att han var demokratiskt vald av det österrikiska folket. Det är som om demokrati bara är giltig om det är rätt åsikter som väljs till att styra landet. Man avfärdar, få se nu Österrike har drygt åtta miljoner invånare enligt Wikipedia så säg att hälften av dem är vuxna och så räknar vi bort kanske en miljon av dem som inte bryr sig eller är för gamla så, tre miljoner österrikares förmåga att tänka och välja själva. Nu röstade väl inte alla tre miljonerna på Jörg men all I'm saying is that det var ett rätt barnsligt sätt att hantera saken på. Det fåniga är att samma sak håller på att hända här men man väljer att tiga ihjäl problemet. Inte heller en optimal lösning men diskussionen om Sd tar vi en annan gång.

Morgonsarkasm

2008-10-08T06:12:00.005+02:00

Det är arla morgon i den lilla byn med storstadskomplex, också känd som Västerås. Av misstag har jag klivit upp lite för tidigt så när jag klev ur duschen och gick för att få nyheterna serverade från TV:n var det först ingenting alls på och sedan de senaste travuppdateringarna. Hästar är söta men det finns inte mycket intressant med trav. Eftersom jag äger en fjärrkontroll zappade jag vidare och hamnade på Conan O'Brien. Kommer aldrig att ångra det.

Bill Maher var gäst och serverade massor av roliga oneliners. Han är en mycket övertygad demokrat och gav en del rappa kommentarer om republikanernas vicepresidentkandidat Sarah Palin. "...Condolezza Rice, she belongs, Sarah Palin, she belongs... - at Delta Airlines serving people peanuts!", "She's a stewardess" och så gick han på killen som gjort Palins dotter Bristol gravid "...He's a hockey player and they put him in a suit. Took him out of his natural habitat, out of the wild. It was very unfortunate".

Palins barn heter för övrigt rätt märkliga saker. Jag tror det var Tipp, Track, Bristol och Piper. What kind of names are that?

För att byta ämne så tänkte jag berätta om gårdagen. Efter en tråkig lektion i juridik på förmiddagen begav jag och ett par klasskamrater oss iväg på jakt efter lunch. Hamnade på ett halvbra ställe som heter Hot Wok på Kungsholmen. Där delade vi läger och jag och CJ gav oss ut på äventyr. Vi beslöt oss för att gå på Musikmuséet. För 20 kr roade vi oss kungligt hela eftermiddagen. Musikmuséet är ett mycket barnvänligt ställe så vi passade rakt in. Ett streck i protokollet var förstås att det fanns massa barn där men vi trängde lite fint undan dem.

De hade i alla fall en hel del instrument att spela på som piano, elgitarr, elektriska trummor etc. Riktigt kul! Sedan försökte vi höra skillnaden mellan Hardangerfela och nyckelharpa och så hittade vi en slags scen med en mikrofon, låtsasgitarr och glitterväst där man kunde leka rockstjärna. Helfestligt. Vi sjöng också en del ABBA i någon slags föråldrad karaokemaskin.

Efter rocktåget drog vi oss vidare till Scandic Anglais och Dagens Media mingel där vi slöt upp med Baloo och T. Mycket trevligt med gratis vin, snittar och mingel med branschfolk. Förra gången jag var på Anglais för ett år sedan såg jag en hel del av Idol-deltagarna och så även denna gång. Det är där de hänger, bara så att ni vet.

Morgoneskapader

2008-10-06T09:28:00.003+02:00

Råkade ut för en liten incident imorse vid stationen. Krockade med en tant. Per definition var det faktiskt hon som cyklade in i mig. Jag var lite irriterad när jag cyklade över vägen eftersom gångtrafikanterna ockuperat hela korsningen, cykelbana såväl som gångfält. De gör det varenda morgon och inte kan de flytta på sig om det kommer cyklister heller. De är som änder och bara viker åt alla möjliga olika håll så att det är omöjligt att cykla.

Tanten fick i alla fall panik när hon insåg att vi var på kollisionskurs och visste inte åt vilket håll hon skulle styra. Trots att jag mycket tydligt höll höger så valde hon också höger och cyklade rakt in i mig. Tanten tumlade omkull men slog sig inte, det var ju inte någon höghastighetskrock direkt. Både hon och jag stod ju mer eller mindre still vid krocken. Jag plockade upp tanten från marken och hon muttrade lite om sin tappade cigarett men på det hela var det ingen större fara.

Efter det flöt morgonen fint. På tåget var det knäpptyst i kupén, alla resenärer var vana pendlare. Lugnt och behagligt. Luis Vuitton-damen var ute och viftade idag också. Idag såg jag bara en datorväska och en ryggsäck.

Studiedag

2008-10-03T12:51:00.006+02:00

Idag står det studiedag på schemat så det är faktiskt studier jag ägnat större delen av dagen åt. Det är visserligen bara lunch än så länge men eftermiddagen kommer också att tillägnas studier. Jag har ett antal böcker i medierätt att plöja genom. Det är intressant men samtidigt mindblowing tråkigt. Det är skönt att våra kurser är så intensiva att man bara behöver ha tråkigt i ett par veckor.

En bra kombination med pluggande är tvätt så jag tassade ner till tvättstugan imorse för att se om det fanns en ledig tid och blev uppriktigt förvånad när jag såg att hela dagen var bokad. När jag normalt är nere i tvättstugan på helger eller kvällar och kollar av bokningstavlan så är aldrig någon vardag full. Vad gör folk hemma hela dagarna? Jobbar de inte? Det känns faktiskt lite halvmärkligt att det är legitimt att vara hemma på en vardag. Själv tycker jag det känns otroligt märkligt att vara hemma. Jag har inte varit hemma en vardag sen jag låg i dödskramper i sängen hela dagen när jag var förkyld sist.

I alla fall var den allra första tiden ledig. Jag antar att alla dagdrönare som normalt går hemma tycker att det är för jobbigt att gå upp till 8. Jag stötte på tjejen som hade tvättid efter mig när jag stod och vek min färdiga tvätt och till min munterhet upptäckte jag att vi var klädda ungefär likadant. Båda hade på sig grå mysbyxor och en sweatshirt. Det finns alltså någon form av laundry day uniform. Vi hade också blå IKEA-kassar. Den kassen måste vara Sveriges vanligaste tvättkorg.

Nej, gott folk. Dags att återvända till medierättens förtorrade värld.