Det är något magiskt med den allra första snön. För mig innebär det en barnslig lyckokänsla och jag blir bara genuint glad! Dock blev jag tämligen våt när jag cyklade hemåt från stationen. Snön var tung och väldigt blöt. Den blir tyvärr inte liggande heller för att det inte varit kallt nog idag. Det hade varit mysigt med ett mjukt snötäcke.
I helgen kommer bästa vännerna på besök! Ser fram emot det!
...f-n! Att det ska vara så svårt att bedriva tågtrafik. Jag har klagat lite förut när det varit förseningar och jobbigt folk ombord men nu har det spårat ut på riktigt. No pun intended.
Hela våren och halva hösten har logistiken fungerat hyfsat och det har gått relativt smärtfritt men de senaste tre veckorna har det hänt något. Jag vet inte vad men nu går inte ett enda tåg som det ska. Vad är grejen? Häromdagen tog det Kärleken tre timmar till jobbet enkel väg. En resa som ska ta halva tiden. Själv blev jag bara drygt en timme sen. Idag var jag så nöjd för att tåget gick som det skulle från Västerås, det var inte tre miljoner människor som skulle med så alla fick plats och kupén var relativt tyst förutom två icke-pendlare som tyckte tystnaden var jobbig och var tvungna att fylla tomrummet med sina egna röster. Efter Enköping hade jag tänkt be dem hålla snattran men vi kom aldrig dit. Tåget gick nämligen sönder på stationen i Enköping. De körde någon form av trouble shooting en kvart, blinkade med alla lampor och testade dörrar och hydralik och sånt men de kom ingen vart med det. Tåget strejkade så vi fick gå ur och ta nästa tåg.
Det tåget var självklart lite sent och det var sjukt kallt på perrongen. Givetvis var det fullt också så det utbröt ett mindre krig om att ta sig ombord först. Vassa armbågar som jag har lyckades jag roffa åt mig en plats men hela vagnen var full av folk som fick stå. Kontentan blev en timme och en kvarts försening. Både jag och Kärleken får gliringar om att flytta. Vi får se hur det blir med det.
För övrigt vill jag ställa en öppen fråga. Vad är ett signalfel? Och varför är det en sån big deal? För de där signalfelen inträffar ständigt. Är inte det ett tecken på att systemet är lite skakigt och borde bytas ut?
Det var ett par dagar sedan jag skrev nu. Det har inte hänt så mycket i pendlarväg som jag orkat hetsa upp mig över. Det är förseningar och konstigt folk varje dag nu så det är lite what's the point liksom.
Idag är det söndag och jag har natten till idag fått tillbaka timmen som gör att jag fungerar normalt. Sommartidshalvåret är en plåga med för lite sömn på fel tider av dygnet. Jag behöver timmar på morgonen, inte ljusare kvällar. Jag visste faktiskt inte att det var på grund av att man ville spara el som man bestämde sig för att flytta om dygnet. Jag skulle gärna se siffror på den här elsparande effekten. Det kan ju ha varit så på 80-talet när tidsförskjutningen infördes men jag är tveksam till att den skulle göra någon större skillnad idag med stand-by TV, radio, datorer etc. som drar el oavsett om det är sommar eller vinter.
För övrigt råkade jag ut för en riktig huvudvärk nu på kvällningen som bara kom från ingenstans och däckade mig i flera timmar. Det var verkligen helt oförtjänt. Jag har inte svirat överhuvudtaget utan bara ägnat helgen åt trevligt mys med Kärleken. Varför ska man då tvingas ligga i mörker i flera timmar på ett kallt badrumsgolv med en ispåse över pannan och ett huvud som dunkar värre än basgången i en 90-tals hiphoplåt? Jag kan inte se att jag förtjänat det.
...ett bättre SJ kommer att bli lång. Idag slog vi någon slags långsamhetsrekord på väg till Stockholm. Det dessutom med direkttåget som inte har några stopp på vägen. En normal resa ska ta ca 50 minuter men idag lyckades vi komma fram på inte mindre än en timme och 30 minuter. 40 minuters försening alltså. Det roliga var att jag hade tagit ett tidigare tåg för att jag verkligen inte skulle komma försent till ett möte jag hade men min beräknade marginal gick åt fanders. Synd tycker jag om dem som missade sina anslutningar på centralen för att tåget var så försenat.
Frågar man SJ så är det inte deras fel att det blir förseningar. Det är självklart Banverket som underlåtit att förse SJ med räls som är boven i dramat. De gånger det är "fordonsbrist" som står bakom förseningar och det fenomen jag berättade om igår, att stå packade som sillar i vagnarna, får man ingen riktig förklaring. Inte ens ett försök till bortförklaring kommer genom högtalarna.
Det är inte utan att man morrar för att betalat ganska bra med pengar för en tjänst som fungerar så dåligt. Hade SJ varit ett konkurrensutsatt bolag hade kunderna genast tassat över till värsta konkurrenten. Det finns individer som hävdar att SJ faktiskt inte är ett monopol och det stämmer på de linjer SJ inte kan få lönsamhet på och låter därmed andra aktörer få komma in men på sträckan Stockholm-Västerås m.fl. synes ingen annan. Återigen, hävdar SJ, är detta Banverkets fel. Hade man byggt mer spår hade SJ gladeligen låtit sig utsättas för tävlan. Jo, tjena. Fast de som tror det är sådana människor man kan avskriva eftersom de tror på tomten också.
När jag ändå är inne på att basha pendlandet kan jag berätta om supertönten som störde min hemfärd. En man, runt 35-40 och lite lagom lönnfet, med det så kallade barnasinnet kvar (en sån där som tycker att han är en rätt kul kille) hade sin mobil på högsta ringvolym och lite då och då ringde den. Som mobilsignal hade han vinjetten till Björnes Magasin. Jajjemän. När han sedan gick av i Enköping utbytte jag blickar med folk runt omkring mig och alla verkade vara lika lättade som jag. Inlines gick han och släpade på också. En kul kille som sagt.
För att återknyta till rubriken och första meningen så är jag lite sugen på att få kika på projektplanen för ett bättre SJ. Vad exakt innebär det? Vad är det som ska bli bättre? Formuleringen är lite luddig tycker jag. Vem kan ge mig svar? Va va va?
Imorse var det fullt krig vid tågstationen i Västerås. SJ tyckte att det var en god idé att prioritera tåg till andra ställen och så det kom bara ett "tåg-set" in på perrongen. Det innebär att runt 300 människor som betalat SJ dyra pengar för att bekvämt få åka in till Stockholm måste stå upp, packade som sillar. Ur trafiksäkerhetssynpunkt är det helt uppåt väggarna efter som minsta krängning kan leda till att folk ramlar och utlöser en dominoeffekt genom en hel vagn. Skulle tåget råka ut för en olycka skulle konsekvenserna bli betydligt allvarligare än om alla hade haft en sittplats.
Det var de humanitära faktorerna. De rent ekonomiska aspekterna d.v.s. att alla resernärerna betalt för tjänsten, transporten från punkt A till B, och därmed förväntar sig att SJ levererar. Vi hade en nisse från SJ på en gästföreläsning i skolan i våras. Han menade att tjänsten var för billig eftersom det var för många som ville åka. Rent personligen tycker jag att det är tämligen dyrt att pendla men på ett sätt har han ju rätt. Efterfrågan och utbud.
SJ själva skyller mest på Banverket. Alla förseningar beror på att Banverket underlåtit att bygga mera spår. Men jag undrar hur mycket Banverket spelade in när tågen skulle planeras imorse. Fordonsbrist är det var och varannan dag tycker jag så olyckan med det urspårade X2000-tåget vid Stockholms Central igår har nog inte så mycket med saken att göra för er som kunde tänkas ta upp det argumentet.
Nej, vägen mot ett bättre SJ är lång.
Idag damp det första brevet adresserat till mig ner på golvet i min och Kärlekens lägenhet (om man inte räknar adressändringspapper).
Det här är en stor dag inte minst för att posten lärt sig var jag bor (det tog dem en evighet sist jag flyttade och förhoppningsvis kommer de ihåg det också...) men också för att det är på riktigt nu. "Jag bor här nu, till och med posten har fattat!"-typ.
Jag och Kärleken delar alltså numera kyffe och jag blev till och med refererad till som "min sambo" häromdagen. It's all very cute and pink.
För övrigt sitter jag och skolkar från tentaplugg just nu. Min hjärna har ställt om till Teflon Ultra Non Stick så allt jag läser bara glider av. Jag har faktiskt suttit och pluggat duktigt de senaste dagarna men jag får ingenting att fastna. Istället sitter jag och fokuserar på andra, minst lika viktiga, saker men de bör av naturliga orsaker inte komma så högt på priolistan med tanke på att tentan är imorgon. Av mina klasskamraters Facebookstatusar (?) att döma har de liknande problem. Det är inte så mycket som ska in egentligen men jag tror att svårigheterna hänger ihop med att den här kursen varit väldigt kort och att de båda ämnena som ska tenteras är så vitt skilda ifrån varandra. Tidigare har man ju levt med ett och samma ämne ett tag och det har fått mogna i huvudet. Nu handlar det om expresspress in i huvudet och hoppas att det inte ramlar ut i natt.
Ajöken sa fröken.
Det visade sig att det satt en tjej vid någon pelare lite för nära spåret för att man skulle anse det safe att åka förbi. När hon sedan behagade flytta på sig så gick tåget i snigelfart i säkert ytterligare tio minuter. Slutligen efter många av de helt onödiga stopp vi gjorde på vägen (Enköping, Bålsta) var vi framme i Sundbyberg där jag kliver av. SJ lyckas tima det precis så att jag inte hinner med tunnelbanan och får därmed vänta i ytterligare tio minuter. En sen ankomst var nu ett faktum.
Det slutar faktiskt inte där. För när jag kliver av tunnelbanan så möts jag av en stor printannons: Resan mot ett bättre SJ har bara börjat.
Jo, det får jag verkligen hoppas. Tåget jag åkte med var överfullt och säten var trasiga här och där. Dessutom var det så varmt i vagnen att till och med jag som alltid fryser tyckte att det kanske var i varmaste laget.
Sedan måste jag också ta upp det här med tanter med massa väskor som ska tränga sig. Man säger att ungdomen enbart tänker på sig själva men det kan jag meddela stämmer inte alls. De äldre är betydligt värre. Så det så.
Jag har haft en super helg. Vi arrangerade en stor konferens i helgen och avslutade den med en galamiddag. Vi hade fantastiskt roligt hela kvällen och som ett ordentligt galej bör avslutades det med efterfest. Jag tassade hem runt småtimmarna lite glad i hatten och tänkte på hur mysigt det skulle bli att komma hem till Kärleken som givit upp ett par timmar tidigare. Väl hemma blev det kanske inte riktigt så mysigt som jag hade tänkt mig men detaljerna tänker jag inte ta här.
I alla fall så har jag mått rysligt dåligt hela dagen. Jag tycker inte att man ska straffas på detta sätt bara för att man har en super kväll. Jag känner mig faktiskt lite motarbetad.
En annan sak jag inte hunnit ta upp än är det faktum att Herr Beltran fälldes i Hovrätten också. Det trodde jag inte om jag ska vara ärlig. Hovrätten är ju mest känd för att riva upp större delen av tingsrättens domar. Fru Beltran hävdar fortfarande att han är oskyldig och att hon inte är naiv.
En annan sak jag upptäckte när jag slösurfade lite var att Jörg Haider dött i en bilkrasch. Lite av en chock faktiskt. Han livade ju upp politiken lite där nere i Österrike. Gav halva Europa hicka. Minns ni att det gick så långt att ganska många länder satte in sanktioner och vägrade handla med Österrike så länge främlingsfientlige Haider satt på chefsposten? Det agerandet är en total diss av demokratin. Åsikterna Jörg Haider representerade kan man ju säga vad man vill om men man kan inte bara ignorera det faktum att han var demokratiskt vald av det österrikiska folket. Det är som om demokrati bara är giltig om det är rätt åsikter som väljs till att styra landet. Man avfärdar, få se nu Österrike har drygt åtta miljoner invånare enligt Wikipedia så säg att hälften av dem är vuxna och så räknar vi bort kanske en miljon av dem som inte bryr sig eller är för gamla så, tre miljoner österrikares förmåga att tänka och välja själva. Nu röstade väl inte alla tre miljonerna på Jörg men all I'm saying is that det var ett rätt barnsligt sätt att hantera saken på. Det fåniga är att samma sak håller på att hända här men man väljer att tiga ihjäl problemet. Inte heller en optimal lösning men diskussionen om Sd tar vi en annan gång.
Bill Maher var gäst och serverade massor av roliga oneliners. Han är en mycket övertygad demokrat och gav en del rappa kommentarer om republikanernas vicepresidentkandidat Sarah Palin. "...Condolezza Rice, she belongs, Sarah Palin, she belongs... - at Delta Airlines serving people peanuts!", "She's a stewardess" och så gick han på killen som gjort Palins dotter Bristol gravid "...He's a hockey player and they put him in a suit. Took him out of his natural habitat, out of the wild. It was very unfortunate".
Palins barn heter för övrigt rätt märkliga saker. Jag tror det var Tipp, Track, Bristol och Piper. What kind of names are that?
För att byta ämne så tänkte jag berätta om gårdagen. Efter en tråkig lektion i juridik på förmiddagen begav jag och ett par klasskamrater oss iväg på jakt efter lunch. Hamnade på ett halvbra ställe som heter Hot Wok på Kungsholmen. Där delade vi läger och jag och CJ gav oss ut på äventyr. Vi beslöt oss för att gå på Musikmuséet. För 20 kr roade vi oss kungligt hela eftermiddagen. Musikmuséet är ett mycket barnvänligt ställe så vi passade rakt in. Ett streck i protokollet var förstås att det fanns massa barn där men vi trängde lite fint undan dem.
De hade i alla fall en hel del instrument att spela på som piano, elgitarr, elektriska trummor etc. Riktigt kul! Sedan försökte vi höra skillnaden mellan Hardangerfela och nyckelharpa och så hittade vi en slags scen med en mikrofon, låtsasgitarr och glitterväst där man kunde leka rockstjärna. Helfestligt. Vi sjöng också en del ABBA i någon slags föråldrad karaokemaskin.
Efter rocktåget drog vi oss vidare till Scandic Anglais och Dagens Media mingel där vi slöt upp med Baloo och T. Mycket trevligt med gratis vin, snittar och mingel med branschfolk. Förra gången jag var på Anglais för ett år sedan såg jag en hel del av Idol-deltagarna och så även denna gång. Det är där de hänger, bara så att ni vet.
Råkade ut för en liten incident imorse vid stationen. Krockade med en tant. Per definition var det faktiskt hon som cyklade in i mig. Jag var lite irriterad när jag cyklade över vägen eftersom gångtrafikanterna ockuperat hela korsningen, cykelbana såväl som gångfält. De gör det varenda morgon och inte kan de flytta på sig om det kommer cyklister heller. De är som änder och bara viker åt alla möjliga olika håll så att det är omöjligt att cykla.
Tanten fick i alla fall panik när hon insåg att vi var på kollisionskurs och visste inte åt vilket håll hon skulle styra. Trots att jag mycket tydligt höll höger så valde hon också höger och cyklade rakt in i mig. Tanten tumlade omkull men slog sig inte, det var ju inte någon höghastighetskrock direkt. Både hon och jag stod ju mer eller mindre still vid krocken. Jag plockade upp tanten från marken och hon muttrade lite om sin tappade cigarett men på det hela var det ingen större fara.
Efter det flöt morgonen fint. På tåget var det knäpptyst i kupén, alla resenärer var vana pendlare. Lugnt och behagligt. Luis Vuitton-damen var ute och viftade idag också. Idag såg jag bara en datorväska och en ryggsäck.
Idag står det studiedag på schemat så det är faktiskt studier jag ägnat större delen av dagen åt. Det är visserligen bara lunch än så länge men eftermiddagen kommer också att tillägnas studier. Jag har ett antal böcker i medierätt att plöja genom. Det är intressant men samtidigt mindblowing tråkigt. Det är skönt att våra kurser är så intensiva att man bara behöver ha tråkigt i ett par veckor.
En bra kombination med pluggande är tvätt så jag tassade ner till tvättstugan imorse för att se om det fanns en ledig tid och blev uppriktigt förvånad när jag såg att hela dagen var bokad. När jag normalt är nere i tvättstugan på helger eller kvällar och kollar av bokningstavlan så är aldrig någon vardag full. Vad gör folk hemma hela dagarna? Jobbar de inte? Det känns faktiskt lite halvmärkligt att det är legitimt att vara hemma på en vardag. Själv tycker jag det känns otroligt märkligt att vara hemma. Jag har inte varit hemma en vardag sen jag låg i dödskramper i sängen hela dagen när jag var förkyld sist.
I alla fall var den allra första tiden ledig. Jag antar att alla dagdrönare som normalt går hemma tycker att det är för jobbigt att gå upp till 8. Jag stötte på tjejen som hade tvättid efter mig när jag stod och vek min färdiga tvätt och till min munterhet upptäckte jag att vi var klädda ungefär likadant. Båda hade på sig grå mysbyxor och en sweatshirt. Det finns alltså någon form av laundry day uniform. Vi hade också blå IKEA-kassar. Den kassen måste vara Sveriges vanligaste tvättkorg.
Nej, gott folk. Dags att återvända till medierättens förtorrade värld.
Har ni tänkt på att alla platinablonda bimbos luktar likadant? När de passerar för de med sig ett moln av en väldigt söt och tung parfym som de överdoserat rätt kraftigt. Jag undrar om det finns någon slags Linda Rosing-manual. Steg 1: Blek sönder håret. Steg 2: Sola sönder huden i solarium. Steg 3: Lägg på ett tjockt lager foundation i ansiktet, gärna i en lätt avvikande färg så att det ser onaturligt ut, svart mascara och idomin eller dylikt på läpparna. Steg 4: Duscha i parfym. Steg 5: På med blå jeans, höftlång stickad tröja, knähöga stövlar och läderjacka. Toppa med en storstickad sjal.
För att prata om annan överdosering så har jag två dagar i rad nu observerat en kvinna på tågot som tror att det är coolt med Luis Vuitton i stora mängder. Hon har en ryggsäck, dataväska, handväska, två plånböcker, pennfodral etc. med sig - SAMTIDIGT! Jag försökte bestämma ålder på henne imorse men det gick inte. Hon skulle lika gärna kunna vara runt 25 som 45. Hon försöker vara lite upperclass elegant men lyckas inte riktigt utan ser mest bara tacky ut. Hon matchar sina alla väskor med superlånga lila klor och en massa ringar. Fast hon är inte gift. Just ringfingrarna på båda fingrarna är iögonenfallande tomma. Det är som jag alltid har sagt: Luis Vuitton är ingen äkta man.
Inlägg
Alla kommentarer
