A little bit of this, a little bit of that

Jag bara måste berätta om Makalösa. Det är en reklambyrå som har sitt kontor på samma ställe som "min" byrå. Den består av två fashionabla kvinnor och en yngre kille. Han har varit pappaledig under tiden jag har pryat så jag har inte träffat honom mer än ett par korta stunder. Däremot har jag haft förmånen att närmare stifta bekantskap med G och K. De är två otroligt positiva och varma människor som har så roligt på sitt jobb att de står och skrattar mest hela tiden. Jag vill också ha det så på mitt jobb när jag blir stor. Jag har även haft förmånen att få vara med på ett av deras case vilket jag här skulle vilja uttrycka mitt stora tack för. De gav mig en avskedpresent som kommer att figurera lite som en side-kick här i bloggen längre fram. Ni får vänta och se!

Idag har prestigen stigit i kampen om segern i Skejtvasan. Jag lyckades för första gången vinna över mamma och pappa kämpar för att hålla Kärleken bakom sig. Det är mindre än en månad kvar nu så alla försöker mörka hur mycket de tränar så att de andra inte ska ha koll på formen. Själv brottas jag med något slags elakt virus som gör att jag inte riktigt hittar formen och det känns lite som om kroppen motarbetar mig. Jag hoppas det släpper snart för jag börjar fundera på om jag ska försöka knäppa pappa lite på näsan också. Det skulle nog svida rätt ordentligt i skinnet på honom, haha!

404 kr

Testade just en av Jonas Lejons tjänster, Bloggvärde. Tydligen är min blogg värd hela 404 kr! 

Det är ju super! Någon som vill köpa?

Sista dagen som pryo

Idag är den sista dagen jag tillbringar på min praktikplats. Nästa gång jag återvänder hit kommer jag att vara anställd och förväntas prestera. Det känns lite läskigt faktiskt.

Skönt är i alla fall att om 20 dagar kommer jag aldrig mer att räkna mig som student. Eller det ska man kanske inte vara så säker på. Jag har ju en tendens att plugga lite strökurser för mitt eget höga nöjes skull. Hade långtgående funderingar på att läsa makroekonomi på distans nu under våren men jag kände att jag inte riktigt mäktade med det just nu. På måndag ska jag sammanstråla med herr Merkaptan för att börja hacka på vår opponentgrupps ex-jobb. Det är rätt bra men det finns säkert sprickor vi kan peta på.

För tillfället sitter jag och laddar mentalt för att springa på lunchen tillsammans med inför-stockholmmaraton-tränande-AD:n J. 

Effektivisering

Igår försökte jag effektivisera min informationskonsumtion. Jag lade till alla bloggar jag följer i Outlooks rss-läsare i förhoppning om att den skulle göra det smidigare att läsa inlägg istället för att använda min webbläsares kanalläsningsfunktion (har inget bättre namn på den). Jag använder Opera och det fungerar väldigt smidigt men jag inbillade mig att det skulle vara bättre att läsa allt i Outlook. Det var inte det. Den är mycket segare på att uppdatera och man får inte på ett vettigt sätt koll på när den väl uppdaterats. Det blir återgång till webbläsaren.

När vi ändå har effektivisering uppe på agendan skulle jag vilja att vi diskuterade lagen om offentlig upphangling. Den kom ju till för att allt skulle vara så himla rättvist och ingen skulle få någon fördel eller kunna muta sig till att få uppdrag från stat, kommun eller landsting. Har det blivit bättre? Nej, I think not. Vi har just precis klämt ut ett anbud till en statlig myndighet och det är så omfattande och krångligt att det har tagit enormt med tid och resurser bara för att få koll på alla skall-krav. Dessa täcker för övrigt två och en halv A4-sida. Sedan ska allt formuleras och skrivas på rätt sätt. Missar man en liten punkt är man ute i kylan och allt är förgäves. 

När sedan allt jobb på vår sida är klart ska det sitta någon på andra sidan och leta fel. Bara att gå tröska igenom alla anbud från ivriga offererare kräver enorma resurser. Vad kostar inte allt det här? Är det verkligen administration som ska äta upp alla skattepengar? Dessutom kan de som skriver anbudsförfrågan anpassa den så att den matchar den leverantör man vill arbeta med. Vilket såklart helt punkterar meningen med lagen. Vad tycker ni? Är lagen vettig?

Sociala medier

Jag har levt med huvudet under armhålan den senaste tiden. Trots att jag följer några reklam- och plannerbloggar och befinner mig på en reklambyrå för tillfället har jag småignorerat allt pladder om sociala medier (jag är visserligen med på Facebook och halvhjärtat startat ett konto på LinkedIn). 

Ikväll ska jag dock på en föreläsning med grundaren av Bloggy, Jonas Lejon, så bara för att veta mera gick jag in där för att ta reda på vad mikrobloggande egentligen innebär. Skapade ett konto, länkade till den här bloggen, råkade ramla in på Twitter, en annan mikroblogsite, och länkade den till bloggen också samt började kolla på vad andra skriver. Sociala medier har fått en betydelse. Jisses vilket kafferep! Har man inget att göra kan man ägna timmar åt att kommentera på andras inlägg och läsa vad folk har för sig för stunden. 

Jag har inga direkta slutsatser att dra från mina första stunder i mikrobloggvärlden. Jag måste studera fenomenet ett tag först men helt klart är det så att det tar tid och engagemang för att fullt ut kunna utnyttja möjligheterna som de sociala medierna erbjuder.

I alla fall, följ mig här på Bloggy eller här på Twitter!

Ekonomiskt resonemang

Jag har de senaste dagarna bara haft små uppslag till inlägg. De har inte varit stora eller relevanta nog att kunna utgöra ett helt eget inlägg. Därför kommer nu någon slags uppräkning på vad jag går tänker på för tillfället.

Varför är allt så sjukt dyrt? Och varför är CSN så sjukt gnidna? Jag har insett att det kommer att bli skralt i kassan i mars också eftersom jag inte får studiemedel i slutet av februari ehuru jag tar examen då. Det innebär att jag inte får pengar förrän i slutet på april eftersom jag börjar jobbet i mitten på mars och lönen släpar en månad. Dessutom blir det ju inte en hel lön eftersom jag bara jobbar en halv månad. Vilket i sin tur innebär, lång kedja här jag vet men bare with me, att jag inte kommer att få full lön förrän i maj! Om fyra månader. 

Ovanstående resonemang drar mig in på nästa problem. Min garderob. Den är som alltid ett svart hål men just nu är den svartare än någonsin. Jag bestämde mig häromdagen för att rensa ut allt som var trasigt och de plagg jag inte längre använder av olika anledningar. Det visade sig att mycket som upptagit garderobsplats och invaggat mig i den falska övertygelsen att jag visst hade mycket kläder att bära var gamla träningsoveraller och sweatshirts. Garderoben är alltså i skriande behov av att fyllas med nya kläder samtidigt som mina skor måste klackas om igen. Nordisk vinter med grus på vägarna är förödande för alla klackskor. Nya kläder och omklackning av skor kostar riksdaler vilket jag alltså inte har i någon större utsträckning just nu. Det är faktiskt så att jag går och drar mig för att köpa hårspray och concealer för att det är dyrt och jag kanske vill äta i slutet på mars någon gång. 

Nu har jag målat upp en nattsvart bild här som kanske inte riktigt speglar verkligheten. Jag har nämligen sådan tur att jag har andra personer i min närhet jag kan leva av. Kärleken är ju världens gulligaste och han vill inte att jag svälter. Sedan har jag goa päron också som förutsåg hela den här problematiken och försåg mig med ett sparkonto vid ung ålder. Det har jag sedan naggat på hela studietiden och nu ska det se till att jag åtminstone har nudlar på bordet. Som en sista utväg har jag också min kära vän Mastercard (icke att förväxla med min andre gode vän VISA) som gör att vissa inköp kan genomföras nu och själva betalningen kan skjutas på framtiden. En inte helt optimal lösning men den finns.

Nu insåg jag att jag inte alls skrivit om mina uppslag till blogginlägg men de var rätt kassa ändå så de får väl komma fram en dag när jag verkligen inte har något att skriva om.

Kärlekens gåva

För varje dag som går tackar jag Kärleken för att han gav mig en iPod i julklapp. I can't emphasize enough hur mycket den har revulotionerat pendlandet och gjort det till en mycket behagligare företeelse. Igår var det tydligen spela-spel-på-mobilen-med-högt-ljud-på-dagen för både på morgonen och kvällen satt det folk och plingade. Tidigare hade jag kokat av ilska men två pluppar i öronen senare kunde jag enkelt koncentrera mig på det jag hade för händerna. 

Idag sitter det två indiska tjejer och skravlar högt på hindi bredvid mig. Jag sitter i en fyrsits med de två indierna och en vanlig medelålders man i jeans, skjorta och kavaj  (säljare skulle jag tippa). Jag har det fint med min dator och iPod men mannen ser faktiskt lite lidande ut. Jag tycker synd om honom. 

När dagens rätt blir dagens fel

Satt och kikade lite på Tjuvtittat.se och hittade den här bilden. Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det. Budskap på kollisionskurs kanske.

Tisdagskul!

Helt plötsligt blev det livat ute på vår uppfart utanför kontoret. Ett gäng demonstranter dök upp och började vråla allehanda slagord som de tyckte passande. En tjej hade megafon men hon mumlade i den så vi hörde inte vad hon sa. Lite misslyckat kan man tycka. Efter ett tag kunde man urskilja ord som "mördare" och "avskum".

Det var ingen stor grupp som dök upp, bara en 6-8 personer, och  de var inte så uthålliga. De stod och vrålade i en tio minuter bara. Tydligen har vi ett läkemedelsbolag i huset och dessa protesterande ungdomar dyker upp med viss regelbundenhet en gång i månaden. På skyltarna hade de kreativt skrivit: "Rädda djuren -forskarna i buren" och "Djurförsök är en vetenskaplig bluff."

Eftersom jag är den jag är, smet jag ut och tog en bild på dem. Det var mörkt ute och de stod inte still varför kvaliteten på bilden är lite dålig. Jag undrade först om de skulle bli våldsamma men de backade lite när jag sa att jag jobbade på reklambyrå. Ett läskigt ord för dem kanske.

Som alltid undrar jag vad dessa unga aktivister vill uppnå med sitt ändlösa vrålande. Det är ju knappast så att de på något märkbart sätt påverkar läkemedelsbolagen att sluta använda djurförsök. Det måste finnas mer konstruktiva sätt att göra sin röst hörd. Jag undrar om dessa grupper skulle kunna tänka sig att arbeta mer seriöst och mindre militant med PR. Säg att de får in helsidor i rikstäckande media som DN, Svd och liknande där de sakligt lägger fram sina argument. Som det är nu blir de ju bara avfärdade som nuisance. Jag tror att de skulle få bättre gehör för sin sak då. Men onekligen livar de upp en tisdagseftermiddag, helt klart.

På banan

Jag tror jag är ikapp nu. Kanske...

Obehaglig känsla igen

Idag har jag en sådan där obehaglig känsla. Den här gången är det inte världen som krymper utan det känns som jag ligger en sida efter i allting. Kan inte riktigt bli kvitt den fast jag kontrollerat allt jag kan komma på. Hur kommer man runt det?

Rapport från Svenne Banan-land

Oj! Så mycket har hänt sedan jag började skriva det här inlägget. Jag får helt enkelt ta händelserna i kronologisk ordning.

Jag och Kärleken sitter alltså som äkta Svenssons i soffan en fredagskväll och tittar på hederlig helylle familjeunderhållning. Vi har alltså ätit hämtmat och sitter och snurrar på varsitt glas vin. Fast vi är ju barn av vår tid så vi sitter med varsin laptop också. 

I alla fall tittar vi på Let's Dance. Det mitt inlägg skulle handla om har fyllts på med pärlor. Det första som hände var Elisabeth Höglund. Vem F*N är stylist i det programmet? Pardon my french men Kärleken uttryckte sig ganska väl när han utbrast: "Hon ser ju ut som en kassler!" Hennes bröst låg som två halvfyllda värmeflaskor över kanten på korsetten och bak på ryggen hängde en slang över också. 

Färgen kan man ju också diskutera. Varför glänsande diaré? I have no answers.

Det andra som hände var Carl-Jan Granqvist dans. Han har fått ett nytt smeknamn. Samma smeknamn som herr Merkaptan faktiskt. CJ måste få en hummergaffel nu (Carl-Jan lämnar tydligen aldrig hemmet utan en sådan). Hans nya smeknamn kommer att bli Carl-Jan från och med nu!

Sist men inte minst var Kärleken framme igen och uttryckte sig. Under presentationsminuterna till Blondinbellas dans sa hennes danspartner, whats-his-name: "Isabella är en perfektionist ända ut i fingertopparna". "-spetsarna" kom det då syrligt från Kärleken. Visst är det så att vi är gjorda för varandra? Eller hur? Kaka och Maka! 

Mer webbmärkligheter

Jag sitter och gör lite research idag och surfar runt på Sveriges kommuners hemsidor. Det är en hel del märkliga saker som dyker upp. Bland annat på Svedalas hemsida där sökfunktionen tydligen är under upplärning. Han kanske är nyanställd, vad vet jag.

Regler om reklam

 Hittade den här annonsen på Facebook. Jag tyckte den var så menlös att jag bara var tvungen att lägga upp den här. Mina damer och herrar, det är alltså så här man INTE ska göra. 1. Spännande resetävling? Tävlar man om resor? Vart i så fall? Säffle? 2. Få gratis Daim. En hel sådan där låda som det är på bilden eller vadå? Och vem vill ha en hel låda Daim? Varför just Daim? Mystiken tätnar. 3. Vem är avsändaren? Varför får man inte veta vem som står bakom? 4. Varför använder man någon annans varumärke som front? Eller anordnar Kraft Foods tävlingen? Knappast, de har varumärkesstrateger hos sig som torde veta bättre. 5. Vad är catchen? Det luktar skumma tomtar lång väg...

Vad blir då konklusionen? Jo, personen som utformat den här annonsen måste antingen har haft huvudet under armhålan de senaste 30 åren eftersom man redan på 80-talet insåg värdet av varumärken och vikten av att bygga dem starka. Eller, så är personen ifråga en riktig skummis som för allt i världen inte vill synas och satsar på att lura naivt folk (och sådana finns det ju en del på Facebook). 

Idag är det i alla fall fredag och i helgen ska jag lämna in mina skor för klackning, igen. Under 2009 hoppas jag på uppfinningen "superklacken" som underlättar för alla som, liksom jag, bor i sina skor. Att klacka om dojorna varje månad är ju rätt dyrt och det spelar ingen roll om man har billiga eller dyra klackar, de går sönder fort som 17 ändå. 

Världens storlek

Har ni någonsin varit med om att personer i ens vänskapskrets som tillhör helt olika falanger och stadier av ens liv helt plötsligt känner varandra? Hur obehagligt är inte det? Man tror att man kan ha sina vänner ifred för sina andra vänner och sedan upptäcker man att de umgås hej vilt och okontrollerat. Världen är åt helvete för liten. Eller åtminstone är Västerås det.

Skidåkning i socker

De senaste inläggen har typ bara handlat om förseningar. Det känns lite tråkigt faktiskt. Igår hade tågtrafiken norrut från Stockholm havererat. Det var inställda tåg hit och gravt försenade tåg dit. När jag och Kärleken väl hamnade på ett tåg (försenat) så fick vi höra i högtalarna av föraren att det hela berodde på "dålig tågföring". Vad det innebär vet jag inte men man kan ju anta att någon tabbat sig ordentligt. 

Jag tänkte också snabbt dra mina kriterier för Försenings-O-metern innan jag går vidare. Jag träffade nämligen en kompis i tisdags som undrade vad försening innebar. Jag hade först tänkt köra nolltolerans men jag insåg att jag skulle få göra om mätaren varenda dag om jag skulle hålla det uppe. Jag har således bestämt mig för att SJ har ett fönster på tre minuter. Det kan tyckas lite men jag anser att eftersom de stänger dörrarna 30 sek innan tåget ska gå för att förbättra punktligheten och således försöka tvinga folk att komma i tid så kan jag på detta sätt tvinga SJ att följa sin egen uppsatta tidtabell. Inte för att jag tror att det kommer att få något större genomslag dock. Kan ju knappast räknas som opinionsbildare direkt...

Nu byter jag ämne till gårdagens skidåkning. Mina kära päron, Kärleken och jag satt oss i bilen och for till Avesta för att lägga några mil till i kroppen inför Vasaloppet. Föret var dåligt, is i botten och så konstsnö ovanpå det. Det var ungefär som att åka i strösocker (har ni försökt göra mönster i sockerskålen någon gång? Då vet ni på ett ungefär hur socker uppför sig. Det glider liksom iväg åt alla håll). Jag skrapade i alla fall ihop ytterligare 18 km men det känns som man måste lägga i en högre växel för att komma i form till loppet. Det ligger en hel del prestige i det här nu. Kärleken har som vanligt gått overboard och tränar sex pass i veckan. Pappa höll på att sätta i halsen när han hörde det. Han har liksom tänkt sig att vinna. Vi får väl se hur det hela utvecklar sig. Jag hade tänkt ta lite bilder och lägga upp här men det blev aldrig av. Ni får hålla till godo med videon här nedan.  

iPendel

Uppdatering på Försenings-O-metern. Vi är nu uppe i fyra förseningar och jag har inte ens pendlat en hel vecka än. Vad förseningen berodde på idag har jag ingen aning om eftersom tåget var kort och jag fick sitta på golvet i hallen mellan kupéerna. Högtalaren var dålig och tåget väsnades så jag hörde bara enstaka ord. Ett av dem var problem (no shit!) och det andra kan ha varit kabel. I alla fall satt jag där på golvet och kokade inombords men frös på utsidan. Det drar jättekallt vid dörrarna. Jag kan inte förstå att det ska vara så svårt att skaka fram tåg till alla. Vi betalar ändå ganska mycket pengar för att utnyttja tjänsten.

Dagens pendlings enda positiva sak var att vi var tillräckligt försenade för att man ska kunna kräva ersättning från SJ. Från Västerås till Stockholm måste tåget vara minst 20 minuter sent och idag klockade vi in på 21! Passade på att fiska lite extra för att jag fick sitta på golvet också. Det bästa vore om alla som råkar ut för förseningar anmäler det till SJ. Endast när det känns i plånboken kommer man att agera. 

Idag har hela kontoret svarta kläder på sig. Det är dags för fotografering och eftersom vi är en så munter grupp valde alla svart. 

En lördag bland lördagar

Jag har just kommit in från en löptur med Kärleken. Han har fått Vasafebern och tränar nu febrilt för att komma i elitform till 27:e februari. Själv sprang jag mest för att se om träning kunde hjälpa på mensvärk. Jag kan meddela att det faktiskt hjälpte litet grand. Givetvis var det inte enda anledningen till att jag sprang, jag vill också komma i form till Vasaloppet. Min mamma ställer nämligen också upp. Det här blir hennes tredje lopp så hon är rutinerad men jag kan inte med att min femtioåriga mamma vinner över mig. Alltså måste jag också träna. Hon ringde förut och berättade att hon åkte 3,3 mil på skidor idag. Själv orkade jag inte springa mycket mer än 5 km men Kärleken är ute fortfarande. Han är duktig han!

Idag har vi också sight-seeat (?) i Skinnskatteberg. Varför kan man ju undra men där ligger en Team Sportiabutik som heter Runes Sport. Det är en officiell Vasaloppsbutik och Kärleken köpte sina första längskidor. Värstinggrejer givetvis. Så har vi armbågats med säkert 2000 andra på ICA Maxi och försökt storhandla men när vi kom hem insåg vi att vi knappt köpt något alls. Men 800 kr kostade det i alla fall. 

Ikväll kommer min lillebror över på middag och efter maten blir det Guitar Hero.

Försenings-O-metern

Ja, som ni ser har det hänt grejer på den. Jag har gjort två tågresor sedan senaste inlägg och båda var försenade. Än så länge pratar vi bara några minuter per gång men de räknas. Igår kväll fastnade vi i någon tunnel ett tag och i Enköping hade någon tappat  en förlovningsring mellan sätena lagom till att de skulle av vilket försenade resan ytterligare ett par minuter. Det fick mig att undra lite. Hur tappar man förlovningsringen på tåget? Det kräver i alla fall att man har förlovningsringen löst av någon anledning. Antingen friar man till någon på tåget, vilket är astöntigt. Jag menar vem friar på 21:07-tåget mellan Stockholm och Västerås? Eller så har man plockat av ringen från fingret vilket innebär att det kan vara lite fnurra på tråden och man funderar på om man vill gifta sig. Hur det nu var kom jag hem till slut i alla fall.

Idag fastnade vi bakom allsköns pendeltåg eller vid signaler. Högtalarna i de dubbeldäckarna fungerar dåligt så jag har ingen aning om vad föraren mumlade om.

CJ lade förslaget att Försenings-O-metern borde visa antalet förseningar per antalet resor men det innebär att jag måste trassla med att göra om bilden varje dag och det orkar jag inte. Fast det var ett bra förslag!

Årets första!

Bilden här till vänster var en del av SJs reklamkampanj i höstas. Jag har kommenterat den ett par gånger som ni kanske vet.

Hur lång tid tog det då, innan Pendling 2009s första försening kom? En (1) dag! Imorse var den bara på ett par minuter men den räknas. Jag kommer att sätta upp en förseningsometer här på bloggen så att vi tillsammans kan följa hur många förseningar det blir. 

Tanter på resa

Pendlingen är nu igång. Jag besegrade magsjukan och traskade av med Kärleken arla imorse för att införskaffa månadskortet vi var för lata och sjuka för att gå ut och köpa igår. Väl på tåget känndes allt välbekant och igenkänningsgraden ökade markant när två tanter klev ombord i sista minuten med andan i halsen. De övervägde att sätta sig bredvid mig och Kärleken och jag väste högt inombords "inte här!". De verkade höra mig så de gick vidare men lyckan var kortvarig och de kom tillbaka. Den ena tanten stank av rök. Jag menar verkligen stank. Helt vidrigt. Det var mest hennes limesnorgröna kappa som luktade för odören avtog considerably när hon tog av den och lade upp den på hatthyllan. 

I alla fall så var min första bedömning av dem någorlunda rätt för de hade inte suttit många sekunder innan de började tjattra. Däremot hade jag fel när jag sa tanter för en av dem sa något om att lämna på dagis. Fast de såg ut som tanter. Den ena, hon som stank rök, är jag faktiskt säker på att hon var tant. Hon hade någon slags chockrosa mockakavaj i omodernt snitt på sig. Hon verkade också haft en slags övertro på att foundation skulle släta ut hyn men resultatet var bara att rynkorna syntes tydligare. Den andra, hon med dagislämningen, måste varit yngre än hon såg ut men hon hade totalt kapitulerat och gett efter för bekvämlighet. Ofixat kort hår i någon slags grå ickefärg, grå kläder (på riktigt! Grå kofta, grå tunika och gråa byxor) och någon slags vandrarkängor. 

Jag berättade ju häromdagen om räddaren i nöden, Kärleken, som förutsett dessa händelser och utrustat mig med en egen iPod. Fick användning för den redan första resan. Den är faktiskt ett litet under av teknik den där lilla apparaten. Så fort tanterna började bubbla stoppade jag in pluggarna i öronen och vips hörde jag inte ett ljud av vad de sa! Helt fantastiskt! IPoden kommer att revolutionera hela min pendling! Efter ett tag verkade Kärleken också tycka att de babblade för mycket och plockade fram sin. Och där satt vi, sida vid sida med varsitt litet teknikunder i knät!

Be careful what you wish for

Jag var nog lite snabb med att önska mig magsjuka... I take it back, jag vill inte ha det längre. Fryser under dubbla filtar och duntäcke och kräks nästan av att stå upp. Nu måste jag på något sätt försöka ta mig ner till stationen för att införskaffa årets första månadskort. Imorgon börjar pendling 2009.

Jag vet...

...att jag är dålig på att blogga just nu. Det beror mest på att jag är ruggigt slö och inte gör många knop för tillfället. Dessutom har jag inte börjat pendlandet än så jag har inga icke-pendlare att irritera mig på. Däremot kan jag redan nu avslöja att Kärleken hjälpt mig med det kommande pendlandet. Jajjemän. I julklapp fick jag nämligen en iPod (den är rosa och jättefin)! Så nu ska jag stänga ute alla som för oljud och förpesta omgivningen med mina läckande hörlurar!

I övrigt så här i smällkalla slötider så har jag och Kärleken upptäckt en gemensam aktivitet som är väldigt rolig. Man kan även bjuda in vänner och bekanta i leken om man vill! Vi har helt och hållet fastnat framför PS3 och Little Big Planet. Ett riktigt roligt och svårt spel som kräver samarbete. Igår hade vi en gemensam kompis på besök och det slutade med att vi satt och spelade alla tre tills det blev ganska sent. Det är helt omöjligt att sluta!

Fast det här vore ju inte min blogg om jag inte hade något att spy lite galla över. Den här gången är det CSN som förtjänar lite sur magsaft. De menar att man som student i januari ska klara sig med strax över 5000 kr. Hur? frågar jag. Ingen aning, svarar de.

Ja, jag har ju alltid velat prova hur det är att leva på Somaliadieten så now is a time as good as any I guess. Att äta är nämligen något som tyvärr måste rationalieseras bort eftersom de räkningar som kan komma av det inte är betalningsanmärkningsgrundande vilket övriga är. Själv hoppas jag på att få magsjuka eftersom man då inte känner att man är hungrig utan bara är glad för att man inte har mer att kräkas upp. 

The King is back!

Hej vänner!

Nu är jag tillbaka efter ett långt och skönt jullov. Jag hade först tänkt blogga under julen också men när det väl kom till kritan orkade jag inte och lät helt sonika bli. Det har faktiskt varit väldigt skönt att ta en paus från datorn.

Ledigheten har spenderats i de svenska fjällen. Jag och Kärleken började turnén på en buss från Stockholm till Sälen med en chaufför som guidade oss genom Lars-Kristersland. Det vill säga Dalarna. Vi fick också utförlig information om alla kontrollerna längs Vasaloppet, Dalarnas geografi och allmän historia. Det var inte ett helt oangenämnt sätt att resa på faktiskt. Vi fick bästa platserna längst fram och man kunde sträcka på benen genom att ställa sig upp närhelst man önskade. Vi gjorde också två stopp längs vägen varvid vi höll på att glömma kvar en gubbe i Mora.

Väl i Sälen mötte vi upp Kärlekens familj och hade det jättemysigt i ett par dagar. Vi åt middag på Lammet & Grisen mellan Lindvallen och Sälfjällstorget. Har ni inte varit där, åk dit pronto! Helt galet god mat! På julafton bytte vi familjer och åkte över till Idre där min familj kamperade. Där har vi sedan varit över nyår och kom hem igen till Västerås igår kväll. Det kändes faktiskt jättkonstigt att vara hemma när man inte varit där på lång tid.

Under julen har jag lyckats gå upp två kilo trots att jag verkligen inte legat på latsidan. Min familj, being norrmän, kan liknas vid en längdåkningssekt och nu har Kärleken blivit frälst. Han var en stor motståndare at first men så fort han fick på sig skidorna slog det slint i hjärnan så nu ska han och pappa ut på jakt efter utrustning. Toppklass givetvis. Kul för pappa att han fått en ny bästis! Han skramlade väl ihop drygt 12 mil på en vecka, Kärleken alltså, och jag med mina sladdriga spaghettiarmar fick ihop åtta. Nedräkningen inför Skejtvasan har börjat...

Om jag nu ska avrunda det här inlägget med en sammanställning av 2008 som är så populärt i dessa tider så får jag väl säga att det varit ett händelserikt år som gått väldigt fort. Jag hade inte satt många pengar på den här utgången för ett år sedan. Jag har alltså nästan tagit en examen (ska bara lägga fram ex-jobbet nu efter praktiken i feburari) och hittat Kärleken och flyttat in hos honom. Det är två rätt stora händelser för mig i alla fall, eller tre, noga räknat.

Angående titeln så väntade ett paket från PR-byrån bakom VISA-kampanjen på hallmattan när jag kom hem igår. De var söta nog att skicka en box med Elvis Presley! Tack för den!