Ett bra tag har jag funderat på att byta bloghost och det har jag nu gjort.
Den här bloggen har flyttat till Heidi's news eller till heidisnews.wordpress.com om du hellre vill ha en hel adress. Alla gamla inlägg finns där, likaså alla vitsiga kommentarer!
Ses på nya bloggen!
Idag blev det kära ex-jobbet färdigt. Det är försvarat och godkänt. Nu behöver jag inte göra något mer än att plocka upp mitt diplom sedan är jag färdig. Hela veckan har gått lååångsamt och idag gick det jättefort. Som en vaccination ungefär. Man går och ojar sig för det länge innan och så går det över fort och gör inte ens ont! Det är i alla fall väldigt skönt att finally vara klar. Slutligt betyg på hela konkarongen får vi på torsdag. Vi får väl se om jag jublar eller bara är... ja, färdig.
Eftersom jag gick upp kl 5 imorse för att rodda och komma till skolan i tid tänker jag gå och lägga mig nu. God natt alla söta människor!
Idag var det sittplatslotto på det försenade tåget. Sittplatslotto innebär att det gäller att hitta en plats som är först och främst ledig. Folk brukar ta illa upp om man sätter sig på dem. Sedan gäller det att hitta en plats som någon inte bokat. Det här momentet är ett spel i blindo eftersom man på förhand inte kan se på sätena om de är bokade. Spelet ökar också i svårighetsgrad för varje station man passerar. Dels minskar de lediga platserna exponentiellt och så kan det ju kliva på folk som bokat just den plats man sitter på.
Minns ni måndag för en vecka sedan? När vi klippte en älg? Jag har fått ersättningspengar för resan. Hela 23 kr för en timmes försening. Börjar SJ's kassa att sina?
Idag lägger vi fram ex-jobbet. Det är nervöst. Håll tummarna!
Jag och Kärleken firade i alla fall med presenter på morgonen. Inget speciellt eller så, bara en liten uppskattning. Eftersom den store Skiddjävulen gripit honom fick han en skidtidning som heter Glid (säkert en göteborgare som ligger bakom den titeln, hemsidan fungerar inte i alla fall...) och favoritchokladen. Jag fick ett digitalt sodukuspel eftersom jag på senaste tiden blivit besatt av att peta siffror i små rutor.
Sedan åkte vi skidor i Norberg. Det var fint väder, precis lagom kallt och spåren var ok men det blev ändå mitt sämsta träningspass ever. Kroppen ville tydligen inte åka skidor och protesterade hela vägen. Så här såg vi ut innan vi gav oss ut.
Kvällen avslutades med romantisk middag framför Melodifestivalen. Skitnördigt, vi vet. I alla fall var maten god och bidragen av varierande kvalitet. Jag måste säga att jag tycker att rätt bidrag vann. Måns låt var bra (undrar hur det ser ut vid frukostbordet hemma hos honom och Marie Serneholt med tanke på att hon kom typ sist förra veckan) och även Heats låt var bra. Vidare tycker jag att Cookies & Beans kunde fått gå till andra chansen istället för Amy Diamond som faktiskt fått en rätt dålig låt som låg utanför hennes register. Well, 'nuff said. Nu ska jag öva på försvarstalet inför försvaret av ex-jobbet imorgon.
Köpte Stimorols nya smak av Senses Watermelon sunrise idag på lunchjakten på Konsum. Den var rätt god faktiskt men den luktar så mycket att det knappt går att vara i närheten av paketet. Ni vet den där söta artificiella doften. När jag plockade upp den ur påsen trodde jag att shampoflaskan jag också köpt gått sönder och läckt över alla andra varor. Men det var alltså vattenmelonen som stank. Genom paketet och omslagsplasten. Ursäkta att bilden är oskarp men jag orkar inte dona med ljuset.
Nu är jag i alla fall semiklar med försvarstalet. Ska dra det med de andra gruppmedlemmarna imorgon.
Jag vet inte varför men den stackars döda älgen drog fulla hus här på bloggen. Det bara exploderade i besöksstatistiken. Dagen efter var det tillbaka i normala nivåer igen. Jag tänkte jag skulle publicera den minst äckliga bilden dvs. bilden där man knappt ser den, bara en trasig framlykta och delar av hornen. Meneh, använd fantasin. Den sitter fast där bakom.
I övrigt så försöker jag motivera mig till att fortsätta försvara mitt ex-jobb. Det går långsamt det här.
Jag tycker att den manliga varianten gjorde mycket mer ett positionerande statement än den kvinnliga. Slå upp vilken tidning som helst som riktar sig till kvinnor intresserade av mode och skönhet och man hittar exakt samma ord. Vad är det som motiverar köpet av den? Vad gör att man väljer Lifestyle framför exempelvis Plaza Kvinna eller någon av de andra i samma segment? Jag vet inte men jag har köpt tidningen för att ta reda på det.
Den manliga har med sina pitchord indikerat lite sportighet (Porsche), sofistikation (London), äventyrlighet (Jamaica) och exklusivitet (champagne). Det är alltså inte vem som helst som är målgruppen utan de lite mer beresta, välartikulerade männen runt 30-40 som inte bildat familj än. De som lever med sitt arbete i första hand och sin partner i andra hand (jag fabulerar vilt här). Det andas också lite coffee table över den. Jag tänkte att Kärleken skulle få vara testperson för den och se om det är något att ha.
Här är för övrigt ett par tips till Lifestyle: Köp adwords på Google så man kan hitta er lätt och fixa till er hemsida. Den ser för allt i världen inte exklusiv ut, bara vulgär och förutsägbar. Anlita ett proffs!
Jag fick veta hur det såg ut även fast jag inte ville. Vi var tvungna att evakuera tåget i Enköpåing. Älgen satt ordentligt fast i tåget. Man behöver nog inte undra om den led i alla fall för som det såg ut var smällen riktigt rejäl. Det såg ut som en låtsasälgfäll som någon slängt över tåget. Jag har bilder på det men jag vet inte om de ska publiceras. Det ser faktiskt ganska otrevligt ut.
Nu sitter jag på ett nytt tåg, armbågade mig fram till en sittplats. Det tåget plågas av signalfel. Vi får se när jag kommer fram. Om jag kommer fram.
Idag rapporterar vi live från Enköping där tåget står still utanför stationen. Vi har kört på en älg och för en stund sedan efterlyste personalen hjälp från passagerare som kunde hjälpa dem att dra loss den. Expeditionen gick genom tåget alldeles nyss och det var sex-sju herrar med pondus som anmält sig frivilliga. Frågan är om det är någonting kvar av älgen överhuvudtaget. Jag är inte överdrivet sugen på att se hur det ser ut faktiskt.
Jag hade skrivit om dagens pendling hur som helst för tåget var sent redan till att börja med. Dessutom kom de med endast ett tågset vilket innebär att det är väldigt trångt. Några som skulle direkt till Stockholm C tog en ersättningsbuss från Västerås men jag ska ju hoppa av tidigare idag så det var inte an option for me. Nu sitter jag fint beläget ovanpå bagagehyllan och dinglar med benen.
Jag kikade just in på deras hemsida och boy, I like it! Den ser ut lite som jag skulle vilja ha layouten på den här bloggen. Tyvärr är jag kass på layout själv men kika in vet'ja. Någon som är kunglig på layout och CSS:er får gärna kontakta mig!
Jag sitter och kikar på hela säsong 1 av Gilmore Girls. Hence citatet i rubriken. Ni ser kanske inte det men under titeln på bilden står det "Life's short. Talk fast." Jag älskar dialogen. För det första går den fort och för det andra innehåller serien massor av riktigt roliga situationer och karaktärer. Jag vill väldigt gärna åka till Conneticut, Hartford och försöka hitta förlagan till Stars Hollow. Till och med Kärleken gillar att titta på serien. Nu ska jag kika på avsnitt 20!
Mitt allra första inlägg på den här bloggen handlade om rulltrappor och människors inkapacitet att färdas i dem. Nu har jag noterat något nytt.
I Västerås är tågstationen uppbygd av olika perronger med gångbro över spåren. Rulltrappor leder sedan ned till spåren. Jag har upptäckt att västeråsarna numera är hyfsat duktiga på att åka uppför. De som vill stå still och njuta av färden, står lugnt och fint till höger och de som vill fram lite fortare kliver bekvämt till vänster. Men så händer något. När man sedan ska åka nedför slår det slint. Då klarar ingen av att åka strukturerat utan alla står som en orgelbunden hög kors och tvärs i trappan. Man kommer ingenstans. Dessutom står man tätt, tätt. Är inte det ganska lustigt?
Jag tycker det känns som om pendlandet exploderat på senare tid. Det är mycket mera folk nu är när jag började pendla för nästan ett år sedan. Idag var det fullt krig om platserna och jag och Kärleken lyckades sno åt oss var sin semiplats på en slags bänk. Det konstiga är att vi åkte ett senare tåg än vi brukar. Vårt vanliga tåg brukar vara lika fullt som det här vilket gör att antingen så pendlar fler eller så åkte fler med ett senare tåg just idag.
Inte nog med att tåget var fullt. Det var fullt av ickependlare också av värsta sort. Idag var det någon slags fackförening som tjattrade. Medlemmar hit och förhandlingar dit. Jag skulle vilja vara som Kärleken som bara somnar och inte bryr sig om vad som händer runt omkring honom. Det hade varit skönt tror jag.
Nu ska jag och CJ lägga in sista spurten på opponentrapporten. Examen har sniglat sig lite, lite närmare!
Jag kan även meddela att jag presentkortsshoppat idag. G och K på Makalösa hörde, eller såg kanske mest, mitt rop på garderobshjälp och gav mig ett presentkort på MQ utöver det vackra halsbandet. Eftersom det är superreor nu hittade jag två koftor som blev mina för mindre än vad ena koftan skulle ha kostat från början. Givetvis satte jag ut för att hitta något färgglatt och fint men kom hem med ett grått och ett svart plagg. Det matchar åtminstone resten av min grå/svarta/vita garderob...
Det snackas ju mycket om mikrobloggar nu. I alla fall har svensk press fått upp ögonen för det fenomenet som varit känt länge i staterna over there. Själv intog jag, som ni vet, länge ignoransens lyckliga position och vägrade lära mig vad sociala medier utöver Facebook var.
Det har ju nu ändrats radikalt. Allt sedan jag för ganska precis en vecka sedan tog reda på vad det innebär har jag suttit fast. Det är intressant att följa vad vissa trådar mynnar ut i och hur en upplagd status/mening kan starta massiva diskussioner som antingen är för och emot det ena eller det andra. Fort lär man sig att stänga av funktionen som gör att man får ett mail eller SMS när någon lägger upp en kommentar till vad man skrivit.
Det rubriken syftar till är att jag la upp en rad på Bloggy om att jag funderade på att ta mig ut och springa men inte visste om jag orkade. Det tog inte många minuter innan jag fick det käcka svaret: "Gör't!". När Kärleken sedan idkade lite press (jag fick varken äta glass eller gosa förrän jag hade sprungit) så var det bara att ge sig ut.
Det här fick mig att spinna vidare på det faktum att den äldre generationen är lätt förtvivlade över att "dagens ungdom" umgås mindre och mindre irl (in real life) och spenderar mycket tid vid datorn. Man oroar sig över isolering men i själva verket är ungdomarna mer sociala än någonsin. Goda vänner kan umgås över nätet och, som ni såg i exemplet ovan, ge stöd som man kanske inte får av människor som finns runt omkring en. Fundera på det.
Kom gärna med egna exempel!
Halsbandet är alltså min side-kick. Inte så spännande kanske men idag fick det föjla med ut för första gången. Det har nu rest till Stockholm och varit i IHM's nya lokaler tillsammans med mig. Vi får se vad det hittar på nästa gång.
Eller så gör vi inte det. Det här var egentligen en sjukt dålig idé men den lät kul ett tag när jag formulerade uppslag i mitt huvud. En som kommit på ett bättre koncept är Kristina som skapat sig ett mycket fashionabelt alter ego. Varför kommer inte jag på massa coola saker? Jag vill också vara sådär kul, kreativ och komma på massa roliga saker som folk vill följa. Varför gör jag inte det? Det påminner onekligen om när jag var med i bloggtävlingen för VISA strax före jul. Jag har aldrig känt mig så tråkig som då.
Är den hemska sanningen att jag faktiskt är tråkig? Va? Säg att det inte är så!
Inlägg
Alla kommentarer
