Le result

 Ja, så här blev det! Snart kommer päronen över för lite glögg och lussekatter!

SM i sovning

Hej folket!

Nu har jag resurfaced efter en riktigt lång och efterlängtad sömn. Hade en del sussning att ta igen så i natt blev det 14 timmar. Kärleken skrattade lite åt mig när jag vinglade upp strax efter tolv med håret stående åt alla håll.

I alla fall är jag absolut, helt och totalt sambo nu. Igår städade jag ur min gamla etta och flyttade de allra sista sakerna. Det kändes faktiskt inte det minsta ledsamt eller så där "nu-är-en-epok-av-mitt-liv-över". När vi kom hem sedan, alltså till min och Kärlekens gemensamma hem, så var det som att den där sista pusselbiten föll på plats. Den jag egentligen tyckt att jag saknat utan att kunna sätta ord på den. Det faktum att alla, verkligen, alla saker är på ett och samma ställe och att det inte finns någon återvändo gjorde att jag helt kände mig tillfreds med situationen. Does that make sense?

Jag tog mig också en snabb runda ner på stan idag. Mina jeans från Denim Demon, som jag köpte för drygt två månader sedan, hade gått sönder så jag travade ner till Solo för att få dem bytta. Först ville de skicka dem till skräddaren men det var jag inte vidare pigg på så jag lyckades tjata till mig ett par nya. Förhoppningsvis håller de lite längre än två månader.

Utanför är det en eller flera dårar som tagit fel på månad och skjuter av massa fyrverkerier. Jättefina visst, men det är en månad kvar till nyår. Det är rätt kraftiga pjäser så fönstren skakar till ibland.

Nu ska jag baka lussekatter!

Det gick!

Det sista inlägget om ex-jobbet idag. Det blev klart i tid, en minut till deadline lämnade vi in det, inbundet och fint. Det blev inte perfekt men det är på plats och det är det viktigaste.

Nu ska jag åka hem till Västerås och slutföra det jag påbörjade för drygt två månader sedan. Jag ska bli fullvärdig sambo med Kärleken! Det ni!

Nedräkning...

We're down to minutes now... Jag förstår att spänningen är olidlig för er som sitter och konstant trycker på F5-knappen nu för att få de senaste uppdateringarna om hur det går för oss. 

Så här ligger det alltså till nu: Det är 40 minuter kvar. De sista redigeringarna görs i layouten. Baloo står för det. Jag, CJ och Sofia står beredda vid skrivaren och fångar varje ark som den bästa killen ute på baseballplanen som fångar alla lyror. Ja, ni fattar.

Återkommer med uppdateringar och förhoppningsvis en segerdans.

Fyra timmar kvar

Det är faktiskt inte mer. Om fyra timmar kommer jag att helt plötsligt få lediga helger och kvällar, jag kommer kunna gå och lägga mig utan att se textsidor dansa förbi på insidan av ögonlocken och jag kommer att äntligen kunna spendera lite kvalitetstid med Kärleken. De senaste veckorna har det mest varit touch-and-go hemma så det ska bli skönt att få vara sambo igen.

Arbetet, det där ex-jobbet jag tjatat om, är nu nästan klart. Det har bearbetats hela natten och är just nu under layout. Det ska bli spännande att se hur det hela har utvecklat sig och hur nära deadline kl 11 vi sitter och arbetar. Hade varit skönt att kunna lämna in det lite tidigare än så.

Jag återkommer med mer detaljer. Nu, frukost!

VISA-reklamen

Här är reklamen jag pratade om igår!

Sju bokstäver... Kreditkort!

Har ni sett reklamen för VISA? Den där killen som springer naken genom öknen, vidare in i en stad, köper kläder och skor på vägen och slutar framme vid altaret?

Oavsett vilket är filmen starten på en kampanj som kallas "Life flows better with VISA" och nästa steg är att låta användarna fylla varumärket med innehåll. Den första december går startskottet för 15 bloggare som under tio dagar ska leva helt utan kontanter och skriva om allt de råkar ut för på vägen. 

Varför berättar jag då allt det här? Jo, en av de 15 bloggarna är faktiskt jag. Jag kommer att skriva om allt man kan råka ut för när man är begränsad till att enbart använda kort och fundera kring kontanternas roll i samhället. Men start är alltså den första december så tills dess ska jag njuta av det äckliga kaffet i kaffeautomaten som vägrar acceptera annat än tior.

För övrigt gick konduktören precis förbi, jag sitter på tåget på väg hem, och jag hörde hur han började kontrollera korten i början av vagnen men när han insåg att alla var pendlare gav han upp och bara nickade åt våra kort. Det är alltid trevligt att bli litad på. Det har faktiskt hänt att jag glömt registrera kortet i den lilla automaten och således åkt med alldeles gratis. Criminal by mistake kinda thing. 

(SJ)älvmål

SJ har återigen slagit bottenrekord i kundanpassning. Det är faktiskt märkligt att vi inte protesterar högre mot allt trams de har för sig. Ta exempelvis biljettsystemet. SJ är väldigt stolta själva men det är en djungel av biljettyper och rabattkort. Jag skulle igår köpa mig ett månadskort och då har jag två varianter att välja på. Det ena köper jag inne i resebutiken varvid jag då får en pappersbit i en plastficka som färdbevis. Detta visar jag upp för konduktören ombord på tåget och så är allt frid och fröjd.   

Det andra köper man i biljettautomaten på perrongen och då måste man ha ett litet plastkort som man laddar perioden på. Kortet kan användas till ett antal olika biljettyper och måste därför kontrolleras manuellt av konduktören. Är ni med så långt?

Alltså, när kortet väl är införskaffat och man laddat det med en lämplig period måste man sedan inför varje resa registrera det i en annan liten automat. Var den ska sitta är inte helt regelbestämt så ibland måste man trava längre sträckor vilket i tidsoptimisten Heidis värld kan vara lätt irriterande. 

Här kommer twisten: Papperslappsbiljetten är 200 kr dyrare än kortbiljetten. SJ förklarar skillnaden med att self-servicebiljetten (automatbiljetten) är rabatterad för att man gör jobbet själv. Fine, det köper jag men när det gäller vilken biljettyp som kräver minst manuellt handhavande så vinner ju papperslappen överlägset. Arbetskostnaden per kortbiljett blir ju alltså mycket högre än papperlappen. Jag förstår alltså inte vad som motiverar priset. Om SJ's nye presschef av en händelse råkar stumbla across den här bloggen får han gärna lägga igen en kommentar.

Let it snow, let it snow, let it snow!

Som jag tidigare berättat blir jag barnsligt glad varje gång det snöar. Idag är det full fart på snökanonerna von oben så jag är på gott humör! 

Till och med tågen var på gott humör och tuffade iväg i tid imorse. Frågan är hur det ser ut när jag ska hem ikväll.

Stockholmarna har problem i "snökaoset". Jag tycker det hela är lite löjligt. Det ligger inte ens fem centimeter snö på backen och folk uppför sig som om de snöat inne. Snökaos var det den där gången i Gävle, minns inte vilket år, då det kom så där en två meter snö på ett eller ett par dygn. Då kan vi börja snacka snökaos.

I alla fall hoppas jag att snön nu kommit för att stanna ända till mars. En riktig vinter. Det hade varit roligt!

En vanlig söndag förmiddag

Sitter för ögonblicket i en liten, svettig och gammal gymnastiksal i Norrköping. Ni kanske undrar varför jag gör det. Det är kanske inte något man gör varje söndagsförmiddag. Och nej, det tillhör faktiskt inte till vanligheterna men just den här söndagen ska min lillebror tävla i kampsporten Submission. En slags brottning kan man säga.


Utanför skiner solen men jag sitter inomhus i en helt syretom gymnastisksal med utsikten här på bild...





Det är ungefär jag och fem andra av kvinligt kön i lokalen fast en av de tävlande är faktiskt tjej. Hon har slagit ut flera av grabbarna och man märker att det är lite pinsamt att fölora mot henne. Den första att slås ut var en blond liten yngling som tyckte att det var allt annat än roligt. Jag hejar på henne, helt klart!

En annan tanke som slår mig när jag tittar mig omkring är att det här är grabbar som utan att tveka skulle vägra ha på sig en rosa skjorta med motiveringen att det är bögigt och som utan att skämmas skulle hävda att de lider av bögfobi. Ändå har de mer kontakt med män på ett sätt som få tonåriga homosexuella killar har.

I alla fall sitter jag och försöker få lite gjort på ex-jobbet. Det är lite svårt att tänka utan syre till hjärnan. Dessutom så börjar träsmaken i rumpan bli rätt ordentlig.

Insert headline here

Jag hade lite idébrist så det är upp till den som läser att sätta en rubrik. Skriv gärna förslag i kommentarerna!

I alla fall så ber jag om ursäkt för att jag inte bloggat på ett tag. Det är slutfasen på studierna nu. Vi håller på att avsluta vårt examensarbete och deadline är på fredag. Det blir lite tid över till annat då, tyvärr.

Idag har jag i alla fall smugit mig ner på stan och startat julracet. Har inhandlat två julklappar, en till Kärleken och en till lillebror, samt en prydnadstomte och en ny parfym till mig.
Den sistnämnda var nödvändig eftersom min gamla har varit slut ett tag och CJ igår tyckte att jag luktade som en gammal gympapåse. Stort tack för den... Valet blev en helt ny variant jag aldrig provat tidigare. Daisy från Marc Jacobs. Doften påminner mig om nytvättade kläder som hängt ute och torkat i solen en sommardag. Friskt och gott! Lite roliga var också blommorna på korken. Det hela ser väldigt tjejigt Barbie ut. Fast ändå inte. Det är på ett sätt så fult att det blir snyggt. Eller nåt...

Annat positivt just nu är att jag alldeles nyss hittade en gummiplutt som jag trodde att jag förlorat för alltid.Gummiplutten hör till mitt headset till mobilen och utan gummiplutten kan man inte använda det. Därför var det högst välkommet att den bestämde sig för att återvända till mig!

I övrigt så ser jag med mycket förväntan fram emot nästa helg och december månad. För det första så lämnar vi ju in examensarbetet på fredag och för det andra så börjar ju julen på söndag! Kärleken tittar lite konstigt på mig när jag nämner bakande av lussekatter, glöggmingel och julklappshandlande. I just LOVE it! Julen är min absoluta favorithögtid. Eller i alla fall månaden som leder fram till den. Allt myspys man gör innan jul är det allra bästa och så kulminerar det i allas ansikten på julafton när man har de snyggast inslagna paketen och de bästa julklapparna som mottagarna bara blir helt stumma av. Det är grejer det!

Men nu ska jag trycka fram lite mera text på ex-jobbet!

Strömlöst i ledningen

Det här håller på att bli en renodlad pendlarblogg. Det var inte meningen att det skulle bli så när jag startade den men eftersom jag dagligen sitter och skakar fram på rälsen så är det ju där jag råkar ut för diverse grejer.

Dagens inlägg handlar om strömlöshet. Sladdarna som går ovanför spåren blev helt plötsligt helt oanvändbara idag strax efter 8. Det har hänt ett par gånger förut och då har strömmen återvänt efter en kvart, 20 minuter men inte den här gången. Efter en halvtimme blev vi beordrade att evakuera tåget och knata in till närmaste station, Kallhäll. Det var bara ett par hundra meter att gå så det var inte så farligt. Det var ganska underhållande faktiskt.

Det visade sig att en transformator gått sönder så hela pendel- och tågtrafiken slogs ut vilket innebar att det var ett par hundra personer som skulle ta de ersättningsbussar SL tänkt sig skaka fram. Efter att ha väntat på dessa bussar i runt 20 minuter gav jag och Kärleken upp. Vi hittade ett café där fler hade fått samma idé som oss och tog oss en kaffe och slog upp våra datorer.
En god vän till mig, Lambima, hade fastnat på centralen. Hon var nyss hemkommen från Dubai där hon för tillfället bor och skulle börja sin semester. Vi hade hoppats kunna ses men eftersom jag inte kom härifrån så var det en omöjlighet.

Nu börjar det i alla fall bli dags att ta sig tillbaka ner till stationen för att försöka komma med en pendel. Trafiken ska visst ha kommit igång nu.

Auf Wiederhören!

Ny personlighet - Chatterbox girl

Mina damer och herrar! Jag vill nu få nöjet att introducera en ny pendlarpersonlighet. Det är ytterligare en tjej, fast en ganska ung sådan. Hon är en gymnasieelev från ett litet samhälle utanför Enköping som heter Fjärdhundra. Denna unga dam läser vid ett av gymnasiena i Stockholm och är sålunda en pendlare vilket gör att jag då och då stöter på henne.

Hon verkar rädd för tystnad och för att undvika denna skrämmande tomhet måste hon fylla den med sin egen röst. Hon pratar alltid med den stackarn som har oturen att hamna med henne. Personligen tror jag att hon är väldigt ensam för hon delar med sig av alla sorters detaljer om sig själv och sin skolgång. Ungefär som gamla tanter gör. Det är rätt tragiskt egentligen.

I alla fall sitter hon bakom mig och Kärleken just nu och torterar någon stackars man med diverse detaljer om sig själv och frågar honom om allt möjligt. Nyss sa hon, då tåget stannade för ett tågmöte, högt så hela kupén hörde: "Det är så kul med trasiga tåg!" För en gångs skull är det i alla fall tyst i vagnen trots att den är helt full. Ja, bortsett från den pladdrande unga damen då. Just nu är det en anekdot om systern som avhandlas.

Det är faktiskt inte så konstigt att unga tjejer råkar illa ut ibland. Med tanke på hur mycket den här tjejen delar med sig av sig själv till helt främmande människor, hon kanske gör det samma på Internet, så finns det ganska mycket material för en illasinnad människa att utnyttja.

Vi slapp flygvärdinnan!

Arla i morse kom resultatet från det amerikanska presidentvalet. Obama får tronen och kungariket och flygvärdinnan Sarah Palin får en biljett hem till kylan och Alaska. Tyvärr tror jag som min valvaksnerdskompis CJ (läs hans blogg här) att vi inte sett detta kjoltyg för sista gången. Hon trivdes alldeles för bra i rampljuset på den stora scenen framför miljoner människor.

Jag tror hon dyker upp när det börjar bli dags för senatorval för att skaffa sig lite mer politisk erfarenhet och sedan kommer hon att försöka bli presidentkandidat.

Eftersom jag är en snäll människa vill jag ge henne ett par tips på vägen:

- Res lite utomlands för att få koll på vilka länder som ligger var och hur världen ser ut i stort. Det räcker nämligen inte med att kunna köra ungarna till hockeyträningen. Och nej, Europa är inget land och Frankrike är inte det enda landet som ligger där.

- Plugga lite naturvetenskap (och då menar jag inte Bibeln utan riktig naturvetenskap)

- Läs mellan raderna i godnattsagan Bibeln. Allt som står där är inte sant på samma sätt som allt som står i Nalle Puh inte är det.

(Fotnot: Båda bilderna har jag egenhändigt norpat från olika ställen på nätet)

Mobilambivalens

Istället för att göra det jag borde, alltså plugga till min tenta på fredag, sitter jag och drömmer om en ny mobiltelefon. Jag vill ha en flashig sak med bra kamera och självklart blixt/fotolampa, snygg design, touch screen, snabbt och enkelt gränssnitt, w-lan, musik- och videospelare... ja, rubbet. Problemet är att det inte finns någon sådan som är helt perfekt. Man måste alltid avstå en eller ett par funktioner. Varför är det så? Har jag för höga förväntningar på min framtida lur?

Alla mobiltidningstester jag läst hittar alltid major fel på telefonerna. Varför kan inte tillverkarna få det att funka på ett vettigt sätt? Jag inser ju förstås att det inte är helt enkelt att bygga en mobiltelefon med tanke på storleken och den mängd teknik man ska ha in i den men det konstiga är att alla tillverkarna lyckas göra olika saker bra. Därmed måste det ju finnas åtminstone en liten möjlighet att dessa funktioner ska kunna samsas ihop. Eller?

För närvarande har jag en mycket basic telefon från SonyEricsson (på bilden). Man kan ringa med den och till nöds skicka SMS. Jo, jag kan lyssna på radio också. Den är så enkel att den faktiskt blir svår.

Det är alltså dags för en ny. Helt klart. Frågan är ju bara vilken modell. Kärleken propagerar fortfarande för sin iPhone men jag är inte övertygad om att den är bäst. Dock verkar den vara det enda vettiga alternativet om man vill undvika trasslet med Windows Mobile. Och det vill jag ju. 

Modern har skaffat sig en ny alldeles nyligen. En HTC Touch Pro vilket har visat sig vara en mycket krånglig och lite halvjobbig bit teknik. Så en sådan vill jag inte ha. 

Hjälp mig nu, vad ska jag ha för något?