Julfriden sänker sig...

Playing For Change: Song Around the World

At some point of your life, you're going to need somebody to stand by you.

Blev berörd och varm av det här klippet. Titta på det, ta hand om de som står dig närmast. Har du ingen? Sno nån annans!

Lunch

Förlåt, det blir många inlägg idag. Jag var bara tvungen att lägga ut det här:

Supermänniskan här på kontoret hade svängt ihop en lunchsallad och fy vad gott det var! Tonfiskröra, kidneybönor, tomater, sharon, paprika, rödbetor, pistagenötter, parmesan med mera, med mera. Ofantligt gott - och nyttigt! Finns ingen köpesallad som kan matcha det här. Inte på långa vägar.

Ja, det var bara det.

Vinnaren i tävlingen

Vinnaren är utsedd. Jag måste säga att jag blev förvånad för jag hade tippat någon helt annan. Nämligen mig! 

Skämt åsido, jag hade tippat en kille som heter/kallar sig Oswald men i stället blev det en webbredaktör på Veckans Affärer. Det känns faktiskt riktigt snopet att det var ett "proffs" som vann. Inte helt renhårigt på något sätt. Pressklippet hittas här och vinnarbloggen här.

Jag är inte bitter...

Om morgonen efter en julfest

God morgon!

Klockan närmar sig nio och några tappra själar sitter på kontoret och kisar mot sina skärmar. Det var julfest igår förstår ni. Fixarkommittén hade smugit omkring i flera dagar och tisslat och tasslat om vad vi skulle göra. Vi började med lite glögg och blandad tapas på kontoret. Glöggen var Blossas 08 som supposedly ska ha en touch av blåbär. Kände inte så mycket av den, det smakade mest sprit tyckte jag. Trevligt var det i alla fall! Sedan satte vi av mot okänd ort (kommittén ville fortfarande inte tala om vad vi skulle göra) och landade på Järntorget i Gamla Stan. Där står en jättegran och framför den höll två småtjejer på att sjunga julsånger i varsin tonart. De hade nog inte kommit så långt i sin musikaliska skolning för de ignorerade konsekvent varje paus och fraseringsmarkeringar. Men det var företagsamt, det får man ge dem. Småglinen fick säkert en del penningar i sin rosa mössa.

I alla fall så stod vi där på Järntorget i oländig terräng (Gamla Stan) och väntade. Och väntade. Och väntade lite till. Sedan blev det kallt så vi gick in på närmaste bar och väntade där inne med en öl. Trevligt och varmt! Tillslut hade vi tydligen väntat klart för när vi kom ut stog en man i hög hatt, slips och rock med en lykta i handen. Vi skulle på spök- och historievandring. Det var intressant men jag hade väntat mig mera spöken. Så slutligen efter en och en halv timmes knatande kors och tvärs över pytteön var vi klara, intellektuellt berikade, att gå och äta. Det blev en kort vandring ner till vattnet och Pontus by the sea. Där fick vi åtnjuta ett mycket gott julbord! 

Kvällen avslutades med sedvanlig pendling och tjattrande icke-pendlare. Idag får vi veta vem som vann VISA-tävlingen!

Not another SJ-inlägg

Eller jo, det är det. SJ fann det för gott att byta tidtabell under helgen. Jag märkte det inte igår eftersom jag tog ett tidigare tåg med Kärleken. Tidtabellsskillnad på det tåget är en minut. Mitt vanliga tåg har blivit tillbakaflyttat åtta minuter. Istället för 30 går det 22. Lite halvirriterad travade jag in till kundservice på stationen för att höra vad som var galet och tanten svarade bara med en axelryckning att vi byter tidtabeller varje år vid Lucia. Jag pendlade inte förra året vid Lucia så jag hade ingen aning men kunde det inte stått två pryoelever typ i fredags morse eller kväll och delat ut nya tabeller till pendlare? Hade de stått där en timme mellan sju och åtta hade man fångat 90% av pendlarna. Service tror jag det kallas. Har ni inte startat upp en hel akademi för att förbättra just det området? 

Det var fler än jag som missade övergången vilket jag märkte när jag vände mig till Waynes Coffee för en styrketår koffein. Ilsket muttrande satt det folk överallt och lapade på sina specialkaffe och tuggade på torra surdegssmörgåsar.

Nog om det. Jag hade egentligen tänkt skriva ett kort, glatt inlägg om vad jag ägnade gårdagskvällen åt. Hade lite julstämning i fingrarna så jag slog in paket. Kärleken erbjöd mig "hundra spänn" om jag slog in hans också. Vi får väl se hur det blir med det. Är inte helt klar med alla inköp än så högen kommer att växa. 

Ikväll ska min praktikplats ha julbord. Jag har förlänats äran att vara med men ingen i festkommittén vill tala om vad vi ska göra. Följdaktligen har jag tagit med mig säkert fem outfits. Skojar bara, det bara två. Fast jag har på seriös fyra par skor med mig. Vi ska vara ute och knata i oländig terräng, jag undrar om det är Gamla Stan de menar...

Ondska

Den här jättekorgen levererades till kontoret i eftermiddags. Jag tycker att det är elakt att skicka en korg med massa godis. Förstår de inte att det finns stackars folk som försöker göra sitt bästa för att gå ned i vikt för att undvika att se ut som en badboll till sommaren? Så här i hälsofreakstider borde man skicka fruktkorgar och stegräknare istället för sockerbomber. 

Rosa pendlande

Efter en tvådagars bloggpaus, välbehövlig för både er och mig, är det åter måndag och man sitter på tåget. Jag valde idag att rappa på lite extra för att kunna åka tåg med Kärleken. Det är vanligtvis väldigt mysigt och vi smågosar lite hela vägen men idag är det lite svidig stämning. Det hela beror mest på att vi har olika syn på logistik. Jag föredrar att sitta längst fram i tåget så att man kommer av först och fort och därmed snabbt kommer vidare i flödet. Kärleken är nöjd med att bara sitta vilket innebär att han gladeligen parkerar sig längst bak eller var han råkar kliva på tåget. Nu sitter vi med varsin laptop och småsurar lite. Ingen rosa stämning alltså.

Vidare kan jag berätta att jag haft svårt att lämna VISA-tävlingen. Betalade take-out med kontanter i helgen och kände mig skyldig. Killen i kassan blinkade inte ens åt att jag räckte fram en Linné och en Lind istället för kortet så jag antar att han är van, den stackarn. 

Officiell målgång

Jaha, das war das. 10 dagar utan kontanter har fortlöpt utan problem. Jag har inte trasslat in mig inågra olösliga situationer som jag kan blogga hysteriskt roligt om. Det har faktiskt varit svårt att skriva engagerande på det stora hela. VISA har väl rätt i att livet flyter bättre utan fysiska pengar. Det hela har känts ganska...ja, mellow. Sammanfattningsvis kan man väl säga att jag inte upptäckt någon anledning till att börja använda kontanter i större utsträckning än vad jag gör idag. Det var väl hela andemeningen med det hela kan jag tänka.

Jag tänkte, som avslutning, dela med mig av en liten anekdot. Den handlar om senaste och sista gången jag använde en bankomat. Jag skulle till min dåvarande frisör, jag har inte kvar honom på grund av att han dels klipper mig så att jag ser ut som en tant och dels vägrar acceptera kort som betalningsmedel. Alltså måste man på ett eller annat sätt skaka fram sedlar. Det finns två sätt: 1) råna en tant som hämtat ut pensionen eller 2) besök en bankomat. Jag valde det senare.

När jag så stod där framför automaten kunde jag inte komma ihåg min kod even if my life depended on it. Allt mer irriterad stod jag där och tryckte siffror tills maskinen tyckte att jag tryckt på för många knappar för många gånger och resolut svalde kortet. Högröd i ansiktet av irritation och ilska tågade jag in på bankkontoret, tog en nummerlapp och höll på att dö när jag tittade mig omkring och enbart såg pensionärer med käppar och rullatorer som skulle hämta ut sin pension. Varför måste dessa alltid komma i samtidigt? Går det chartrade bussar från ålderdomshem och andra pensionärskvarter till banken?

En dryg halvtimme senare var det min tur. Efter mycket om och men fick jag plockat ut tillräckligt med pengar för att klara mig två dagar, en helg och ytterligare tre dagar (bankfolket jobbar ju inte så fort så de tar ganska många arbetsdagar, som de döpt till bankdagar för att de ville ha ett eget ord, på sig att skaka fram en ny plastbit) och beställt ett nytt VISA-kort. Om man handlar i en butik och glömt sin kod räcker man bara fram en annan plastbit som heter legitimation eller körkort, skriver en kråka och sedan är det klart men det förfarandet gäller alltså inte på bankomaterna. Väl hos frisören var allt som vanligt. Han klippte mig som en tant och jag fick betala dyrt för det.

Nu är jag på väg hem, irriterar mig på ett gäng ickependlare typ B och längtar efter att sätta mig med ett glas vin och Kärleken i soffan och bara ta helg. 

Teknisk utveckling

Följ min blogg med bloglovin

Jag håller på att testa något nytt. En slags bloggkolltjänst som heter Bloglovin. Klicka på länken ovan så kan ni tassa över dit och se what the fuzz is all about!

Friday morning update

Idag bestämde jag mig för att ta ett tidigare tåg bara för att få spendera lite mer tid med Kärleken för vi har knappt sett varandra de senaste dagarna. Tji fick vi för vi möttes av en försening. Bara tio minuter så det är knappt värt att nämna men ändå.

Igår gjorde jag slut med en annan kärlek, kören. Jag hinner inte med den längre så igår fick den tillbaka alla sina grejer. Noter, scenkläder och ett par groteska strassörhängen. Det finns ett café vid övningslokalen med det fiffiga namnet Kafé Koppar. Fast jag tycker inte att de är så fiffiga för de tar ju inte kort. Jag var riktigt kaffesugen så körens president förbarmade sig över mig och betalade min kaffe mot att jag nämnde det här på bloggen. Sagt och gjort. Cash is NOT king!

Om att pendla

Ibland går det bra att pendla, ibland går det inte alls. Nedan ligger två skärmdumpar från SJ's informativa site. Kärleken åkte 17:07, han har i skrivande stund inte lämnat Sundbybergs utkanter. Jag åkte 17:37, körde om honom och närmar mig nu Västerås. Vad är det som är så svårt SJ? Va va va? Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Resan mot ett bättre SJ har knappt lämnat stationen. Det börjar bli hög tid nu. Och våga inte skylla på Banverket, de har ingenting att göra med trasiga tåg.

Slutspurt

Jag har, precis som några av de andra Cash is NOT king-bloggarna, upptäckt att det bara är en dag kvar på vår limitation till endast VISA-kort (ja, jag tjuvläser de andras bloggar, konkurrensbevakning kallas det). Jag har nästan slut på ämnen att blogga om och jag känner en viss ånger för att jag inte gått ut för att sätta mig i dråpliga situationer men jag har liksom inte riktigt haft tid med det. Det skulle också egentligen motverka den här kampanjens syfte, det är lätt att leva med endast kortet som följeslagare på shoppingvägen. Idag har jag köpt frukost, födelsedagspresent till en av bästa väninnorna och förpackning att skicka denna per post till henne. (Piffa, den borde vara på lådan hos dig imorgon!) Inga som helst problem där! 

Jag tänkte mig, när den här tävlingen började, att jag skulle spara pengar under dessa tio dagar. Det är ju sällan man reflekterar över sina utgifter så här mycket men jag vet inte om jag har gjort det. Den antågande julen har ju satt vissa käppar i sparhjulet. En fördel med att betala allt på kort är att man kan gå tillbaka på kontoutdraget och verkligen analysera vad pengarna går till. Som att skriva kassabok fast mycket smidigare och digitalt. Dessutom kan man ju använda kontoutdraget som kvitto om man skulle ha råkat vara slarvig och förlagt det när man ska byta undermåliga varor eller annat man köpt som man av olika skäl inte vill behålla. Det händer ju from time to time.

En grej jag skulle vilja ha åtgärdat är dock magnetremsan. Den är kortets svagaste länk. Den avmagnetiseras alldeles för lätt. Chipet är ju en bra lösning men då måste man se till att det finns sådana kortläsare överallt. En liten bit kvar på den fronten alltså.

Sabotage och ickependlare

Idag snöar det. Vanligtvis brukar jag vara glad när det händer men just idag betraktar jag det som sabotage. Jag har nämligen ägnat en lång stund åt att stå med armarna i vädret och fixa frillan och att då behöva trycka in nyllet i en luva så att allt jobb varit för gäves, det är tungt. Jag är dessutom extra grinig eftersom jag skippade frukosten för att få det helt perfekt. 

Pendelwise är tåget som vanligt fullt. Sitter bredvid två ickependlare som är typ B (de som reser i grupp) men de uppför sig som typ A (de som reser ensamma) och pratar inte med varandra. De hade dock en viss panik i blicken när de klev på och insåg att det var krig om platserna. Vi har inte kommit så långt på färden ännu så jag vet inte hur de hanterar att komma av tåget. 

Så fort vi kommer fram till stationen ska jag i alla fall slita fram mitt VISA och köpa frukost!

Träning efter maten

Igår kväll intog jag kvällsvard med två goda vänner. Vi tvistade lite om var vi skulle gå, de andra två ville till Gamla Stan och jag ville undvika just den delen till varje pris. Varför då kan man undra. Jo, dels hade jag smala klackar på mig och Gamla Stan är ju som bekant täckt av äcklig gatsten som bara helt dödar klackar, dels har jag ryktesvägen hört att det är dåligt med kommunikationer som telefonledningar i Gamla Stan vilket tydligen omöjliggör kortdragarutrustning.

Således gick vi på fin, plan asfalt till ett mycket mysigt ställe med god mat. En snabb titt på klockan efter måltiden gjorde att det blev lite bråttom med betalningen för att jag skulle hinna med tåget. Det här är första riktiga svårigheten jag stött på med att bara ha kort som betalningsmedel. Kontanter är svårslaget när det gäller snabbhet, man lägger bara tillräckligt med likvida medel i mappen som notan kommer i och sen kan man sticka. Med kort måste serivtören komma och hämta kortet, dra den i kortdragaren, vänta på slippen, masa sig över till bordet igen, komma ihåg att ta med penna så att man kan skriva under och sen kan man gå. Och jag satt där och hade bara inte tiiiid! Tänk om man bara kunde ha slängt upp några frasiga sedlar och sen kutat iväg.

Hur gick det sen då? Jo, efter att betalat blev det språngmarsch till tuben, är ju inte helt hemma på alla stationer så i mitt stressade läge gick först jag fel och sen fel igen innan jag befann mig på rätt perrong. Klev på tunnelbanan, frustrerades över att det gick långsamt och pressade mig ut genom dörrarna och brottades med folk i rulltrappan. Eftersom jag är en riktig dam kan jag springa i högklackat och satte av mot tåget. Krockade nästan med en gubbe på vägen men hann ombord och ner på en plats innan tåget avgick.

VISA gav mig således ett träningspass, helt gratis. Hyvens av dem, tycker ni inte?

Om att betala utan att göra det

Här på kontoret finns det en människa som är höjden av godhet. Hon fixar och donar och gör hela stämningen i kontorslandskapet så där varm och mysig. Häromdagen gick hon runt och tog upp beställningar på lite allsköns grejer och jag slog till på en ask chokladstenar (julklapp till någon kanske?). Det är choklad som ser ut som stenar (duh). I alla fall så kom de idag och skulle betalas. Kändes som en krånglig väg att föra över pengar, var ju inte direkt ett större belopp, men jag kan ju inte betala med kontanter. Hur skulle vi lösa problemet? Skulle allt vara förgäves? Vi gjorde naturligtvis det enda rätta, fodringsägarinnan fick gå i plånboken och hämta en sedel själv. Problem solved!

Ett dåligt rekord

För ovanlighetens skull åkte jag bil in till Stockholm och lyssnade därmed på radio. På nyheterna berättade de att Sverige slagit rekord i bank- och värdetransportrån. 104 styck hittills i år och bara hälften har klarats upp. Det är ju kanske inte en förstaplats man vill ha. Eftersom jag jobbat inom säkerhetsbranschen och varit delaktig i framtagandet av värdetransportskydd så började kuggarna gå i huvudet.

Bankrånen är ett gammalt brott. Det har rånats banker så länge banker har funnits. Nu har det ju blivit svårare att komma över kontanter på det sättet men eftersom det uppenbarligen fortfarande lönar sig måste vi på allvar fundera på bankens och kontanternas roll. Värdetransportrån är inte heller ett nytt fenomen. De gamla diligenserna blev ju rånade titt som tätt. Det har jag själv sett på TV men där bankerna har en fysisk plats, åker värdetransporterna runt. The key word här är planering. Tjuvarna måste planera ett värdetransportrån. Det är ingenting man bara gör. För att planera måste man också studera rutiner och från andra sidan, transportbolagen, så måste man planera bort rutiner. Rutiner gör att en kartläggning är relativt enkel. Sedan tror jag också att rånen har en viss inblandning från en gubbe på insidan. Ett exempel är ett tämligen stort värdetransportrån på Arlanda för något år sedan. Det rånet har ett tämligen märkligt inslag. Just den transporten ska normalt ha poliseskort och vid råntillfället hade den inte det. En annan konstig sak är att det är flest Loomis- och G4Sbilar som rånas. Slump?

Det här är ett problem man endast kan bli av med genom att minska användningen av kontanter men än så länge verkar sedlar och mynt vara människan kär. Tills dess att sloganen ändras till Card is king får vi nog stå ut med att det försvinner en hel del pengar ur systemet genom rån och att vissa yrkesroller har en lite större extern hotbild än andra.

проект тело -igen

Ni som varit med ett tag känner igen проект тело. För er nya betyder det Projekt Kropp och var ett slags träningsprogram av ryskt snitt jag bestämde mig för att köra i somras. Nu är det definitivt dags igen. Har just återkommit från ett katastrofalt dåligt träningspass. Fick ont i benen första kvarten och kroppen kändes som om jag satt fast i sirap. Så går det när man äter dåligt. Ska jag dessutom klara Skejtvasan och försöka mig på RM i mars, ja, då är det hög tid att börja nu. Ska upp till fjällen över jul och nyår och ser fram emot att få åka många mil på skidor. På längden alltså. Kommer väl bli ett och annat åk med brädan också såklart.

As far as Cash is NOT king goes, ja, jag kan ju inte säga att jag hittar argument för att bevisa motsatsen. Jag känner mig nästan lite lurad. Åker inte dit på ett enda tramsigt i-landsproblem. På utestället där jag brukar gå, det finns inte direkt ett smörgåsbord av sådana i Västerås, betalar man inträde och garderob i entrén, jag har inte behövt storhandla så jag behövt trassla med kundvagnar som kräver ett mynt i pant och jag är på praktik så jag behöver inte svära åt kaffeautomaten som vägrar acceptera annat än tior. Det kaffet är dessutom skitäckligt. På kontoret har vi en Nespressobryggare, det ni! 

Monday morning - dag sju utan kontanter

Möttes måndag morgon av NY TID blinkandes på talvan. Dagen började således fint med en liten försening. Det är som det ska vara. Resan gick bra, tåget var som vanligt överfullt för att det enligt SJ är för billigt att åka på Sveriges dyraste tågsträcka. Tillgång och efterfrågan ni vet. Trevlig resa tillönskades vi i alla fall.

När jag kommit fram till Alvik där min praktikplats ligger smet jag in på ICA för att handla lite frukost och rasta VISA-kortet som fick en vilodag igår. Halvvägs genom med en banan insåg jag att det var måndag och därmed gemensam frukost på kontoret! Helnajs! Lade därför kvickt tillbaka bananen och satte av mot kontoret så att de hungriga kollegorna inte skulle komma åt att äta allt det goda! 

Dag sju började alltså utan att jag behövt spendera en endaste e-krona! Ska försöka köpa något senare idag!

Julklappsracet fortsätter

Idag har jag, VISA-kortet och Kärleken (han hade också sitt VISA-kort med sig) tagit oss en runda på stan för att köpa julklappar. Vi knatade runt bland lite olika butiker men bytet blev skralt. Den rätta stämningen ville inte infinna sig. Först trodde vi båda att det var för att det var grått och regnigt ute men när vi satt och åt lunch insåg vi att det saknades julpynt på gatorna. Ni vet de där girlanderna med ljus som ska hänga över gatorna. Det fanns inte en enda! Vafalls? Är det någon som vet var ljusen tagit vägen eller när de behagas sättas upp? Lämna gärna en kommentar här så vi vet.

Nu ska vi skapa julstämning hemma istället med glögg, lussekatter och nätjulshopping! VISA-kortet kommer att glöda!

Höll på...

...att åka dit ikväll. Glömde köpa påse när jag handlade. Den snälla tjejen i kassan på Hemköp förbarmade sig dock och skänkte bort en liten papperskasse till mig. Jag hade faktiskt känt mig lite dum om jag hade måst betala kassen med kort. 1, 50 kr. Hade sett fint ut på kontoutdraget.

Dinero no es el Rey

Jag vill ställa en öppen fråga till alla inrättningar och instutioner som inte tar kort. Varför gör ni inte det?

Var ute och vädrade mig själv, VISA-kortet, kontorshunden Sigge och två kollegor på lunchen. Vi gick till ett mycket fashionabelt litet hak som tydligen döpts till Thaikiosken. Den har ett riktigt namn också men det är inte vedertaget. Tror jag.

I alla fall, för att återknyta till den öppna frågan ovan, så tar Thaikiosken kort. Utan vare sig tramsiga kortavgifter eller knot när man räcker fram kortet. Varför tar då inte helt seriösa caféer och liknande rörelser inte kort? Den här restaurangen, om man ens kan kalla det så, är som synes inte mer än en låda. Alla argument för andra näringsidkare försvann helt i och med denna upptäckt.

Har för övrigt egenhändigt norpat en idé från Fredrik Federley som också bloggar om kontantlöst leverne. Att låta andra bära knappen med "Cash is NOT king" på. I mitt fall är det en AD från Madrid, Angel, som har äran att för er visa att han inte stöder kontanter!

Riksdaler är inte konung

Gick och funderade på väg ned till tåget nu på morgonen. Jag kom att tänka på en gästföreläsning vi hade för många år sedan när jag pluggade ekonomi i Linköping. En herre från Riksbanken hade tagit sig ned till de östgötska slätterna för att berätta för oss hur det stod till med räntor och andra monetära issues.

Han höll låda ganska länge och talade så där statstjänstemanna sävligt och entonigt så det var ärligt talat inte så mycket som fastnade men en sak kommer jag ihåg. Han berättade nämligen hur det var ställt med våra sedlar och mynt. Hur lång tid tror ni att en genomsnittlig tjuga har? frågade han oss. Två år var det en som gissade. Men det var fel. Tydligen håller en Selma inte längre än fyra månade, max. Tjugolappen är vår dyraste sedel och Riksbanken går back på den så det visslar. Den infördes, om jag inte minns fel, som en temporär lösning på något problem men blev så populär att den inte gick att avskaffa. Problemet med tjugolappen är att den är värd just 20 kr vilket är alldeles för lite för en sedel. Vi är oförsiktiga med den. På sommaren köps det glass på diverse badstränder och då hanteras sedlarna av fuktiga fingrar eller så har de legat intill en våt handduk. På vintern stoppas den ned i fickor tillsammans med annat skrot som nycklar och snorpapper (han sa faktiskt så!). 

Kan ni tänka er något så äckligt? En tjugolapp med snor på. Yuck! Jag bestämde mig ganska rakt av där jag halkade runt över isen halvvägs till stationen att jag från och med nu aldrig tänker hantera denna sedel igen. Aldrig.

Räntechock och kontanthantering

Skojar ni eller? Riksbanken sänkte räntan med 1,75 procentenheter och räntan är därmed nere på 2 %. Jag och Kärleken låg och diskuterade igår innan vi somnade och vi trodde inte att de skulle sänka med en procentenhet ens. Tji fick vi! (Grafiken har jag lånat från DNs nätupplaga)

Det var egentligen inte det jag hade tänkt avhandla nu. Jag har ju inte haft möjlighet att köpa så mycket med mitt kort de senaste dagarna. När man sitter på ett kontor dagarna i ända och endast kommer i kontakt med omvärlden genom tunnelbanor och tåg så är shoppingmöjligheterna begränsade. Dock hade jag tänkt julhandla på lördag. Då ska kortet och jag ut på äventyr!

Sidetrack igen. Jag ville prata om ett kontantlöst samhälle. Inför den här tävlingen fick jag och de andra bloggarna lite inspirationsmaterial. Bland annat ett argt inlägg från Björn Ulvaeus vars son hade haft inbrott. Han hävdade att om vi inte hade kontanter skulle den svarta marknaden dö. Fast han sa det på ett mycket mer utsvävande sätt förstås. Det var kokainhandlare hit och hälare dit och så något om Armanibyxor i Colombia. Det kändes inte helt genomtänkt. 

Men låt oss göra ett tankeexperiment: vad skulle det innebära för brottsligheten med ett kontantfritt samhälle. Först skulle alla, alla transaktioner som görs synas. För dem som inte har något att dölja blir det inga problem, för dem som inte har helt rent mjöl i sin påse blir det lite tungt och för dem som inte vill synas blir det ett irritationsmoment. Jag tror att om vi kapar kontanterna så ökar antalet så kallade målvakterna. En målvakt är en person som, för en nätt summa pengar, sätter sitt namn på handlingar. Det kan röra sig om att teckna diverse avtal, stå som ägare för företag eller liknande. Det kommer i sin tur leda till att kronofogden får fler folk i sina register. 

Kommer inbrotten att minska? Nej, jag tror inte det. Istället för att varorna säljs kontant åker de bara ut på auktionssiter som Tradera och andra aktörer som erbjuder sig att vara mellanhand. Kriminaliteten flyttar ut på Internet och bedrägerier över nätet där brottslingen kan sitta bekvämt hemma på kammaren eller på en strand på Tahiti kommer att öka.

Det positiva jag kan se är att ett samhälle utan kontanter försvårar försäljningen av droger. Dock är brottslingar det mest kreativa skrå som finns, så en lösning på det problemet kommer utan tvekan. En annan positiv fördel är att rånrisken minskar. Finns det inga snabba pengar att komma över så finns det ingen anledning att vifta med kniv eller pistol i ansiktet på folk. Tobaksvaror och andra förnödenheter kommer ju alltid vara hett byte ändå. 

Det här tror jag. Vad tror ni händer utan kontanter? 

Illustrationen ovan har jag lånat från en blogg som heter jacobstallhammar.blogspot.com

Martin och Albin

Det bästa i livet går inte att köpa för pengar. Inte med kort heller faktiskt. Så ärligt, så roligt! Jag undrar var Albin finns i dag och om han tycker det är pinsamt eller roligt. Om någon som läser det här känner honom kan ni väl skriva en liten kommentar här nedan och låta oss veta hur han har det!

Nostalgi

Kommer ni ihåg hur det var innan man fick ett plastkort i nyporna? Man fick gå till banken eller posten för att hämta ut pengar och eftersom öppettiderna var allt annat än generösa fick man använda lunchen till det. Eftersom det är länge sedan kommer jag bara vagt ihåg långa köer, kösmitare och sura tjänstemän i kassorna. Som en befrielse kom då bankomatkorten. Helt plötsligt kunde man stå i kö utomhus till en automat istället och hade man otur var pengarna slut i just den apparaten så att man fick gå tvärs över byn för att komma till den andra. Dessutom fick man välja automat efter vilken bank man tillhörde också. Att det skulle samarbetas över bankgränserna var otänkbart. 

När man sedan fyllde 18 och tassade ner till banken och fick ordnat med ett VISA-kort var friheten enorm. Likaså rädslan för att tappa kontrollen och ohämmat spendera massa pengar. Det hade man ju fått lära sig i samhällskunskapen på gymnasiet när kronofogden hälsade på att alla som handlade på kort riskerade att bli fartblinda och göra av med alla pengar och hamna i registret med prickar värre än vattkoppor. Helvetet tror jag också att man var nära. Nu hade jag ju till en början inte så stora medel att göra av med men  jag kommer fortfarande ihåg första gången jag drog kortet. Lite nervpirrande, skulle det funka och skulle jag bli beroende och fastna i fogdens klor?

Hittills har jag inte tappat huvudet och dragit kortet hej vilt men det är en funktion jag verkligen saknar och det är någon slags saldokontroll på kortet. Som det är nu måste man kontakta sin bank eller gå till en bankomat för att få reda på hur mycket penningar som finns kvar att spela med. Tänk om det kunde finnas på kortet! Som på en del batterier där man kan se hur mycket kapacitet som finns kvar. 

Jag har för övrigt kikat lite på de andra bloggarnas diskussioner om korthantering och de flesta har kommit till samma slutsats som jag. 2008 är det inte särdeles svårt att leva utan kontanter. Ett par har stött på trassel med caféer och restauranger som inte tar kort och jag hade problem med skomakaren men på det stora hela går det rätt bra. Också småsummor går bra att betala med kort numera även om man känner sig en smula fånig när man köper en banan och en yoghurt på ICA för 12 kr. Den stora utmaningen är egentligen att leva kortlöst. Min gode vän CJ tänkte göra ett försök som en skuggvariant på Cash is NOT king. Han började också igår med enbart 200 riksdaler på fickan. Läs om hans vedermödor här!

Dagens pendelirritation

Jag vill ta upp problemet med läckande hörlurar. Varför är det så svårt att konstruera högtalare som både utestänger omvärldens störande ljud och skonar omvärlden från musikrester? Musikrester är, för den som undrar, mitt just uppfunna ord för de fragment av musik som hörs av alla andra som inte har hörlurarna instoppade i öronen.

Just nu sitter det en man och lyssnar på någon slags turkisk musik. Inget ont om den men när det enda man hör är pipandet från vad det nu är som låter högt och nasalt samt enstaka trumslag så låter det tyvärr allt annat än pleasant. Det hela låter som en dålig midi-inspelning.Den lyssnande mannen brukar jag se när jag tar 7:30-tåget. Jag hade tänkt nämna honom tidigare men det har inte blivit av. Han ser precis ut som en sliten Tito Beltran. 

En annan intressant sak med dagens första resa är att vi strax efter avfärd från Västerås var tvungna att stanna och vänta på att ett annat tåg skulle passera. Då visade det sig att jag hamnat bredvid en kvinna som arbetar på Bombardier. Bombardier är en stor tågtillverkare och hon berättade att av tradition byggs tågstolar och flygsäten annorlunda. Ett stort, bekvämt flygsäte från första klass tar generellt mindre plats än ett vanligt trångt tågsäte. Då undrar ju vän av ordning om det är av stolthet eller svagare intellekt som tågkonstuktörerna inte sneglar över på flygkonstuktörernas arbete. Tänk vilken lycka! Att få sitta bekvämt med plats för benen!

Osäkert kort

Kärleken ska få en riktigt fin julklapp av mig men eftersom han läser bloggen kan jag inte tala om vad det är. Man måste köpa den från nätet men av samma skäl som ovanstående kan jag inte heller tala om från vilken site. Det jag kan säga är att den är välkänd, ett stort internationellt företag ligger bakom och de torde ha råd med ordentliga översättare. Ändå blandas de skandinaviska språken hej vilt och ostrukturerat. För en språkpolis gör det lite extra ont i hjärtat men det är inte det som är orosmomentet. Jag menar, om de inte kan få ens en ganska simpel grej som språket rätt, är betalningslösningarna då säkra? Det måste ju vara mycket mer komplicerat än att stava rätt på ett fåtal utrikiska (icke-engelska) ord? 

Det kändes faktiskt ganska olustigt att ge ifrån sig både kortnummer och CVC-kod till den där siten. Hade jag haft tid hade jag ringt och kollat men nu handlade det inte om så enorma summor att jag inte kunde förlora dem. Det märkliga är att jag inte fått ett bekräftelsemail heller. Ska det vara så? Visst luktar det lite skumt?

"Det är samtal före, tack för att du väntar"

 Idag sitter jag mycket i telefon och telefonköer. Under tiden började jag rensa plånboken på kontanter och upptäckte till min förvåning att jag faktiskt hade 384 riksdaler löst. Att gå omkring med kontanter hör inte till vanligheterna. När jag går hem på kvällen från tåget brukar jag föreställa mig att det kommer någon desperat pojke och försöker råna mig varvid jag, i fantasin, skrattar rått och säger att du kan ju käka plast om du vill, såvida du inte har en kortdragare som tynger ner dina baggypants. 

Det har inte hänt hittills i alla fall. Vet faktiskt inte hur jag skulle reagera om jag blev rånad. Förmodligen skulle jag bli arg och göra våldsamt motstånd. Eller inte, jag vet inte. Irriterad skulle jag bli, helt klart.

Cashless

Ja, då har vi startat. Vi femton krakar som ska leva utan kontanter. Vilka de andra är kan du läsa här. Många har kommenterat att jag redan betalar det mesta med kort och det är sant. Så, så väldigt krångligt kommer det ju inte att bli. Men det är de där enstaka tillfällena när kort inte riktigt når ända fram. Som exempelvis hos skomakaren. Jag hann inte dit igår och sålunda efterlyser jag härmed någon som kan tänka sig att köpa ut mina skor.

Kvällens pendling i bilder

Hemresan tänkte jag och Kärleken påbörja som synes 17:37. Tittar ni i det övre högra hörnet ser ni att en ny tid aviserats. Loket hade gått sönder men var utbytt och allt skulle vara frid och fröjd. Det enda jag inte fick med som hade gjort den här bilden perfekt var hela textraden under destinationen. Där står "SJ förbättrar punktligheten och stänger dörrarna 30 sek. före avgång." HA! Höjden av ironi!

 

När vi klev ombord var det helt bäcksvart i vagnen. Det är alltid ett dåligt tecken. Det tog inte lång stund innan vi och resten av tåget abandoned ship och hoppade vigt över spåret till nästa perrong och tåget som skulle avgå 18:07. Det tåget hade givetvis inte räknat med att få dubbel last så det blev fort tämligen fullt.

Kvicka och smidiga som vi är knep jag och Kärleken hyfsat bekväma platser på en bänk. En man som lyckades komma åt en position bara snäppet bättre än ståplats var Carl Bildt-look-a-liken här på bild. Han lät mig ta en bild till bloggen med motiveringen: "Om det kan skapa opinion så." Han sitter alltså i fönstret i ena trappuppgången på en av de så kallade dubbeldäckarna.

Jag kan inte tala för resten av pendlarna och resterande tågresenärer men resan mot ett bättre SJ borde avgå tämligen snart.

Cash is NOT king

Ni har kanske noterat den röda knappen här intill. Det är beviset på att jag är med i VISA's kampanj som jag berättade om tidigare.

Tanken på att jag från och med i morgon högst troligen kommer ha betydligt fler läsare har gett mig lite bloggångest. Nästan lite writers block.

I alla fall kan jag tänka mig följande ämnen inför de kommande tio dagarna:

- Varför det är bankernas fel att det sker så många värdetransportrån
- Hur VISA kan hjälpa mig att spara pengar
- Inse hur många i-landsproblem jag faktiskt har

Jag kom faktiskt på ett i-landsproblem som jag måste ta tag i redan idag. Jag måste hämta ut mina skor från skomakaren idag för att han inte accepterar kort. Och jag kan under inga omständigheter tänka mig att gå i sneakers i tio dagar. Det funkar för andra men jag känner mig naken och lite kort utan klapprande klackar. Om jag inte hinner hämta ut dem idag får jag helt enkelt hänfalla till gamla beprövade metoder. Att få någon att köpa ut.

Om ickependlare

Hur definieras en ickependlare? Som jag ser det finns det två typer; A och B. A reser ensam och B i grupp. Ickependlare A har en hel ritual för sitt tågresande. Han/Hon kliver ombord, letar för länge efter sittplats och blir utan alternativt kastar sig ner på första bästa och sitter obekvämt. När biljetten ska kontrolleras har Han/Hon haft den redo i händerna sedan Han/Hon satt sig ner alternativt glömt var Han/Hon har lagt den. Ickependlare A har ångest för att inte hinna av tåget i tid och kastar sig upp ur sätet tio minuter innan planerad ankomst. 

Ickependlare B reser i grupp. Det är oftast en del av ett företag som ska på konferens och de vill väldigt gärna sitta nära varandra. Det hela påminner mycket om en klassresa för barn som går i sexan. Det är lite spring fram och tillbaka, höga skratt och lite hojtande i allmän munterhet. De som är värst av typ B:arna, det är damerna som oftast refererar till sig själva och sina vänninnor som tjejer fast de för säkert 20 år sedan passerade det stadiet. De underskattar ofta bärigheten av sina röster och skrattar lite extra högt som för att bevisa för omvärlden att de, just där och då, har lite extra roligt och att det är hos dem som är the place to be.

Varför har jag då en lång utläggning om detta? Jo, för att när tåget kom in på stationen såg jag genom ett fönster ett gäng som faktiskt julpyntat kupén. Det fanns stjärnor och glitter och gud vet allt. Det, mina vänner, är ickependlare. Hade jag haft kamera på min mobil hade jag tagit kort på det hela. Tyvärr är CSN, som jag tidigare nämnt, dåliga sponsorer så vi får se om tomten kan komma upp med något bättre.

Le result

 Ja, så här blev det! Snart kommer päronen över för lite glögg och lussekatter!

SM i sovning

Hej folket!

Nu har jag resurfaced efter en riktigt lång och efterlängtad sömn. Hade en del sussning att ta igen så i natt blev det 14 timmar. Kärleken skrattade lite åt mig när jag vinglade upp strax efter tolv med håret stående åt alla håll.

I alla fall är jag absolut, helt och totalt sambo nu. Igår städade jag ur min gamla etta och flyttade de allra sista sakerna. Det kändes faktiskt inte det minsta ledsamt eller så där "nu-är-en-epok-av-mitt-liv-över". När vi kom hem sedan, alltså till min och Kärlekens gemensamma hem, så var det som att den där sista pusselbiten föll på plats. Den jag egentligen tyckt att jag saknat utan att kunna sätta ord på den. Det faktum att alla, verkligen, alla saker är på ett och samma ställe och att det inte finns någon återvändo gjorde att jag helt kände mig tillfreds med situationen. Does that make sense?

Jag tog mig också en snabb runda ner på stan idag. Mina jeans från Denim Demon, som jag köpte för drygt två månader sedan, hade gått sönder så jag travade ner till Solo för att få dem bytta. Först ville de skicka dem till skräddaren men det var jag inte vidare pigg på så jag lyckades tjata till mig ett par nya. Förhoppningsvis håller de lite längre än två månader.

Utanför är det en eller flera dårar som tagit fel på månad och skjuter av massa fyrverkerier. Jättefina visst, men det är en månad kvar till nyår. Det är rätt kraftiga pjäser så fönstren skakar till ibland.

Nu ska jag baka lussekatter!

Det gick!

Det sista inlägget om ex-jobbet idag. Det blev klart i tid, en minut till deadline lämnade vi in det, inbundet och fint. Det blev inte perfekt men det är på plats och det är det viktigaste.

Nu ska jag åka hem till Västerås och slutföra det jag påbörjade för drygt två månader sedan. Jag ska bli fullvärdig sambo med Kärleken! Det ni!

Nedräkning...

We're down to minutes now... Jag förstår att spänningen är olidlig för er som sitter och konstant trycker på F5-knappen nu för att få de senaste uppdateringarna om hur det går för oss. 

Så här ligger det alltså till nu: Det är 40 minuter kvar. De sista redigeringarna görs i layouten. Baloo står för det. Jag, CJ och Sofia står beredda vid skrivaren och fångar varje ark som den bästa killen ute på baseballplanen som fångar alla lyror. Ja, ni fattar.

Återkommer med uppdateringar och förhoppningsvis en segerdans.

Fyra timmar kvar

Det är faktiskt inte mer. Om fyra timmar kommer jag att helt plötsligt få lediga helger och kvällar, jag kommer kunna gå och lägga mig utan att se textsidor dansa förbi på insidan av ögonlocken och jag kommer att äntligen kunna spendera lite kvalitetstid med Kärleken. De senaste veckorna har det mest varit touch-and-go hemma så det ska bli skönt att få vara sambo igen.

Arbetet, det där ex-jobbet jag tjatat om, är nu nästan klart. Det har bearbetats hela natten och är just nu under layout. Det ska bli spännande att se hur det hela har utvecklat sig och hur nära deadline kl 11 vi sitter och arbetar. Hade varit skönt att kunna lämna in det lite tidigare än så.

Jag återkommer med mer detaljer. Nu, frukost!

VISA-reklamen

Här är reklamen jag pratade om igår!

Sju bokstäver... Kreditkort!

Har ni sett reklamen för VISA? Den där killen som springer naken genom öknen, vidare in i en stad, köper kläder och skor på vägen och slutar framme vid altaret?

Oavsett vilket är filmen starten på en kampanj som kallas "Life flows better with VISA" och nästa steg är att låta användarna fylla varumärket med innehåll. Den första december går startskottet för 15 bloggare som under tio dagar ska leva helt utan kontanter och skriva om allt de råkar ut för på vägen. 

Varför berättar jag då allt det här? Jo, en av de 15 bloggarna är faktiskt jag. Jag kommer att skriva om allt man kan råka ut för när man är begränsad till att enbart använda kort och fundera kring kontanternas roll i samhället. Men start är alltså den första december så tills dess ska jag njuta av det äckliga kaffet i kaffeautomaten som vägrar acceptera annat än tior.

För övrigt gick konduktören precis förbi, jag sitter på tåget på väg hem, och jag hörde hur han började kontrollera korten i början av vagnen men när han insåg att alla var pendlare gav han upp och bara nickade åt våra kort. Det är alltid trevligt att bli litad på. Det har faktiskt hänt att jag glömt registrera kortet i den lilla automaten och således åkt med alldeles gratis. Criminal by mistake kinda thing. 

(SJ)älvmål

SJ har återigen slagit bottenrekord i kundanpassning. Det är faktiskt märkligt att vi inte protesterar högre mot allt trams de har för sig. Ta exempelvis biljettsystemet. SJ är väldigt stolta själva men det är en djungel av biljettyper och rabattkort. Jag skulle igår köpa mig ett månadskort och då har jag två varianter att välja på. Det ena köper jag inne i resebutiken varvid jag då får en pappersbit i en plastficka som färdbevis. Detta visar jag upp för konduktören ombord på tåget och så är allt frid och fröjd.   

Det andra köper man i biljettautomaten på perrongen och då måste man ha ett litet plastkort som man laddar perioden på. Kortet kan användas till ett antal olika biljettyper och måste därför kontrolleras manuellt av konduktören. Är ni med så långt?

Alltså, när kortet väl är införskaffat och man laddat det med en lämplig period måste man sedan inför varje resa registrera det i en annan liten automat. Var den ska sitta är inte helt regelbestämt så ibland måste man trava längre sträckor vilket i tidsoptimisten Heidis värld kan vara lätt irriterande. 

Här kommer twisten: Papperslappsbiljetten är 200 kr dyrare än kortbiljetten. SJ förklarar skillnaden med att self-servicebiljetten (automatbiljetten) är rabatterad för att man gör jobbet själv. Fine, det köper jag men när det gäller vilken biljettyp som kräver minst manuellt handhavande så vinner ju papperslappen överlägset. Arbetskostnaden per kortbiljett blir ju alltså mycket högre än papperlappen. Jag förstår alltså inte vad som motiverar priset. Om SJ's nye presschef av en händelse råkar stumbla across den här bloggen får han gärna lägga igen en kommentar.

Let it snow, let it snow, let it snow!

Som jag tidigare berättat blir jag barnsligt glad varje gång det snöar. Idag är det full fart på snökanonerna von oben så jag är på gott humör! 

Till och med tågen var på gott humör och tuffade iväg i tid imorse. Frågan är hur det ser ut när jag ska hem ikväll.

Stockholmarna har problem i "snökaoset". Jag tycker det hela är lite löjligt. Det ligger inte ens fem centimeter snö på backen och folk uppför sig som om de snöat inne. Snökaos var det den där gången i Gävle, minns inte vilket år, då det kom så där en två meter snö på ett eller ett par dygn. Då kan vi börja snacka snökaos.

I alla fall hoppas jag att snön nu kommit för att stanna ända till mars. En riktig vinter. Det hade varit roligt!

En vanlig söndag förmiddag

Sitter för ögonblicket i en liten, svettig och gammal gymnastiksal i Norrköping. Ni kanske undrar varför jag gör det. Det är kanske inte något man gör varje söndagsförmiddag. Och nej, det tillhör faktiskt inte till vanligheterna men just den här söndagen ska min lillebror tävla i kampsporten Submission. En slags brottning kan man säga.


Utanför skiner solen men jag sitter inomhus i en helt syretom gymnastisksal med utsikten här på bild...





Det är ungefär jag och fem andra av kvinligt kön i lokalen fast en av de tävlande är faktiskt tjej. Hon har slagit ut flera av grabbarna och man märker att det är lite pinsamt att fölora mot henne. Den första att slås ut var en blond liten yngling som tyckte att det var allt annat än roligt. Jag hejar på henne, helt klart!

En annan tanke som slår mig när jag tittar mig omkring är att det här är grabbar som utan att tveka skulle vägra ha på sig en rosa skjorta med motiveringen att det är bögigt och som utan att skämmas skulle hävda att de lider av bögfobi. Ändå har de mer kontakt med män på ett sätt som få tonåriga homosexuella killar har.

I alla fall sitter jag och försöker få lite gjort på ex-jobbet. Det är lite svårt att tänka utan syre till hjärnan. Dessutom så börjar träsmaken i rumpan bli rätt ordentlig.

Insert headline here

Jag hade lite idébrist så det är upp till den som läser att sätta en rubrik. Skriv gärna förslag i kommentarerna!

I alla fall så ber jag om ursäkt för att jag inte bloggat på ett tag. Det är slutfasen på studierna nu. Vi håller på att avsluta vårt examensarbete och deadline är på fredag. Det blir lite tid över till annat då, tyvärr.

Idag har jag i alla fall smugit mig ner på stan och startat julracet. Har inhandlat två julklappar, en till Kärleken och en till lillebror, samt en prydnadstomte och en ny parfym till mig.
Den sistnämnda var nödvändig eftersom min gamla har varit slut ett tag och CJ igår tyckte att jag luktade som en gammal gympapåse. Stort tack för den... Valet blev en helt ny variant jag aldrig provat tidigare. Daisy från Marc Jacobs. Doften påminner mig om nytvättade kläder som hängt ute och torkat i solen en sommardag. Friskt och gott! Lite roliga var också blommorna på korken. Det hela ser väldigt tjejigt Barbie ut. Fast ändå inte. Det är på ett sätt så fult att det blir snyggt. Eller nåt...

Annat positivt just nu är att jag alldeles nyss hittade en gummiplutt som jag trodde att jag förlorat för alltid.Gummiplutten hör till mitt headset till mobilen och utan gummiplutten kan man inte använda det. Därför var det högst välkommet att den bestämde sig för att återvända till mig!

I övrigt så ser jag med mycket förväntan fram emot nästa helg och december månad. För det första så lämnar vi ju in examensarbetet på fredag och för det andra så börjar ju julen på söndag! Kärleken tittar lite konstigt på mig när jag nämner bakande av lussekatter, glöggmingel och julklappshandlande. I just LOVE it! Julen är min absoluta favorithögtid. Eller i alla fall månaden som leder fram till den. Allt myspys man gör innan jul är det allra bästa och så kulminerar det i allas ansikten på julafton när man har de snyggast inslagna paketen och de bästa julklapparna som mottagarna bara blir helt stumma av. Det är grejer det!

Men nu ska jag trycka fram lite mera text på ex-jobbet!

Strömlöst i ledningen

Det här håller på att bli en renodlad pendlarblogg. Det var inte meningen att det skulle bli så när jag startade den men eftersom jag dagligen sitter och skakar fram på rälsen så är det ju där jag råkar ut för diverse grejer.

Dagens inlägg handlar om strömlöshet. Sladdarna som går ovanför spåren blev helt plötsligt helt oanvändbara idag strax efter 8. Det har hänt ett par gånger förut och då har strömmen återvänt efter en kvart, 20 minuter men inte den här gången. Efter en halvtimme blev vi beordrade att evakuera tåget och knata in till närmaste station, Kallhäll. Det var bara ett par hundra meter att gå så det var inte så farligt. Det var ganska underhållande faktiskt.

Det visade sig att en transformator gått sönder så hela pendel- och tågtrafiken slogs ut vilket innebar att det var ett par hundra personer som skulle ta de ersättningsbussar SL tänkt sig skaka fram. Efter att ha väntat på dessa bussar i runt 20 minuter gav jag och Kärleken upp. Vi hittade ett café där fler hade fått samma idé som oss och tog oss en kaffe och slog upp våra datorer.
En god vän till mig, Lambima, hade fastnat på centralen. Hon var nyss hemkommen från Dubai där hon för tillfället bor och skulle börja sin semester. Vi hade hoppats kunna ses men eftersom jag inte kom härifrån så var det en omöjlighet.

Nu börjar det i alla fall bli dags att ta sig tillbaka ner till stationen för att försöka komma med en pendel. Trafiken ska visst ha kommit igång nu.

Auf Wiederhören!

Ny personlighet - Chatterbox girl

Mina damer och herrar! Jag vill nu få nöjet att introducera en ny pendlarpersonlighet. Det är ytterligare en tjej, fast en ganska ung sådan. Hon är en gymnasieelev från ett litet samhälle utanför Enköping som heter Fjärdhundra. Denna unga dam läser vid ett av gymnasiena i Stockholm och är sålunda en pendlare vilket gör att jag då och då stöter på henne.

Hon verkar rädd för tystnad och för att undvika denna skrämmande tomhet måste hon fylla den med sin egen röst. Hon pratar alltid med den stackarn som har oturen att hamna med henne. Personligen tror jag att hon är väldigt ensam för hon delar med sig av alla sorters detaljer om sig själv och sin skolgång. Ungefär som gamla tanter gör. Det är rätt tragiskt egentligen.

I alla fall sitter hon bakom mig och Kärleken just nu och torterar någon stackars man med diverse detaljer om sig själv och frågar honom om allt möjligt. Nyss sa hon, då tåget stannade för ett tågmöte, högt så hela kupén hörde: "Det är så kul med trasiga tåg!" För en gångs skull är det i alla fall tyst i vagnen trots att den är helt full. Ja, bortsett från den pladdrande unga damen då. Just nu är det en anekdot om systern som avhandlas.

Det är faktiskt inte så konstigt att unga tjejer råkar illa ut ibland. Med tanke på hur mycket den här tjejen delar med sig av sig själv till helt främmande människor, hon kanske gör det samma på Internet, så finns det ganska mycket material för en illasinnad människa att utnyttja.

Vi slapp flygvärdinnan!

Arla i morse kom resultatet från det amerikanska presidentvalet. Obama får tronen och kungariket och flygvärdinnan Sarah Palin får en biljett hem till kylan och Alaska. Tyvärr tror jag som min valvaksnerdskompis CJ (läs hans blogg här) att vi inte sett detta kjoltyg för sista gången. Hon trivdes alldeles för bra i rampljuset på den stora scenen framför miljoner människor.

Jag tror hon dyker upp när det börjar bli dags för senatorval för att skaffa sig lite mer politisk erfarenhet och sedan kommer hon att försöka bli presidentkandidat.

Eftersom jag är en snäll människa vill jag ge henne ett par tips på vägen:

- Res lite utomlands för att få koll på vilka länder som ligger var och hur världen ser ut i stort. Det räcker nämligen inte med att kunna köra ungarna till hockeyträningen. Och nej, Europa är inget land och Frankrike är inte det enda landet som ligger där.

- Plugga lite naturvetenskap (och då menar jag inte Bibeln utan riktig naturvetenskap)

- Läs mellan raderna i godnattsagan Bibeln. Allt som står där är inte sant på samma sätt som allt som står i Nalle Puh inte är det.

(Fotnot: Båda bilderna har jag egenhändigt norpat från olika ställen på nätet)

Mobilambivalens

Istället för att göra det jag borde, alltså plugga till min tenta på fredag, sitter jag och drömmer om en ny mobiltelefon. Jag vill ha en flashig sak med bra kamera och självklart blixt/fotolampa, snygg design, touch screen, snabbt och enkelt gränssnitt, w-lan, musik- och videospelare... ja, rubbet. Problemet är att det inte finns någon sådan som är helt perfekt. Man måste alltid avstå en eller ett par funktioner. Varför är det så? Har jag för höga förväntningar på min framtida lur?

Alla mobiltidningstester jag läst hittar alltid major fel på telefonerna. Varför kan inte tillverkarna få det att funka på ett vettigt sätt? Jag inser ju förstås att det inte är helt enkelt att bygga en mobiltelefon med tanke på storleken och den mängd teknik man ska ha in i den men det konstiga är att alla tillverkarna lyckas göra olika saker bra. Därmed måste det ju finnas åtminstone en liten möjlighet att dessa funktioner ska kunna samsas ihop. Eller?

För närvarande har jag en mycket basic telefon från SonyEricsson (på bilden). Man kan ringa med den och till nöds skicka SMS. Jo, jag kan lyssna på radio också. Den är så enkel att den faktiskt blir svår.

Det är alltså dags för en ny. Helt klart. Frågan är ju bara vilken modell. Kärleken propagerar fortfarande för sin iPhone men jag är inte övertygad om att den är bäst. Dock verkar den vara det enda vettiga alternativet om man vill undvika trasslet med Windows Mobile. Och det vill jag ju. 

Modern har skaffat sig en ny alldeles nyligen. En HTC Touch Pro vilket har visat sig vara en mycket krånglig och lite halvjobbig bit teknik. Så en sådan vill jag inte ha. 

Hjälp mig nu, vad ska jag ha för något?

Titta det snöar!

Det är något magiskt med den allra första snön. För mig innebär det en barnslig lyckokänsla och jag blir bara genuint glad! Dock blev jag tämligen våt när jag cyklade hemåt från stationen. Snön var tung och väldigt blöt. Den blir tyvärr inte liggande heller för att det inte varit kallt nog idag. Det hade varit mysigt med ett mjukt snötäcke.

I helgen kommer bästa vännerna på besök! Ser fram emot det!

Det var då (SJ)älva...

...f-n! Att det ska vara så svårt att bedriva tågtrafik. Jag har klagat lite förut när det varit förseningar och jobbigt folk ombord men nu har det spårat ut på riktigt. No pun intended.

Hela våren och halva hösten har logistiken fungerat hyfsat och det har gått relativt smärtfritt men de senaste tre veckorna har det hänt något. Jag vet inte vad men nu går inte ett enda tåg som det ska. Vad är grejen? Häromdagen tog det Kärleken tre timmar till jobbet enkel väg. En resa som ska ta halva tiden. Själv blev jag bara drygt en timme sen. Idag var jag så nöjd för att tåget gick som det skulle från Västerås, det var inte tre miljoner människor som skulle med så alla fick plats och kupén var relativt tyst förutom två icke-pendlare som tyckte tystnaden var jobbig och var tvungna att fylla tomrummet med sina egna röster. Efter Enköping hade jag tänkt be dem hålla snattran men vi kom aldrig dit. Tåget gick nämligen sönder på stationen i Enköping. De körde någon form av trouble shooting en kvart, blinkade med alla lampor och testade dörrar och hydralik och sånt men de kom ingen vart med det. Tåget strejkade så vi fick gå ur och ta nästa tåg. 

Det tåget var självklart lite sent och det var sjukt kallt på perrongen. Givetvis var det fullt också så det utbröt ett mindre krig om att ta sig ombord först. Vassa armbågar som jag har lyckades jag roffa åt mig en plats men hela vagnen var full av folk som fick stå. Kontentan blev en timme och en kvarts försening. Både jag och Kärleken får gliringar om att flytta. Vi får se hur det blir med det.

För övrigt vill jag ställa en öppen fråga. Vad är ett signalfel? Och varför är det en sån big deal? För de där signalfelen inträffar ständigt. Är inte det ett tecken på att systemet är lite skakigt och borde bytas ut? 

Om att må som man verkligen inte förtjänar

Det var ett par dagar sedan jag skrev nu. Det har inte hänt så mycket i pendlarväg som jag orkat hetsa upp mig över. Det är förseningar och konstigt folk varje dag nu så det är lite what's the point liksom. 

Idag är det söndag och jag har natten till idag fått tillbaka timmen som gör att jag fungerar normalt. Sommartidshalvåret är en plåga med för lite sömn på fel tider av dygnet. Jag behöver timmar på morgonen, inte ljusare kvällar. Jag visste faktiskt inte att det var på grund av att man ville spara el som man bestämde sig för att flytta om dygnet. Jag skulle gärna se siffror på den här elsparande effekten. Det kan ju ha varit så på 80-talet när tidsförskjutningen infördes men jag är tveksam till att den skulle göra någon större skillnad idag med stand-by TV, radio, datorer etc. som drar el oavsett om det är sommar eller vinter. 

För övrigt råkade jag ut för en riktig huvudvärk nu på kvällningen som bara kom från ingenstans och däckade mig i flera timmar. Det var verkligen helt oförtjänt. Jag har inte svirat överhuvudtaget utan bara ägnat helgen åt trevligt mys med Kärleken. Varför ska man då tvingas ligga i mörker i flera timmar på ett kallt badrumsgolv med en ispåse över pannan och ett huvud som dunkar värre än basgången i en 90-tals hiphoplåt? Jag kan inte se att jag förtjänat det. 

Vägen mot...

...ett bättre SJ kommer att bli lång. Idag slog vi någon slags långsamhetsrekord på väg till Stockholm. Det dessutom med direkttåget som inte har några stopp på vägen. En normal resa ska ta ca 50 minuter men idag lyckades vi komma fram på inte mindre än en timme och 30 minuter. 40 minuters försening alltså. Det roliga var att jag hade tagit ett tidigare tåg för att jag verkligen inte skulle komma försent till ett möte jag hade men min beräknade marginal gick åt fanders. Synd tycker jag om dem som missade sina anslutningar på centralen för att tåget var så försenat.

Frågar man SJ så är det inte deras fel att det blir förseningar. Det är självklart Banverket som underlåtit att förse SJ med räls som är boven i dramat. De gånger det är "fordonsbrist" som står bakom förseningar och det fenomen jag berättade om igår, att stå packade som sillar i vagnarna, får man ingen riktig förklaring. Inte ens ett försök till bortförklaring kommer genom högtalarna.

Det är inte utan att man morrar för att betalat ganska bra med pengar för en tjänst som fungerar så dåligt. Hade SJ varit ett konkurrensutsatt bolag hade kunderna genast tassat över till värsta konkurrenten. Det finns individer som hävdar att SJ faktiskt inte är ett monopol och det stämmer på de linjer SJ inte kan få lönsamhet på och låter därmed andra aktörer få komma in men på sträckan Stockholm-Västerås m.fl. synes ingen annan. Återigen, hävdar SJ, är detta Banverkets fel. Hade man byggt mer spår hade SJ gladeligen låtit sig utsättas för tävlan. Jo, tjena. Fast de som tror det är sådana människor man kan avskriva eftersom de tror på tomten också. 

När jag ändå är inne på att basha pendlandet kan jag berätta om supertönten som störde min hemfärd. En man, runt 35-40 och lite lagom lönnfet, med det så kallade barnasinnet kvar (en sån där som tycker att han är en rätt kul kille) hade sin mobil på högsta ringvolym och lite då och då ringde den. Som mobilsignal hade han vinjetten till Björnes Magasin. Jajjemän. När han sedan gick av i Enköping utbytte jag blickar med folk runt omkring mig och alla verkade vara lika lättade som jag. Inlines gick han och släpade på också. En kul kille som sagt.

För att återknyta till rubriken och första meningen så är jag lite sugen på att få kika på projektplanen för ett bättre SJ. Vad exakt innebär det? Vad är det som ska bli bättre? Formuleringen är lite luddig tycker jag. Vem kan ge mig svar? Va va va?

Det är inte ok

Imorse var det fullt krig vid tågstationen i Västerås. SJ tyckte att det var en god idé att prioritera tåg till andra ställen och så det kom bara ett "tåg-set" in på perrongen. Det innebär att runt 300 människor som betalat SJ dyra pengar för att bekvämt få åka in till Stockholm måste stå upp, packade som sillar. Ur trafiksäkerhetssynpunkt är det helt uppåt väggarna efter som minsta krängning kan leda till att folk ramlar och utlöser en dominoeffekt genom en hel vagn. Skulle tåget råka ut för en olycka skulle konsekvenserna bli betydligt allvarligare än om alla hade haft en sittplats.

Det var de humanitära faktorerna. De rent ekonomiska aspekterna d.v.s. att alla resernärerna betalt för tjänsten, transporten från punkt A till B, och därmed förväntar sig att SJ levererar. Vi hade en nisse från SJ på en gästföreläsning i skolan i våras. Han menade att tjänsten var för billig eftersom det var för många som ville åka. Rent personligen tycker jag att det är tämligen dyrt att pendla men på ett sätt har han ju rätt. Efterfrågan och utbud.

SJ själva skyller mest på Banverket. Alla förseningar beror på att Banverket underlåtit att bygga mera spår. Men jag undrar hur mycket Banverket spelade in när tågen skulle planeras imorse. Fordonsbrist är det var och varannan dag tycker jag så olyckan med det urspårade X2000-tåget vid Stockholms Central igår har nog inte så mycket med saken att göra för er som kunde tänkas ta upp det argumentet.

Nej, vägen mot ett bättre SJ är lång.

Som ett brev på posten

Idag damp det första brevet adresserat till mig ner på golvet i min och Kärlekens lägenhet (om man inte räknar adressändringspapper).

Det här är en stor dag inte minst för att posten lärt sig var jag bor (det tog dem en evighet sist jag flyttade och förhoppningsvis kommer de ihåg det också...) men också för att det är på riktigt nu. "Jag bor här nu, till och med posten har fattat!"-typ.

Jag och Kärleken delar alltså numera kyffe och jag blev till och med refererad till som "min sambo" häromdagen. It's all very cute and pink.

För övrigt sitter jag och skolkar från tentaplugg just nu. Min hjärna har ställt om till Teflon Ultra Non Stick så allt jag läser bara glider av. Jag har faktiskt suttit och pluggat duktigt de senaste dagarna men jag får ingenting att fastna. Istället sitter jag och fokuserar på andra, minst lika viktiga, saker men de bör av naturliga orsaker inte komma så högt på priolistan med tanke på att tentan är imorgon. Av mina klasskamraters Facebookstatusar (?) att döma har de liknande problem. Det är inte så mycket som ska in egentligen men jag tror att svårigheterna hänger ihop med att den här kursen varit väldigt kort och att de båda ämnena som ska tenteras är så vitt skilda ifrån varandra. Tidigare har man ju levt med ett och samma ämne ett tag och det har fått mogna i huvudet. Nu handlar det om expresspress in i huvudet och hoppas att det inte ramlar ut i natt.

Ajöken sa fröken.

Morgongnäll

Igår var det en dag som började i strulets tecken. Kärleken fick med sig mina nycklar istället för sina egna vilket innebar att jag fick gå till stationen istället för att nyttja min cykel. Det fanns ju inte riktigt med i tidsplanen så jag fick därmed ta ett senare tåg. Det i sig skulle inte ha varit något större problem om inte det började med en liten försening. Själva förseningen var egentligen så marginell att jag var beredd att ha överseende med den men vi hade väl inte åkt mer än 50 meter, knappt kommit förbi perrongen, förrän tåget stannade igen och blev stående bara sådär i ca 10 minuter. Ingen information fick vi heller. 

Det visade sig att det satt en tjej vid någon pelare lite för nära spåret för att man skulle anse det safe att åka förbi. När hon sedan behagade flytta på sig så gick tåget i snigelfart i säkert ytterligare tio minuter. Slutligen efter många av de helt onödiga stopp vi gjorde på vägen (Enköping, Bålsta) var vi framme i Sundbyberg där jag kliver av. SJ lyckas tima det precis så att jag inte hinner med tunnelbanan och får därmed vänta i ytterligare tio minuter. En sen ankomst var nu ett faktum.

Det slutar faktiskt inte där. För när jag kliver av tunnelbanan så möts jag av en stor printannons: Resan mot ett bättre SJ har bara börjat.

Jo, det får jag verkligen hoppas. Tåget jag åkte med var överfullt och säten var trasiga här och där. Dessutom var det så varmt i vagnen att till och med jag som alltid fryser tyckte att det kanske var i varmaste laget.

Sedan måste jag också ta upp det här med tanter med massa väskor som ska tränga sig. Man säger att ungdomen enbart tänker på sig själva men det kan jag meddela stämmer inte alls. De äldre är betydligt värre. Så det så.

Om att må som man inte förtjänar

Jag har haft en super helg. Vi arrangerade en stor konferens i helgen och avslutade den med en galamiddag. Vi hade fantastiskt roligt hela kvällen och som ett ordentligt galej bör avslutades det med efterfest. Jag tassade hem runt småtimmarna lite glad i hatten och tänkte på hur mysigt det skulle bli att komma hem till Kärleken som givit upp ett par timmar tidigare. Väl hemma blev det kanske inte riktigt så mysigt som jag hade tänkt mig men detaljerna tänker jag inte ta här.

I alla fall så har jag mått rysligt dåligt hela dagen. Jag tycker inte att man ska straffas på detta sätt bara för att man har en super kväll. Jag känner mig faktiskt lite motarbetad.

En annan sak jag inte hunnit ta upp än är det faktum att Herr Beltran fälldes i Hovrätten också. Det trodde jag inte om jag ska vara ärlig. Hovrätten är ju mest känd för att riva upp större delen av tingsrättens domar. Fru Beltran hävdar fortfarande att han är oskyldig och att hon inte är naiv. 

En annan sak jag upptäckte när jag slösurfade lite var att Jörg Haider dött i en bilkrasch. Lite av en chock faktiskt. Han livade ju upp politiken lite där nere i Österrike. Gav halva Europa hicka. Minns ni att det gick så långt att ganska många länder satte in sanktioner och vägrade handla med Österrike så länge främlingsfientlige Haider satt på chefsposten? Det agerandet är en total diss av demokratin. Åsikterna Jörg Haider representerade kan man ju säga vad man vill om men man kan inte bara ignorera det faktum att han var demokratiskt vald av det österrikiska folket. Det är som om demokrati bara är giltig om det är rätt åsikter som väljs till att styra landet. Man avfärdar, få se nu Österrike har drygt åtta miljoner invånare enligt Wikipedia så säg att hälften av dem är vuxna och så räknar vi bort kanske en miljon av dem som inte bryr sig eller är för gamla så, tre miljoner österrikares förmåga att tänka och välja själva. Nu röstade väl inte alla tre miljonerna på Jörg men all I'm saying is that det var ett rätt barnsligt sätt att hantera saken på. Det fåniga är att samma sak håller på att hända här men man väljer att tiga ihjäl problemet. Inte heller en optimal lösning men diskussionen om Sd tar vi en annan gång. 

Morgonsarkasm

Det är arla morgon i den lilla byn med storstadskomplex, också känd som Västerås. Av misstag har jag klivit upp lite för tidigt så när jag klev ur duschen och gick för att få nyheterna serverade från TV:n var det först ingenting alls på och sedan de senaste travuppdateringarna. Hästar är söta men det finns inte mycket intressant med trav. Eftersom jag äger en fjärrkontroll zappade jag vidare och hamnade på Conan O'Brien. Kommer aldrig att ångra det.

Bill Maher var gäst och serverade massor av roliga oneliners. Han är en mycket övertygad demokrat och gav en del rappa kommentarer om republikanernas vicepresidentkandidat Sarah Palin. "...Condolezza Rice, she belongs, Sarah Palin, she belongs... - at Delta Airlines serving people peanuts!", "She's a stewardess" och så gick han på killen som gjort Palins dotter Bristol gravid "...He's a hockey player and they put him in a suit. Took him out of his natural habitat, out of the wild. It was very unfortunate".

Palins barn heter för övrigt rätt märkliga saker. Jag tror det var Tipp, Track, Bristol och Piper. What kind of names are that?

För att byta ämne så tänkte jag berätta om gårdagen. Efter en tråkig lektion i juridik på förmiddagen begav jag och ett par klasskamrater oss iväg på jakt efter lunch. Hamnade på ett halvbra ställe som heter Hot Wok på Kungsholmen. Där delade vi läger och jag och CJ gav oss ut på äventyr. Vi beslöt oss för att gå på Musikmuséet. För 20 kr roade vi oss kungligt hela eftermiddagen. Musikmuséet är ett mycket barnvänligt ställe så vi passade rakt in. Ett streck i protokollet var förstås att det fanns massa barn där men vi trängde lite fint undan dem.

De hade i alla fall en hel del instrument att spela på som piano, elgitarr, elektriska trummor etc. Riktigt kul! Sedan försökte vi höra skillnaden mellan Hardangerfela och nyckelharpa och så hittade vi en slags scen med en mikrofon, låtsasgitarr och glitterväst där man kunde leka rockstjärna. Helfestligt. Vi sjöng också en del ABBA i någon slags föråldrad karaokemaskin. 

Efter rocktåget drog vi oss vidare till Scandic Anglais och Dagens Media mingel där vi slöt upp med Baloo och T. Mycket trevligt med gratis vin, snittar och mingel med branschfolk. Förra gången jag var på Anglais för ett år sedan såg jag en hel del av Idol-deltagarna och så även denna gång. Det är där de hänger, bara så att ni vet.

Morgoneskapader

Råkade ut för en liten incident imorse vid stationen. Krockade med en tant. Per definition var det faktiskt hon som cyklade in i mig. Jag var lite irriterad när jag cyklade över vägen eftersom gångtrafikanterna ockuperat hela korsningen, cykelbana såväl som gångfält. De gör det varenda morgon och inte kan de flytta på sig om det kommer cyklister heller. De är som änder och bara viker åt alla möjliga olika håll så att det är omöjligt att cykla.

Tanten fick i alla fall panik när hon insåg att vi var på kollisionskurs och visste inte åt vilket håll hon skulle styra. Trots att jag mycket tydligt höll höger så valde hon också höger och cyklade rakt in i mig. Tanten tumlade omkull men slog sig inte, det var ju inte någon höghastighetskrock direkt. Både hon och jag stod ju mer eller mindre still vid krocken. Jag plockade upp tanten från marken och hon muttrade lite om sin tappade cigarett men på det hela var det ingen större fara.

Efter det flöt morgonen fint. På tåget var det knäpptyst i kupén, alla resenärer var vana pendlare. Lugnt och behagligt. Luis Vuitton-damen var ute och viftade idag också. Idag såg jag bara en datorväska och en ryggsäck.

Studiedag

Idag står det studiedag på schemat så det är faktiskt studier jag ägnat större delen av dagen åt. Det är visserligen bara lunch än så länge men eftermiddagen kommer också att tillägnas studier. Jag har ett antal böcker i medierätt att plöja genom. Det är intressant men samtidigt mindblowing tråkigt. Det är skönt att våra kurser är så intensiva att man bara behöver ha tråkigt i ett par veckor. 

En bra kombination med pluggande är tvätt så jag tassade ner till tvättstugan imorse för att se om det fanns en ledig tid och blev uppriktigt förvånad när jag såg att hela dagen var bokad. När jag normalt är nere i tvättstugan på helger eller kvällar och kollar av bokningstavlan så är aldrig någon vardag full. Vad gör folk hemma hela dagarna? Jobbar de inte? Det känns faktiskt lite halvmärkligt att det är legitimt att vara hemma på en vardag. Själv tycker jag det känns otroligt märkligt att vara hemma. Jag har inte varit hemma en vardag sen jag låg i dödskramper i sängen hela dagen när jag var förkyld sist. 

I alla fall var den allra första tiden ledig. Jag antar att alla dagdrönare som normalt går hemma tycker att det är för jobbigt att gå upp till 8. Jag stötte på tjejen som hade tvättid efter mig när jag stod och vek min färdiga tvätt och till min munterhet upptäckte jag att vi var klädda ungefär likadant. Båda hade på sig grå mysbyxor och en sweatshirt. Det finns alltså någon form av laundry day uniform. Vi hade också blå IKEA-kassar. Den kassen måste vara Sveriges vanligaste tvättkorg. 

Nej, gott folk. Dags att återvända till medierättens förtorrade värld.

Lukten av platina

Har ni tänkt på att alla platinablonda bimbos luktar likadant? När de passerar för de med sig ett moln av en väldigt söt och tung parfym som de överdoserat rätt kraftigt. Jag undrar om det finns någon slags Linda Rosing-manual. Steg 1: Blek sönder håret. Steg 2: Sola sönder huden i solarium. Steg 3: Lägg på ett tjockt lager foundation i ansiktet, gärna i en lätt avvikande färg så att det ser onaturligt ut, svart mascara och idomin eller dylikt på läpparna. Steg 4: Duscha i parfym. Steg 5: På med blå jeans, höftlång stickad tröja, knähöga stövlar och läderjacka. Toppa med en storstickad sjal.

För att prata om annan överdosering så har jag två dagar i rad nu observerat en kvinna på tågot som tror att det är coolt med Luis Vuitton i stora mängder. Hon har en ryggsäck, dataväska, handväska, två plånböcker, pennfodral etc. med sig - SAMTIDIGT! Jag försökte bestämma ålder på henne imorse men det gick inte. Hon skulle lika gärna kunna vara runt 25 som 45. Hon försöker vara lite upperclass elegant men lyckas inte riktigt utan ser mest bara tacky ut. Hon matchar sina alla väskor med superlånga lila klor och en massa ringar. Fast hon är inte gift. Just ringfingrarna på båda fingrarna är iögonenfallande tomma. Det är som jag alltid har sagt: Luis Vuitton är ingen äkta man.

Viktiga ord

Jag läste två väldigt bra ledare idag. Båda från Expressen tro det eller ej. Karin Olsson skrev en mycket välformulerad dänga till kulturarbetare som ser A-kassa som ett naturligt sätt att försörja sig och ledarredakionens handlade om de så kallade rika och de borgeligas skattesänkningar.
Läs Karins här och redaktionens här.

Watch out!

I mitt västerländska horoskop idag står det att läsa: "Fisken bör nu syna människor och situationer noga för att undvika att hoppa i galen tunna." Metro är också så goa att de publicerar österländska horoskop och eftersom jag är född i det mycket passande Buffelns år kan man se att jag idag "Står i centrum".

Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka dessa båda budskap men helt tydligt är att jag kommer att hamna i någon sorts hot spot under dagen och att jag kommer att behöva välja någons parti. Eftersom en av sidorna dessutom kommer att vara helt fel så känns det som att jag bör iakta största vaksamhet och noga bevaka min omgivning under dagen.

De senaste dagarnas pendling har för övrigt gått relativt smärtfritt. Det har varit hyfsat få icke-pendlare men imorse var den sjungande tjejen med på tåget igen. Som tur var sjöng hon inte högt som sist. Hon är faktiskt en ganska intriguing person. Hon är färgad och har rakat huvud (inte blankrakat men mycket kort stubb) och klär sig på ett ganska klassiskt modellsätt. Hon flashar också med en del så kallade lyxvarumärken som Prada, imorse var det Armani etc. Vidare funderar jag på om hon håller på att skriva en bok på sin mobil. Det är ett otroligt tryckande som avbryts av lite funderande då och då. Personligen tycker jag att det verkar krångligt att skriva en bok på en touchscreenmobil men people are different...

Mobilsignaler

Ibland när man rör sig ute bland allmänheten händer det att en mobiltelefon ringer och själva signalen är ett intro till en låt. Ofta handlar det om en ganska känd låt typ U2 One, Sweet Home Alabama eller dylikt. Detta förfarande måste upphöra! Det är att fullständigt förstöra låtarna när man med dåligt ljud spelar upp ett bra stycke musik och dessutom slutar låten abrupt när personen som äger telefonen svarar eller personen som ringer ger upp. Mobilsignaler bör vara så neutrala som möjligt och störa så lite som möjligt.

Vidare till en sak som jag borde skrivit om igår. Igår kom nämligen budgetpropositionen och Anders Borg kommenterade nyktert ekonomin i stort och hur det ligger till för Sverige i Nyhetsmorgon på TV4. Inget speciellt, inga större krusiduller. Sedan släpptes Thomas Östros (son till en bergssprängare vilket gör honom till en vad? MiniDisc?) in på arenan. Och vilken clown han är! Kika på inslaget här. Jag kan inte för mitt liv förstå varför folk inte ser igenom Socialdemokraternas retorik. Inte ett enda nytt budskap och bara klagomål på högerns sänkta skatter.

Dagens sötaste kotte

Det här måste vara dagens sötaste filur! En liten vit igelkott!





(Foto: Scanpix)

Shopping spree

Igår tillbringade jag och Kärleken dagen i Stockholm med shopping som huvudsyfte. Vi klev upp nästan lika tidigt som en vardag, tog oss ner till stationen, fick kämpa på tåget med ovana resenärer och nådde slutligen hufvudstaden strax innan butikerna öppnade. Sex timmar senare hade vi ackumulerat ett par påsar och eftersom det verkar vara modebloggar folk tjänar pengar på så kommer den här också att bli en sådan. I alla fall för en liten stund. Alltså:

På bilden ser ni mina inköp från gårdagen. Pengarna jag inte har räckte till ett par jeans från Solo, en grå stickad tröja från min favoritaffär när jag bodde i Spanien, Zara och Skopunkten fortsätter att leverera när man kan köpa tre par skor för samma pris som ett vanligt. 

Stockholm visade sig för övrigt från sin bästa sida igår. Solen sken och det var ganska varmt ute. På slutet av dagen gick vi förbi en grupp människor i närheten av Sergels torg. De var georgier av flaggorna och skyltarna att döma. 

Det enda jag kunde tänka på när jag gick förbi var: Varför? Orka! Det är ju knappast troligt att Putin och valpen, jag menar presidenten, Medvedev skulle dra sig tillbaka från Georgien för att tio personer står och vrålar och viftar med skyltar på svenska i Stockholm.

Jag förvånas varje gång sådana här demostrationer äger rum. Vilka resultat förväntar de sig? 

Check!

Jag har nu betat av den första och kanske viktigaste punkten på min lista. Igår var jag hos tandläkaren. Det var fyra år sedan sist men tänderna jobbar med mig så det fanns inte ett endaste litet hål. Däremot plockade min trevliga tandläkare bort lite tandsten så nu har jag ont i tungspetsen för att jag hela tiden går och känner efter på tänderna. 

Tack vare Regering Reinfeldt blev inte kalaset så fasligt dyrt heller. 315 pengar fick jag belasta kontot med. Det är betydligt mindre än vad jag förberett mig på. Skräckhistorier förtäljer ju om tusenlappar som flyger framför ögonen på en.

Idag befinner jag mig på en fotografering för en av min praktikplats kunder. Studion är stor, ljus och rymlig, musik spelar i hela lokalen för att främja kreativitet och stylister tassar runt och donar. Det är en behaglig avslappnad atmosfär. Bäddar för en bra fredag!

Cirkusen fortsätter!

Cirkus Beltran ångar vidare. Personligen tycker jag att det är ganska underhållande och måste säga att Beltran, om han nu är oskyldig, inte direkt hjälper sitt case med vredesutbrott, gråtattacker och diverse utspel.

Höstdepression

Höstdepression är ett uttryck som ofta nämns i samband med att det blir mörkt och kallt ute. Folk blir ledsna när solen försvinner, svårmod kommer över dem och de börjar tänka på det mörka halvåret som kommer. Det är ju svenskars vana trogen att ta ut saker i förskott, bra som dåliga, men det är inte det som är höstdepression, egentligen.

Höstdepression infaller när man inser att hela garderoben måste höstificeras, nya plagg införskaffas och nästa insikt blir att medlen för att finansiera kalaset helt enkelt inte finns. Man står där framför klädskåpet och inser att man måste gå med förrförra årets jacka en vinter till, att stövlarna man nästan var beredd att kasta i våras faktiskt måste hålla den här säsongen också och att koftorna som börjar bli i noppigaste laget måste bäras ytterligare ett par månader.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, CSN är en dålig sponsor.

Scrap heap

Det är jag det. Så mycket scheiss som jag ätit det senaste dygnet. Igår hade ju den trevliga tanten från Getty med sig otroligt goda kanelbullar från något bageri som gjorde "baaara ekologiska saker". Skitsamma, de var ruggigt goda så jag var tvungen att prova en bulle av varje sort. Sammanlagt två stycken. Sedan plockade den trevliga receptionisten på jobbet fram en stor skål med Twist och ställde den strategiskt så att man var tvungen att ta några varje gång man gick förbi. 

Idag har bullorgien fortsatt för jag åt tre av mina egna hembakade, inte fullt så ekologiska bullar till lunch. 

Nej, jag tycker inte det är konstigt att det där skärpet jag skrev om för ett tag sedan passade. Inte det minsta konstigt alls men det här håller ju inte. Jag blir väl av med Kärleken om jag fortsätter i det här spåret. Från och med idag tycker jag inte om sådant som är gott.

Coola saker

Tänkte jag skulle tipsa om en helt onödig grej som är helt och hållet ascool!
Cooliris är ett tufft sätt att kolla på bilder, youtube-klipp etc. Vet inte hur länge det funnits men jag fick tipset av en dam från GettyImages som var här idag på morgonen. För er som inte vet, GettyImages är en site där man kan köpa bilder och film till allt möjligt. Det är många reklambilder och reklamfilmsnuttar som har bilder härifrån i sig. Där finns i princip bilder på allt. Verkligen allt.

För att kika lite närmare på Cooliris, klicka här!

I övrigt så är det bra med mig. Har inga större irritationer på känn just nu, vilket i sig är lite irriterande eftersom jag inte har så mycket att blogga om då. Visst, jag skulle kunna göra som alla de andra kidsen och ta kort på mina kläder, min lunch eller vad som helst annat men som sagt, eftersom de gör det och jag inte vill vara som dem så kommer det inget sånt.
För övrigt kan jag avslöja att jag planerar att skapa en spegelblogg på engelska. Det kan ju inte undgått många att jag gärna blandar in engelska uttryck och att jag har en anglicism som rubrik så en blogg på engelska känns som en naturlig utveckling. Den svenska kommer dock att finnas kvar (tror jag) för er som hellre läser på svenska.

Tankeofredad

Upplever ni ibland att ni inte får vara ifred för era tankar? Det gör jag. Det händer oftast när jag ska sova och hur jag än gör kan jag inte få filmen i huvudet att sluta flasha bilder fram och tillbaka. Skitirriterande ju!

Det var likadant på tåget hem idag. Jag var trött och ville sova men min hjärna var inte sugen på det alls och höll mig vaken med diverse skräptankar. Man kan säga att jag störde mitt eget pendlande. Jag noterade till exempel att vägarbetarna som håller på att bygga motorväg mellan Enköping och Västerås kommit en smula längre sedan i våras när jag sist intresserade mig för det. Vidare satt jag och tänkte på det amerikanska presidentvalet och på att jag är lite rädd för Sarah Palin. Hon är fanatisk motståndare till abort och förnekar evolutionsläran. Det känns lite olustigt att hon skulle komma till makten om McCain dör. Vilket inte är helt otroligt med tanke på att han ändå är 72 bast. Slingerfiluren Obama är inte heller mycket att hänga i granen. Han vill ha protektionistiska tullar på varor från resten av världen och är bästis med en predikant som råkar vara rasist. Ja, åt andra hållet alltså. Känns inte helt stabilt i vita huset det heller. Jag är rätt glad att jag inte är amerikan och måste välja mellan pest eller kolera.

Ikväll ser jag framemot att få gosa ner mig under täcket ganska tidigt och får förhoppningsvis sällskap av kärleken!

VM i tänder

Britta Spjut a.k.a Britney Spears har fått en del beröm i tidningarna för sin comeback på MTV-galan i helgen. Jag kan inte hjälpa att känna mig lite... glad. Jag hejar faktiskt lite på henne i smyg, det är ju inte vidare socialt accepterat, och hoppas att hon nu håller en hyfsat rak linje.

Jag tålde inte synen av henne så länge hon höll på att tramsa sig med allt oskuldsfullt tjafs samtidigt som hon visade lika mycket av sin kropp som en vanlig Playboykanin gör en torsdag på jobbet. Det var helt uppenbart för alla och envar att hon var allt annat än oskyldig och hennes extremt töntiga låtar gick faktiskt inte att lyssna på. Brittan har inte direkt några röstresurser att tala om. Jag ber till den store skivbolagsdirektören (Gud har nog rätt lite att göra med saken) att han inte ska vara där och feppla för att återgå till den gamla genren. Det görs ju försök till sånt lite då och då och man undrar ju om man inte kan inse att den marknaden är, ja, stendöd. Britney är för gammal för att appelera till kidsen och kidsen som gillade henne förut är för gamla för genren nu. Leave it alone!

De senaste åren har ju annars varit lätt turbulenta för damen ifråga och nu äntligen kan man urskilja personen Britney och inte bara varumärket. Det tycker jag känns rätt skönt. Dock får man ju säga att hon var hyfsat korkad som valde en man som titulerar sig K-Fed och redan hade en hel drös barn i släptåg. Jag antar att det var hennes tonårsrevolt. Synd bara att den fick lite större konsekvenser än för oss som tjuvrökte, smällde i dörrar och färgade håret.

Låten hon belönats för, eller videon till låten snarare, är Piece of me som ska handla om papparazzis och annat löst folk som vill ha grejer av henne. Och jag kan ju gissa att den skaran inte är allt för liten och att det tar lite på krafterna.

Den här bilden är från MTV-galan och hon ser ju inte allt för lycklig ut. Väldigt mycket tänder, väldigt vita är de också. Det ser faktiskt nästan lite påklistrat ut, tycker ni inte?