They're comin' to getcha

Hittade en artikel på DN.se idag. Den handlar om ett lagförslag som just röstats genom i Europaparlamentets utskott för kultur och utbildning. Lagförslaget var enligt artikeln tänkt att klargöra bloggares legala ställning och värna om den mediala mångfalden. Så långt, allt ok men fortsätter man läsa säger initiativtagaren Marianne Mikko, en estnisk, socialdemokratisk ledamot:

"Bloggvärlden har än så länge varit en plats för goda avsikter och
förhållandevis ärliga syften. Men när bloggarna blir triviala, vill
också folk med mindre principer använda dem. De är i en position
där de väsentligt kan förorena cyberrymden. Vi har redan alldeles
för mycket spam, felinformation och ont uppsåt i cyberrymden."

Hon fortsätter med att säga att om man ser namn och bild på den som skriver så gynnar det yttrandefriheten samt: "Om en bloggare förolämpar eller manipulerar så kommer vi att veta vem som står bakom bloggen."

Många bloggare har fångat upp nyheten och i de flesta fall vänder de sig starkt emot förslaget. Bland andra Nätkoll.se drar paralleller till FRA-lagen som nyligen röstades genom. Socialdemokraterna i Sverige verkar dock ta avstånd från förslaget, i alla fall om man ska tro Claes Crantz.

Personligen tycker jag att förslaget påvisar en bristande insikt om vad bloggande handlar om och hur bloggar uppfattas. De allra flesta är medvetna om att en blogg är en offentlig dagbok där personliga åsikter presenteras och att bloggar på intet sätt ska användas som någons slags encyklopedi. 

Det sista uttalandet tar upp manipulation. Det är intressant tycker jag för i så fall, vem ska avgöra vad som är manipulation? Och vad ska hända om man kommit fram till det handlar om manipulation? Jag tycker att det luktar försök till censur och jag är inte förvånad att det kommer från vänsterblocket från föredetta öststat.
Att yttrandefriheten skulle stärkas av att bloggaren är registrerad med namn och bild är absurt och att det skulle värna om den mediala mångfalden är också helt bananas. Det finns nämligen all anledning att vara anonym på nätet men Mikko har kanske inte hört talas om människor som utlämnar sig för mycket och utnyttjas. En blogg är inte alltid ämnad att göra författaren till en offentlig person vilket skulle bli konsekvensen om Mikkos förslag skulle bli realitet. 

För att gå över till något mer trivialt och lite roligare så här i SATC-tider så hittade jag en site med coola skor. Jag funderar på dessa godingar:

Siten är dansk och heter Shoeboks och just dessa små skor heter Bumper och blir dina för 399 danska pengar. 

Allt som går fort är roligt!

Har just kommit hem från en uppfriskande utomhusaktivitet. Lurade iväg ett par vänner på GoKart och satan vad kul det är! Det finns inget bättre än att bara trycka på och tvinga karten att stanna kvar på vägen i kurvan. Måste bli flera varv i sommar. By the way, need I say that I won?

Coola Annika har startat blogg, ni hittar den här: http://annikasberattelse.blogspot.com/

Det har inte blivit så många inlägg den senaste tiden. Just nu sitter jag och kämpar med plugget för terminens sista tenta på fredag. Svårpluggad historia det där. 

Jag återkommer när jag har näsan över kanten på badkaret.

Pendlarliv

En vanlig syn som möter en pendlare är "NY TID" anslaget på skyltarna på perrongerna. Oftast är det bara ett par minuter försenat och det kan man ju överleva. Några suckar inombords och lite muttrande sedan är det ur världen. I morse var det totalt kaos på avgångstavlan inne på stationen. Det var förseningar kors och tvärs över tabellen och inga tåg eller spår stämde. Alla stod som förvirrade hönor och undrade vilken information som var korrekt och vilka tåg som skulle avgå från vilka spår. Eftersom jag ska till Sthlm har jag två tåg att välja mellan under en relativt kort tidsperiod. Det ena är ett direkttåg till Centralen och det andra stannar på några stationer emellan. Jag brukar ta det senare. Imorse fanns ingen information alls om det senare och direkttåget rullade in som av en slump. Jag tog det och inom inte allt för många minuter hade vi kört ikapp tåget som avgick före detta. Lite försenat kom jag i alla fall fram.

På vägen hem stötte jag på två fenomen jag irriterar mig på. Det första var en tant som satt på andra sidan gången från mig. Hon hade sin hanväska i knät och mellan den och sig själv hade hon en påse med torkad frukt och nötter. Detta i sig är inget problem men hon lutade sig hela tiden fram för att läsa i en tidning, stack ner handen mellan sig själv och väskan för att hämta nötter och lutade sig fram igen. Detta sätt att äta på gjorde att hon: 1. Fick svårare att få tag i nåt genom det lilla hålet i påsen. 2. Fick det att prassla onödigt högt. Det var lika störigt som när folk prasslar för mycket på bio. Om hon lagt påsen på bordet framför sig, använt hålet hon rivit upp i påsen som en hällpip och sedan hällt lite nötter och frukt direkt i handen vid behov hade prasslet reducerats till ett minimum och hon hade garanterat fått tag i mer att tugga på.

Det var något småaktigt med detta sätt att äta på som jag reagerade över. Det var lite som om hon gömde sin påse för att inte alla skulle se vad hon åt och få chansen att fråga om de kunde få en bit. Likt en girig häxa i sagorna grep hon efter nötter långt ner i påsen med en hand som faktiskt liknade en klo litet grand. Men det var alltså prasslet som störde mig mest.

Den andra saken som störde var en tjej eller kvinna som kom och ville sitta bredvid mig. Jag satt ytterst därför att jag just släppt ut en gubbe som följdaktligen suttit innerst. Jag har inget problem med att resa på mig och släppa in någon men när det finns gott om lediga ytterplatser så tycker jag att det är lite onödigt att tvinga folk att resa på sig i onödan. Jag är lat, jag vet, men det svider lite.

Efter denna högst obehagliga pendlardag så kunde jag till min glädje upptäcka att samtliga resenärer läst mitt förra inlägg. Inte en enda person ställde sig i vägen i rulltrappan. De som ville stå, stod till höger och de som ville förbi kunde enkelt passera till vänster. Helt fantastiskt!

Uppstart och rulltrappor

Det här är alltså det allra första inlägget av många där jag betraktar världen genom mina glasögon.
Jag kommer nog skriva om saker jag irriterar mig på, ösa galla över onödiga fenomen, göra skamlös reklam för produkter om jag får betalt för det och i allmäna ordalag skriva om min vardag. Kanske dyker det upp bilder på min lunch, kläder jag tycker är snygga, smink jag använder och annat som tydligen är populärt att blogga om nowadays.

Jag ska börja, som sig bör, med att presentera mig själv. Jag heter, som titeln indikerar, Heidi. Jag pluggar kommunikation och jobbar med GSM-baserade larmlösningar, pendlar med SJ mellan Stockholm och en sömnig liten stad i närheten och tycker inte att morgonritualen är riktigt fulländad om jag inte får läsa ledaren i Dagens Industri.

Så, nu ska jag komma till det som senast har stört mig och min sinnesro. Jag vill att vi etablerar tydliga riktlinjer för rulltrappsåkande en gång för alla. Det borde ingå i skolundervisningen, kanske till och med som ett praktiskt moment med nationellt prov. Det finns nämligen allt för många människor som inte behärskar rulltrappsetikett. Det förhåller sig alltså så här:
I rulltrappan står man till höger så att förbipasserande med större tidsbrist eller mindre tålamod enkelt kan passera till vänster. Medför man packning av något slag åker detta antingen framför eller bakom, inte bredvid.

Kan vi enas om detta förhållningssätt?