Ekonomiskt resonemang

Jag har de senaste dagarna bara haft små uppslag till inlägg. De har inte varit stora eller relevanta nog att kunna utgöra ett helt eget inlägg. Därför kommer nu någon slags uppräkning på vad jag går tänker på för tillfället.

Varför är allt så sjukt dyrt? Och varför är CSN så sjukt gnidna? Jag har insett att det kommer att bli skralt i kassan i mars också eftersom jag inte får studiemedel i slutet av februari ehuru jag tar examen då. Det innebär att jag inte får pengar förrän i slutet på april eftersom jag börjar jobbet i mitten på mars och lönen släpar en månad. Dessutom blir det ju inte en hel lön eftersom jag bara jobbar en halv månad. Vilket i sin tur innebär, lång kedja här jag vet men bare with me, att jag inte kommer att få full lön förrän i maj! Om fyra månader. 

Ovanstående resonemang drar mig in på nästa problem. Min garderob. Den är som alltid ett svart hål men just nu är den svartare än någonsin. Jag bestämde mig häromdagen för att rensa ut allt som var trasigt och de plagg jag inte längre använder av olika anledningar. Det visade sig att mycket som upptagit garderobsplats och invaggat mig i den falska övertygelsen att jag visst hade mycket kläder att bära var gamla träningsoveraller och sweatshirts. Garderoben är alltså i skriande behov av att fyllas med nya kläder samtidigt som mina skor måste klackas om igen. Nordisk vinter med grus på vägarna är förödande för alla klackskor. Nya kläder och omklackning av skor kostar riksdaler vilket jag alltså inte har i någon större utsträckning just nu. Det är faktiskt så att jag går och drar mig för att köpa hårspray och concealer för att det är dyrt och jag kanske vill äta i slutet på mars någon gång. 

Nu har jag målat upp en nattsvart bild här som kanske inte riktigt speglar verkligheten. Jag har nämligen sådan tur att jag har andra personer i min närhet jag kan leva av. Kärleken är ju världens gulligaste och han vill inte att jag svälter. Sedan har jag goa päron också som förutsåg hela den här problematiken och försåg mig med ett sparkonto vid ung ålder. Det har jag sedan naggat på hela studietiden och nu ska det se till att jag åtminstone har nudlar på bordet. Som en sista utväg har jag också min kära vän Mastercard (icke att förväxla med min andre gode vän VISA) som gör att vissa inköp kan genomföras nu och själva betalningen kan skjutas på framtiden. En inte helt optimal lösning men den finns.

Nu insåg jag att jag inte alls skrivit om mina uppslag till blogginlägg men de var rätt kassa ändå så de får väl komma fram en dag när jag verkligen inte har något att skriva om.