Riksdaler är inte konung

Gick och funderade på väg ned till tåget nu på morgonen. Jag kom att tänka på en gästföreläsning vi hade för många år sedan när jag pluggade ekonomi i Linköping. En herre från Riksbanken hade tagit sig ned till de östgötska slätterna för att berätta för oss hur det stod till med räntor och andra monetära issues.

Han höll låda ganska länge och talade så där statstjänstemanna sävligt och entonigt så det var ärligt talat inte så mycket som fastnade men en sak kommer jag ihåg. Han berättade nämligen hur det var ställt med våra sedlar och mynt. Hur lång tid tror ni att en genomsnittlig tjuga har? frågade han oss. Två år var det en som gissade. Men det var fel. Tydligen håller en Selma inte längre än fyra månade, max. Tjugolappen är vår dyraste sedel och Riksbanken går back på den så det visslar. Den infördes, om jag inte minns fel, som en temporär lösning på något problem men blev så populär att den inte gick att avskaffa. Problemet med tjugolappen är att den är värd just 20 kr vilket är alldeles för lite för en sedel. Vi är oförsiktiga med den. På sommaren köps det glass på diverse badstränder och då hanteras sedlarna av fuktiga fingrar eller så har de legat intill en våt handduk. På vintern stoppas den ned i fickor tillsammans med annat skrot som nycklar och snorpapper (han sa faktiskt så!). 

Kan ni tänka er något så äckligt? En tjugolapp med snor på. Yuck! Jag bestämde mig ganska rakt av där jag halkade runt över isen halvvägs till stationen att jag från och med nu aldrig tänker hantera denna sedel igen. Aldrig.