Träning efter maten

Igår kväll intog jag kvällsvard med två goda vänner. Vi tvistade lite om var vi skulle gå, de andra två ville till Gamla Stan och jag ville undvika just den delen till varje pris. Varför då kan man undra. Jo, dels hade jag smala klackar på mig och Gamla Stan är ju som bekant täckt av äcklig gatsten som bara helt dödar klackar, dels har jag ryktesvägen hört att det är dåligt med kommunikationer som telefonledningar i Gamla Stan vilket tydligen omöjliggör kortdragarutrustning.

Således gick vi på fin, plan asfalt till ett mycket mysigt ställe med god mat. En snabb titt på klockan efter måltiden gjorde att det blev lite bråttom med betalningen för att jag skulle hinna med tåget. Det här är första riktiga svårigheten jag stött på med att bara ha kort som betalningsmedel. Kontanter är svårslaget när det gäller snabbhet, man lägger bara tillräckligt med likvida medel i mappen som notan kommer i och sen kan man sticka. Med kort måste serivtören komma och hämta kortet, dra den i kortdragaren, vänta på slippen, masa sig över till bordet igen, komma ihåg att ta med penna så att man kan skriva under och sen kan man gå. Och jag satt där och hade bara inte tiiiid! Tänk om man bara kunde ha slängt upp några frasiga sedlar och sen kutat iväg.

Hur gick det sen då? Jo, efter att betalat blev det språngmarsch till tuben, är ju inte helt hemma på alla stationer så i mitt stressade läge gick först jag fel och sen fel igen innan jag befann mig på rätt perrong. Klev på tunnelbanan, frustrerades över att det gick långsamt och pressade mig ut genom dörrarna och brottades med folk i rulltrappan. Eftersom jag är en riktig dam kan jag springa i högklackat och satte av mot tåget. Krockade nästan med en gubbe på vägen men hann ombord och ner på en plats innan tåget avgick.

VISA gav mig således ett träningspass, helt gratis. Hyvens av dem, tycker ni inte?