Off and on

Came across these när jag och Kärleken var ute och promenerade i höstsolen idag. Rätt söta tycker jag!

Nu till det som irriterar mig, det är ju trots allt det bloggen egentligen handlar om. Det här fördömda av-och-på-vädret. Idag när vi var ute och gick så var det ömsom kyligt och ömsom riktigt varmt. Det är obehagligt, fattar inte naturen det? Man kan aldrig klä sig rätt; antingen fryser man som vatten på vintern eller så svettas man som bacon i stekpannan. I don't like it. Mellanlägen är inget för mig.

För övrigt vill jag komma med ett bloggtips. Jag har en god vän som har en vinblogg. Han är utbildad sommelier och har således koll på vad som är hett i dryckessfären. Kika in på www.uppkorkat.nu.

The Non-Stop Talking Generation

Igår kväll ställdes det till med kräftskiva på min praktikplats. Det var en mycket trevlig tillställning och de svenska kräftorna var otroligt goda. Eftersom SJ har lite dåligt med kvällståg fick jag lämna festen lite tidigare än alla andra och begav mig till stationen strax före 22. 

Det första jag upptäckte när jag kom till stationen var att tåget givetvis var försenat, what else is new, och när det slutligen blev dags att kliva på så blev jag väldigt förvånad över att det var så mycket folk. Tåget var i princip fullt. Jag valde en vagn som såg fridsam och tyst ut. Två män med laptops, två äldre kvinnor och lite annat trevligt utseende folk. Jag satte mig i sätet och såg fram emot att få sova gott hela vägen fram till Västerås. Så blev det ju emellertid inte. De två äldre kvinnorna pladdrade hela vägen och den ena av dem var så korkad och naiv att jag inte visste om hon skämtade. De öppnade sin konversation med att tala om olika sorters bankkort och bankkonton. Visst, inga problem förutom att den ena tanten glatt talar om vilka typer av kort hon har, vilken ränta hon får och hur mycket pengar hon har på kontot. Hon slår en grand slam när hon för hela vagnen talar om vilken PIN-kod hon har på sitt ena kort. En riktig stjärna det där...

Sedan fortsatte pladdrandet om konserten de tydligen varit på, sina barn och sättet de uppfostrar sina barn på, fortsatt bankprat... Den ena tanten, hon med vett i huvudet, ska dock ha cred. Hon var långt över 70 och har lärt sig betala räkningar via Internet. Det är coolt! 

För att inte helt krevera fick jag bita ihop tänderna och upprepa för mig själv som ett mantra: "De har haft en trevlig kväll, var glad för dem". Jag var på vippen flera gånger att öppna munnen och explodera och be dem hålla snattran men jag nöjde mig med att kasta flera skarpa, dräpande blickar istället. Inte för att det hjälpte men i alla fall.

Kvällen tog dock en mycket oväntad vändning när jag kom till stationen i Västerås. Kärleken stod på stationen för att möta mig! Gulligt, va? Han är söt, han... ack, ja.

The "I-want"-list keeps on growing

Den senaste tiden har jag haft ögonen på saker jag vill ha. Jag anser mig behöva:
En tid hos tandläkaren - det var snart fyra år sedan jag var där så det börjar kanske bli dags.
En tid hos en frisör - det var ett halvår sedan jag var där och barret är mer än lovligt trist just nu.
Skor - jag bor i mina skor och alla tjusiga sommar pjucks har antingen fullkomligt slitits ut eller börjar bli lite kyliga att tassa runt i. Mer specifikt är jag ute efter nya svarta ankelboots, pumps och stövlar.
Kläder och accessoarer - som tidigare nämnts så är det nu höst och garderoben behöver anpassas efter lägre temperaturer. På listan står höstkappa i svart eller grått, scarves, nya jeans, koftor och ett par snygga vantar (det är faktiskt kallt om händerna när man cyklar på morgonen). Även toppar att ha under koftorna behövs.

Ja, det var väl listan i korthet. Nu återstår bara att löneförhandla med CSN så att åtmistone de två viktigaste punkterna kan uppfyllas; tandläkaren och frisören.

Panic Monday

Höll på att få en hjärtattack på väg till tåget imorse. Jag var lite halvsen som vanligt men trodde väl att jag hade åtminstone fem minuters marginal innan tåget skulle gå så jag fick ju panik när jag kikade upp på klockan i Stadshustornet och den visade att jag hade ganska precis en minut på mig. Det var bara att trampa på pedalerna och be till SJ-guden att tåget skulle vara lite försenat, bara just idag. Det var det ju givetvis inte men klockan i tornet hade därimot blivit kokos så jag hade hela tio minuter på mig när jag väl kom till stationen. Pulsen gick ner till en mer behaglig nivå och jag kunde lugnt invänta tåget.

Sedan dess har måndagen börjat ta en mer positiv vändning. Kom till kontoret och knatade ut i köket på jakt efter koffein och upptäckte måndagsfrukosten! Vi får frukost här varje måndag! Mycket, mycket trevligt!

På besök utomstädes

I helgen lämnade jag och kärleken den sömniga industristaden Västerås för Linköping och kräftskiva med mina närmaste och underbaraste vänner. Själva kräftskivan fortlöpte som sig bör med lite sång i blandad tonart, ett par snaps och ett okänt antal kräftor. Med på festen fanns ett antal tyskar som värdparet Piff och Puffa bjudit in. De är nämligen ganska precis återkomna från studier i Österrike respektive Tyskland och för att behålla tyskan tog Puffa med sig en tysk pojkvän och Piff har blivit fadder för ett antal utbytestyskar. Det var således en ganska internationell feeling på festen. Ytterst trevligt!

Linköping är för övrigt en mycket trevlig stad och ligger världsrekordlängder framför Västerås i trivsamhet (det är inte ett ord, jag vet men språket utvecklas hela tiden och någon dag kommer det att vara det. Ett ord alltså.). I Linköping har man, förutom 20000 studenter som håller låda på dygnets alla tider, en stadskärna som lockar till att flanera runt och ta en fika en söndag eftermiddag. I Västerås ser man kanske två personer som trotsar den oskrivna regeln om att hålla sig så långt borta från stan på udda tider som söndag eftermiddag klockan tre och dessa två personer är med stor sannorlikhet turister som gått på den falska marknadsföringen med "Bästerås".

I Linköping är alla uteställena samlade på ungefär samma ställe vilket ger en bargata som påminner om vilken bargata i Spanien som helst. En utlandsfeeling helt enkelt. Otroligt mycket bättre än Västerås krogar som ligger undangömda i diverse källarutrymmen och kontorbyggnader. Västerås har mycket att lära, helt klart.

Hittade dessutom en filmuthyrningsbutik med det extremt passande namnet "Hemmakväll". Så jäkla clever! I like!

Åldersnoja

Kärleken brukar ibland anklaga mig för att ha åldersnoja och det är sant, jag är lite känslig för just den biten. Jag har alltid fått kämpa för min rätt att vara på a certain plats at a certain tid just på grund av min ålder. Det har nämligen alltid hetat "Oj! Vad ung du är!" varje gång jag svarat på frågan om min ålder. Det kan ju i vissa öron låta som en ganska trevlig företeelse och många skulle nog komma med invändningen att det är ett övergående stadium. Jag hoppas att det är så för jag är sjukt less på att alltid behöva försvara mig och bevisa att jag faktiskt kan något trots att jag inte är 35 år gammal.

Jag kan inte ens skämta utan att bli ifrågasatt. Senast idag fick jag stå upp för hela generationen 80-talister på jobbet. Det var bara en liten skitgrej men det är fruktansvärt irriterande att alltid bli ifrågasatt och att det alltid ska påpekas att man är ung. Tack, jag är fullt medveten om att det står en åtta och sedan en femma i mitt pass. Jag har vetat det sedan...låt mig tänka...85?

Det märkliga är att äldre känner likadant. Deras kunskaper och förmågor ifrågasätts allt mer ju äldre deras pass talar om att de är. Men är det så konstigt då? När ni var runt 35 ifrågasatte ni ju alla som var yngre och äldre än er själva, är det då så konstigt att det blir paybacktime när ni passerat det halva ceklet? Jag säger bara Karma, baby, yeah!

Det är höst, det är det

Jag vet att augusti hör till sommarmåndarena. Folk har ivrigt och en smula militant förklarat det för mig när jag säger att augusti visst är en höstmånad. Lately har jag dock uppmärksammat en viss ändring i attityd. De senaste veckornas halvpissiga väder har fått folk på andra tankar och de är lite förvånande. Jag å andra sidan är inte ett dugg förvånad. Augusti är höst, oavsett om det så är ett par grader varmare än normal hösttemperatur vissa dagar.

Ain't no sunshine cause it's gone
It's not warm when it's away
Ain't no sunshine cause it's gone
and the fall's just way too long
every time it comes our way.... 

Tralalala...

En annan sak som gör att jag benhårt vet att det är höst är att jag har reagerat på väderomslaget. Jag är faktiskt allergisk mot det. Huden i mitt ansikte tål det inte och har börjat på trams för sig. Det yttrar sig lite olika varje år men vanligt förekommande fenomen är att det kliar under hakan och på halsen. Alltså inte lite sådär som det kan klia på ena knät litet grand exempelvis utan en brännande, svidande klåda som håller i sig länge. Vidare brukar jag få diverse utslag på kinderna och mina halvallergier (småöverkänslig mot vissa livsmedel) blir plötsligt mera åt vanliga allergier. Jag tål mindre på hösten. Vet inte varför men jag har ju andra lite märkliga allergier så jag anser det mer eller mindre normal att vara allergisk mot hösten.

Update

Status:

Senaste irritation: Det är ett hack i glaset jag dricker vatten ur. Höll på att skära mig i läppen.
Dagens doing: Har spenderat större delen av dagen på Vingåkers Factory Outlet. Hysteriskt mycket saker, massvis av kläder i konstiga storlekar, mycket folk.
Dagens shopping: Tre par strumpor från outleten.
Dagens i-landsproblem: Jag kan inte bestämma mig för vilken mobil jag vill ha. Behöver en ny mobil men alla "perfekta" modeller jag tittar ut håller inte när de testas. Funderar på om jag orkar hålla ut till oktober när Samsungs smartphone kommer. Jag dör om den också visar sig oduglig i tester. Och nej, jag vill inte ha en iPhone.
Dagens bästa citat: "Preussisk kvarlämning"
проект тело: Fortskrider inte direkt enligt planerna. Jag är alldeles för hooked på onyttig mat och ost på mackan för att några egentliga resultat ska dyka upp. Däremot har jag hållt uppe en hyfsad frekvens på träningen. Funderar på om det inte räcker med att ha en nice kropp som motivator, måste kanske sätta upp något annat som mål så att kroppen och kroppsformen kommer automatiskt. Ska fundera på det där.
Nu: Lite mer slösurfande och sedan sängen. Imorgon startar vecka två av praktiken och jag ska följa med ut på kundmöte!

En fråga för EU

Idag har jag suttit och researchat hela dagen. Jag har luskat reda på en massa saker om olika företag. Mina primära källor till information har varit, förutom företagens egna hemsidor, Google, hitta.se och 121.nu. Det är mycket grejer som ligger på nätet nu men samtidigt också förvånansvärt lite. Det är faktiskt svårt att hitta bra och relevant information om det är något specifik man är ute efter. Det är också lite märkligt att vissa stora företag, och då menar jag stora as in sådana som omsätter stora summor och har dröser av anställda på flera platser än Säffle och Motala, har så dåliga egna hemsidor med så lite information om sin verksamhet. Jag förstår inte syftet med att undanhålla information som årsredovisningar m.m. Ibland önskar jag att jag hade Lisbeth Salanders dator skills. Hade underlättat väsentligt idag.

Vidare undrar jag varför vi inte kan, istället för att fåna oss med vinter- och sommartid, bara införa en 25:e timme på dygnet? Där har vi en vettig fråga EU kan få ägna sig åt. Skit i storleken på rädisor och karaktären på cider, jag vill hinna med mer saker varje dag. Jag behöver en extra timme att disponera för diverse saker. Ibland kanske jag vill sova en timme extra, ibland träna efter jobbet på kvällen, umgås med kärleken en extra timme är ju inte fy skam det heller. 

Vidare hade jag en lustig upplevelse idag på tåget imorse. Tågföraren måste vaknat på rätt sida för meddelandet vi fick när vi närmade oss centralen var allt annat än standard protocol.
"Mina damer och gentlemen! Nu närmar vi oss Stockholms Central vilket är slutstation för tåget. Jag hoppas att ni får en riktigt trevlig dag i solen och att några av er fortfarande har semester. Titta runt på era platser så att ni inte glömmer kvar några värdesaker och sköt om er! Sedan var det några som skulle byta mot Gävle...jag vet inte riktigt vilket spår ni ska till men kika på tavlan så ni inte går vilse. Det brukar vara spår 6, 7 eller 8 men kontrollera på tavlan så ni inte kommer fel. Som sagt, ha en riktigt trevlig dag!"

(Jag kan ha fått vissa detaljer fel men ni fattar andemeningen. Tänka sig, SJ har fått sitt första riktiga Charmtroll! Fast SJ kanske ser det som ett virus...det verkar så om man kikar på resten av staben.)

Ord som fastnar och saker jag önskar att CSN ville sponsra

Ovanstående finns tryckt på en musmatta på min praktikplats. Jag har fixat till bilden litet grand, den är egentligen orange men bildkvaliteten var så dålig att den inte gick att ladda upp i befintligt skick. Det är något med de där två meningarna som har fastnat hos mig. Det handlar om en inre motivation och förmågan att göra sitt bästa. Och det är en fantastisk kontrollfråga, har du varit briljant idag eller har du inte? Ja eller nej. Finns inget utrymme att slingra sig. I like it!

Flera saker jag gillar för tillfället är en ishink från www.lacave.se. Den är lite rolig tycker jag. Om CSN kunde tänka sig att ställa upp och sponsra så vore jag glad!

Kuddarna här nedan är också fina tycker jag. De kommer från ett place som heter Anno 1700, www.anno1700.se. Hallå? CSN? Ni har mitt bankkontonummer, bara att hiva över pengarna!

Pendling dag 2

Dag två på höstens pendling har nu gått, eller halvvägs egentligen. Det är lunch nu så jag har en resa kvar att göra för dagen men den första var obehaglig så jag måste berätta om den. Alldeles bakom mig satt en mormor och två barnbarn (jag vet att hon var mormor för att hon själv titulerade sig så). Hon var från Fagersta (hon sa det också) och från och med nu kommer jag att anse att Fagerstabor bör stanna hemma. Det kommer jag att anse tills motsatsen bevisats. Hon släpade nämligen någon stor resväska som kraschade runt och förde oväsen borta vid bagagehyllorna och hon pratade ideligen med sina barnbarn som knappt hann svara på en fråga förrän nästa kom. När vi sedan passerade Sundbyberg började hon SJUNGA! Någon slags melodi om Sundbyberg och jag kan nästan svära på att barnen ville hoppa av tåget i farten. Det ville jag också.

Snälla, snälla folket! Kan vi inte enas om att vara tysta på tåg? Det hade varit så skönt.

Idag...

Idag började officiellt hösten. Ni får säga vad ni vill men augusti är en höstmånad. Det må vara hyggligt väder och ganska varmt men det är det på våren också. I augusti månad startar höstterminen för i stort sett alla aktiviteter; alltså är augusti en höstmånad.

Idag började jag åter pendla till Hufvudstaden. Skolorna har inte startat än vilket innebar att det var ett gäng ungdomar som åkte med och de kan inte förväntas kunna pendlarregler. De pratade för högt och väsnades allmänt men eftersom jag var så trött så lyckades jag somna ifrån det. 

Idag blev jag också ganska många kronor fattigare. Först ville SJ ha 2660 pengar för att transportera mig till Sthlm varje dag i en månad och när jag sedan kom till centralen ville SL ha ytterligare 2220 riksdaler. Det senare kortet gäller dock något längre, ända tills december vilket man får se som tämligen rimligt men jag känner mig ganska fattig just nu. 

Idag intog jag rollen som Heidi the intern på min praktikplats. En trevlig reklambyrå ska vara min skola de närmaste sju veckorna. Har inte så mycket att rapportera därifrån än men det kommer att komma.

Världsrekordförsök i speed golf

Västerås har drabbats av golffeber. Nu till helgen ska staden vara skådespel för en TPC-tävling. Det innebär att en stor del av den kvinnliga eliten kommer hit och spelar så till och med VLT (länets tidning) har vaknat och rapporterar. 

Igår var Västerås Golfklubb värd för Annika Cup och ett världsrekordförsök i speed golf. Annica Cup är en tävling för landets mest lovande juniortjejer och speed golf innebär att man försöker spela 18 hål på kortast möjliga tid. Det betyder att man måste vara riktigt många spelare runt om på banan för att lyckas. Annika Sörenstam slog ut första slaget och lade upp en perfekt drive på fairway. Sedan skulle nästa spelare ta vid och skicka in den på green där några andra väntade för att putta bollen i kopp. Så fort den landat i hålet slog nästa spelare ut på tvåan och så fortsatte det hela vägen runt. Själv stod jag klar med en putter på nians green. Utposterad var också Annicas man, Mike McGee. Trevlig prick. Utslagsman var Annikas tränare Henri Reis och han lade upp den fint på green. En tjej som heter Amanda gjorde första putten, Annika som hade dykt upp ropade att jag skulle springa dit och putta. Hon kunde egentligen gjort det eftersom hon var närmast men istället blev det Mike som knuffade bollen i kopp. Sedan bar det av ner mot 18:e hålet och green. Där var det fullt kaos. Massor av folk. Men någonstans hade det gått galet för det fanns ingen på tee för att skjuta iväg bollen. Annika började springa bort, jag hoppade i en golfbil med hennes grejer och började köra ikapp. Det gick ju inte direkt i någon större fart. Dock behövdes inte vår insats utan slagmannen hade hunnit upp men han tog en lång stund på sig att trycka iväg bollen och både jag och Annika hoppade upp och ner av otålighet. Slutligen landade då bollen på green och vi avslutade vårt försök med en snöplig åttaputt. Jag hade inget med saken att göra.

Nuvarande rekordet är på 8.39 och vi klarade 12.31. Det är i alla fall svenskt rekord. Annika var sugen på att köra en gång till och alla var med på noterna men vi hade inte mer än sagt det så öppnade sig himlen och gav sin åsikt i frågan. Det ösregnade... 

 Här ska Annika strax slå ut på första hålet. Maken Mike överräcker utrustning och tränaren Henri ( i svart till höger) övervakar så att det blir rätt. Min lillebror (i gult) var den som fick det hedersamma uppdraget att vara Annikas chaufför till och från ranchen. Coolt tycker jag!

Här har ni Annika direkt efter försöket på 18:es green och till höger i bild har ni min käre far. Han var en del av arrangörskommittén. 

Hastighetsrekord

Eller ja, det tog lång tid alltså.

Vi åkte hem från Idre idag, Kärleken och jag, och eftersom det här är sista helgen på semestern så tog vi det långsamt och passade på att kika lite på utbudet som fanns längs vägen. Nu hade vi ösregn med oss hela vägen från Idre så att hoppa ut ur bilen och ta reda på om varje skylt markerad med krumelur dolde något intressant kändes inte så angeläget så vi valde ut tre stopp mycket noga. Det första stoppet blev en kyrka i Älvdalen som är väldigt vacker på utsidan. Jag har spanat på den ett par gånger när vi åkt förbi och tänkte passa på att se om utsidan motsvarade insidan. Snopet nog var den stängd när vi kom för att kika. Jag försökte ta bilder på kyrkan så att ni skulle få se men kyrkan var för stor och min kamera var återigen för liten. 

Nästa stopp blev i Mora och det var mer av ett convenience stop än något annat. Klockan började bli dags för lunch och magen knorrade. Därmed inte sagt att man inte kan slå två flugor i en smäll! Vi utforskade således Mora. Först gick vi ner längs Vasagatan (kanske inte det mest kreativa namnet på gatan där Vasaloppet slutar) och spanade in målrakan. Jag har slutligen bestämt mig för att ställa upp i åtminstone Skejtvasan. Kan även bli Tjejvasan, jag får se, men vi gick in här för att gathra lite intel om hur man går till väga. 

 Här inne finns också något slags museum över Vasaloppen genom tiderna men det kostade pengar, 30 st om jag inte minns fel, så det hade vi ingen lust med. Utanför var det full komers då det skulle vara löpartävlingar för små och lite större barn. Speakern var en sådan där mikrofonkåt gubbe som finns i alla föreningar och han annonserade glatt så hela Mora kunde höra om alla barn som skulle springa diverse distanser, hur många startande det fanns i varje grupp och att man inte kunde rå på vädret. 

Det blev tråkigt efter en halvminut så vi begav oss ner mot shoppingstråken och Moras Rodeo Drive. Jag funderade på om man shoppar mer förutsättningslöst när man är på besök i andra städer då man ger kedjorna man ratar hemma en chans att bidra med något. Detta eftersom de lokala varianterna på klädboutiqer brukar vara souvernirbutiker med t-shirts i grälla färger eller butiker som uteslutande saluför barnarbetstillverkade plagg i stretchiga syntetmaterial. Jag vet inte men jag gick i alla fall in på H&M och kom ut med en förmodligen lika barnarbetestillverkad blus. 

Fick också se en total fashion disaster. En riktigt Big No-no. En moder hade först klätt ut sig själv i en chockrosa tubsocka och sedan sin dotter i en faktiskt riktigt fin klänning och matchat det med gula crocs-kopior. Klänningen var en lila sidenklänning av modell sådan småflickor har när de är på bröllop eller dylika tillställningar. Det skar sig rätt ordentligt.

Efter en lunch bar det av igen och regnet tilltog så att gå ut ur bilen blev snabbt uteslutet. Dessutom var det enda vi passerade på lång stund bara diverse handgjorda skyltar som annonserade "Loppis 200 m". Det sista stoppet gjorde vi således ganska nära Västerås. Vi stannade till vid en badplats för att känna lite på vattnet. Jag glömde ta kort på det men det var rätt fint. Eftersom det regnade och luften var kallare än vattnet låg det en slöja över vattenytan. Badet i sig självt var inte alls oangenämt, det var säkert 22-23 grader.

På vägen ratade vi ett Porfyrmuseum, någon slags Zorn-gård, en Carl Larsson-gård, diverse naturområden och rastplatser, en älgpark och säkerligen ett hundratal loppisar.

Sluttid Idre-Västerås? Sju timmar och 14 minuter!

Blixtvisit på rätt sida om gränsen

Idag har vi varit på utflykt till en matbutik precis innanför norska gränsen för att inhandla godsaker och fördnödenheter man inte får tag på i Sverige. Vi har således köpt 14 st bröd, fyra tuber majonäs, lompe (finns ingen översättning, en slags rund potatiskaka), choklad från Nidar, pålägg och Rignes Pils. Vi åkte mot strömmen eftersom alla boende på norska sidan lämmlade över till Sverige för att handla billig mat. Onödigt att gå över ån efter vatten kan ju jag tycka, maten är ju så mycket bättre i Norge. Nationalist? Jag? 

Vi har även idag sett en större mängd renar. De har varit på vägbanor, i skuggan vid folks stugor, på vår bilparkering, under tak vid liftstationer på toppen av slalombackarna, lite var stans alltså. De var dock inte så förtjusta i närkontakt. Det tittades mycket skeptiskt på mig, kärleken och hunden när vi kom upp på toppen lagom andfådda. Det är mycket tyngre att knata upp för svarta pister än man kan tro.