Dagens pendelirritation

Jag vill ta upp problemet med läckande hörlurar. Varför är det så svårt att konstruera högtalare som både utestänger omvärldens störande ljud och skonar omvärlden från musikrester? Musikrester är, för den som undrar, mitt just uppfunna ord för de fragment av musik som hörs av alla andra som inte har hörlurarna instoppade i öronen.

Just nu sitter det en man och lyssnar på någon slags turkisk musik. Inget ont om den men när det enda man hör är pipandet från vad det nu är som låter högt och nasalt samt enstaka trumslag så låter det tyvärr allt annat än pleasant. Det hela låter som en dålig midi-inspelning.Den lyssnande mannen brukar jag se när jag tar 7:30-tåget. Jag hade tänkt nämna honom tidigare men det har inte blivit av. Han ser precis ut som en sliten Tito Beltran. 

En annan intressant sak med dagens första resa är att vi strax efter avfärd från Västerås var tvungna att stanna och vänta på att ett annat tåg skulle passera. Då visade det sig att jag hamnat bredvid en kvinna som arbetar på Bombardier. Bombardier är en stor tågtillverkare och hon berättade att av tradition byggs tågstolar och flygsäten annorlunda. Ett stort, bekvämt flygsäte från första klass tar generellt mindre plats än ett vanligt trångt tågsäte. Då undrar ju vän av ordning om det är av stolthet eller svagare intellekt som tågkonstuktörerna inte sneglar över på flygkonstuktörernas arbete. Tänk vilken lycka! Att få sitta bekvämt med plats för benen!