Ren anarkism

På väg ner till Ica stötte vi på två renar som ansåg att vägen var det bästa stället att gå på. Plant och fint. Inte ville de flytta på sig heller, mitt i vägbanan är bäst. Det vet ju alla!

Höga berg, farliga berg, spetsiga berg, vägarbete

Den sista veckan av semestern spenderas i Idre tillsammans med kärleken och päronen. Vi åkte upp igår och på vägen passerade vi Rättvik och Power Meet mini. Ungefär samma sak som i Västerås men ett par storlekar mindre. Hittade av en slump några bilder från Power Meet som jag aldrig publicerade så jag tänkte att de kunde ju passa in nu. Det var tydligen jobbigt att cruisa runt med bilarna.

På vägen upp fick vi också omdefinera vår uppfattning av begreppet vägarbete för helt plötsligt var vägen bara borta. I stan innebär vägarbete att det är ett mindre hål i vägen och tre, fyra koner håller ordning. Det vi träffade på var en total avsaknad av väg. Det var  ett tjockt lager grus som man slirade runt i. Aldrig upplevt något liknande. Försökte ta en rättvisande bild men det var svårt att få in det hela i en liten kamera. 

Dagen idag har ägnats åt fjällvandring. Vi besteg ett berg faktiskt. Jajjemän. Städjan heter det och syns på bild här nedan.

 

Ända uppe på toppen var vi. Så det så. Päronen och hunden ser ni i bild. Här nedan ser ni utsikten från toppen.

 

проект тело - vecka 3

Då har alltså tre veckor passerat. Vad har hänt? Inte så väldigt mycket om jag ska vara ärlig. Det är helt och hållet mitt eget fel att de stora resultaten uteblir. Jag äter ju inte helt rätt alltid men det är ju för det första semester och för det andra väldigt varmt ute vilket båda två är fullgoda skäl till att äta glass och andra onyttigheter. Träningen har det också slarvats med men återigen så är det semester och väldigt varmt ute så det är ju inte alltid man är på platser och i sällskap man bara kan sticka iväg och träna och så är det så varmt ute att det är helt omöjligt att träna utomhus på vettigt sätt. Gym inomhus känns inte helt motiverande om än svalt.

Därför har jag bestämt mig för att vidta mindre åtgärder som är lättare att följa. Jag har redan börjat faktiskt. Steg 1: Äta mindre. Nej, jag ska inte sluta äta helt och bli anorektisk. Jag ska bara sluta äta som om jag också åt för en siamesisk tvilling som inte fått en mun och därmed måste få näring från mig. Det innebär alltså i klartext: slut på okynnesätandet. Ingen extra portion bara för att det är gott. Steg 2: minska mängden smör och ost på mackan. Jag är och kommer alltid vara en ostfanatiker. Ost är vansinnigt gott i nästan alla former. Problemet är ju att det innehåller fasligt mycket fett och fett är ganska energirikt. Därför kan jag inte äta så mycket av det eftersom jag inte tränar riktigt så mycket som jag bör. Steg 3: Mer grönsaker. En klyscha skadar aldrig...

Nu ska jag packa ihop mina saker och pysa iväg till päronen och lunch. Sedan blir det båtfärd ut på mälaren!

Varför...

...är man alltid snyggast i den egna badrumsspegeln? Speglarna på krogen måste det ju vara fel på. Där ser man alltid risig ut i håret, man ser alltid ut att ha valt helt fel outfit och man ser alltid typ tio kg tyngre ut. What's up with that?

En annan sak jag funderat på är varför tjejer alltid känner en lust att göra sig roliga över andra tjejer. Vad är upp med det? Vad är det för high school-gen som gör att vi måste rangordna oss själva och göra andra till åtlöje? Diskuterade saken med kärleken när vi var ute och tog ett glas vin och han menade att alla tjejer har någon story om när de blev förlöjligad av andra tjejer. Varför gör vi så? Jag har inget riktigt svar, jag har nog gjort det själv mot andra men så här i retrospekt kan jag verkligen inte svara på varför jag gjorde det. Kanske var det för att få andra att skratta med billiga poänger, man vill ju vara den som får andra att skratta. Jag vet inte men det är onödigt. Quit it!

проект тело - vecka 2

Då var vecka två avslutad. Träningsmässigt och dietmässigt en total katastrof så jag har inte ens brytt mig om att mäta eller väga ens minsta tumme. Det är bara att ta nya tag den kommande veckan och jag har börjat med promenader. Har hittills hunnit med två stycken så det är ju dubbelt så många som på hela förra veckan! 

Creativity hostage

Känner en oerhörd lust att vara kreativ just nu. Jag vill sy, måla, inreda; vad som helst, bara det sker precis just nu. Jag vill ha ett sånt där svart fotoalbum med helt tomma sidor där jag kan klippa ut bilder från tidningar och klistra in dem, skriva snyggt bredvid med guld- eller silverpenna, jag vill bygga och måla en skohylla som ser ut som den just hämtats från någon av celebriteternas walk-in closet, jag vill sy fantastiska kreationer så att jag inte behöver köpa kläder och kanske skapa nya trender och tjäna pengar istället för att göra av med dem, jag vill sätta igång och måla en cool tavla... Att klockan just nu är närmare halv två på natten gör väl inget?

Det finns ett tämligen stort hinder för min kreativitetslust. Eller det finns flera faktiskt. Det första är ju att jag för tillfället inte har tillgång till något material för ovanstående projekt. Det andra är klockans sena timme. Det trejde att jag är fullständigt talanglös när det gäller att klippa och klistra, skriva snyggt, bygga och måla, sy och designa. Jag har inte begåvats med någon större estetisk talang, I regret to say. Det är nog något jag finner som en av livets orättvisor, varför kan inte jag också skapa konst med händerna? Andra kan ju, ser inte alls svårt ut på TV.

Jag sitter fast mellan min skaparlust, min obefintliga talang och den obeskrivligt dåliga timingen för den att inträffa. 

Kan ingen bara ge mig en symaskin typ nu? Lite tyg också om det inte vore för mycket begärt...

Stress leder till panik leder till sjabbel leder till skjutjärnsreporter

Sitter nu i bilen på väg hem från Västkusten. Mobilt Internet is da shit! En trååååkig biltur förvandlas i ett nafs till ett under av ny teknik. Bara man har en fullt laddad laptop och en dongel (dångel? Ruggigt fånigt ord) så är det fritt fram att ta del av allt Internet har att erbjuda.

Vill här passa på att tacka Faster för att vi fick kika förbi och uppleva sol och salta bad och lite dramatik!

Vädret under veckan har varit helt ok, sol men ganska blåsigt. Har lyckats få lite solbränna i alla fall så jag kan inte längre räknas till dem som är helt genomskinliga. Kärleken säger att jag ser ut som en tvättbjörn för att man kan ana solgalsögonens form i brännan i ansiktet. Jag är inte helt benägen att hålla med men för husfridens skull får jag väl det då. Jag har också hunnit med att doppa mig i det inte överdrivet varma havet. De senaste dagarna i form av mycket hurtiga morgonbad. Jag ska inte ljuga, jag fegade rejält och hann domna i halva kroppen innan jag kom i men I did it i alla fall.

Igår tog min fasters man med oss ut på båttur. Det var mycket trevligt, vi gick i land på Kärringön och åt god mat, tittade på Sjöräddningens uppvisning i att plocka upp badglada barn med vattenskoter och skrattade lite åt en stor Windy med ungdomar som helt tydligt lånat pappas båt. De lämnade hamnen samtidigt som Sjöräddningen höll på att leka i hamnbasängen och speakern gav dem en riktig känga i högtalaren: "Jag är frestad att säga välkommen åter men då blir nog Kärringöborna arga på mig. Lägg gärna till i Marsstrand eller Smögen så de för känna på er nästa gång". Ungdomarna blev lite tillplattade och kom tillbaka för att få en ursäkt varvid speakern ber ursäkt för sitt lite klumpiga tal och avlutar med ytterligare en känga. "...Ursäkta att jag uttryckte mig lite klumpigt. Så ska man naturligtvis inte säga till dem som spelar musik hela natten". Lite festligt tyckte vi.

På väg hem började det mulna på och vågorna blev lite högre. Jag som är ett stort fan av bergochdalbanor tyckte ju att det var super när vi flög fram över vågorna. Det blåste ganska mycket och vi åkte ju då självklart mot vinden så det var svårt att hålla kameran still och ta kort på det vackra havet och alla kobbar och skär.

Här ser ni samma sak som jag satt och tittade på! Blått hav, andra båtar, sol i ansiktet... Man kan ju ha det sämre.

 Nästan hemma igen råkade vi på ett sjödrama. Vi hörde över VHF-radion att någon rapporterat båtbrand och vi som hade brandsläckare ombord satte fart. När vi kom fram såg vi en båt som låg och drev ett femtiotal meter från land. Det rök kraftigt från den men det verkade inte som det var några människor ombord vilket också bekräftades av en tutande båt längre bort som vevade med armarna att folket var satt i säkerhet. Här begick faktiskt vi ett misstag som kunde hjälpt situationen. Vi var rädda för att båten skulle explodera, det är ganska vanligt att man har med sig gasoltub. Hade vi varit lite snabbare i tanken hade vi knutit en tamp i fören på båten så att vi kunde hålla den kvar ute på fjärden. Som det var nu låg den och drev rakt mot land. Men det gjorde vi alltså inte.

 

Här är den rykande båten.

Vi hörde över radion att Sjöräddningen var på väg så vi backade undan till säkert avstånd. Det var då kalabaliken drog igång på riktigt och ingen av oss ombord trodde riktigt våra ögon. Det vi såg var den mest amatörmässiga räddning jag någonsin skådat. Det var som en inspelning av en b-actionrulle som havererat. Ingenting gick som det skulle. Den första Sjöräddningsbåten som anlände hade inga brandslangar alls ombord och lyckades med konststycket att driva den brinnande båten framför sig in mot land där den slog i en badbrygga. Nu kunde man tydligt se att båten brann.

 

När så den stora båten anlände hade inte de heller rätt utrustning ombord. De hade slangar för att pumpa upp vatten men inte för att spruta iväg något. Det framgick dock med all tydlighet att båten var helt förlorad och att försöka släcka elden var bara fåfängt. Vad gör de då? Jo, de lyckas få den nu övertända båten att driva in i närliggande sjöbodar som nästan tog eld. 30 sekunder till så hade Mollösund haft två sjöbodar färre. Först då kommer de på att man kanske ska bogsera den brinnande båten ut på öppet vatten. De drog ut den en bit men SLÄPPER sedan tampen! Vad händer då med båten? Den driver självklart tillbaka in mot sjöbodarna! Det blåste ju! Mycket ska man behöva se. 

Helt tydligt var manskapet ombord på båten stressade och drabbades av panik. Men man börjar ju undra hur det står till med kompetensen. Betänk att vi för bara en timme sedan kollat på hur de stolt drog upp barn ur vattnet i hamnbasängen på Kärringön och skröt över sin egen förträfflighet. Nu säger jag inte att alla sjöräddningsstationer är så här men detta var under all kritik.

Väl hemma kutade jag upp till huset och skickade in lite bilder till Expressen bara på kul. En stund senare ringer telefonen och Expressen vill köpa både bilder och video. Kul! Så i dagens GT och Expressen finns tre av mina bilder på mittuppslaget samt det videomaterial jag hade ligger på Expressen-TV. Kanske en ny karriär för mig... Jag ska se om jag kan få tag i en länk till TV-klippet senare. Layouten ska också fixas till men nu har jag ont om batteri.

проект тело - vecka 1

Då har första veckan av Projekt Kropp avverkats. Resultaten lyser, trots hårda fysiska ansträngningar, med sin frånvaro. Jag kan till nöds erkänna att jag fuskat med dieten. Glass, tårta, bullar och kaksmet har de facto slunkit ner men jag är inte riktigt beredd på att kapitulera och överge det som gör livet värt att leva. Nästa vecka kanske men morötter kommer ALDRIG att bli lika gott som Ben & Jerry's.

Jag har dock inte fuskat med träning. För att sammanfatta har jag tillryggalagt lite drygt tre mil kombinerad knatning och löpning (mest knatning för hunden var ovillig) och lite drygt två mil på inlines. Det, tycker jag själv, är ett gott stycke arbete. Vi får se hur det blir med träningen den kommande veckan ty jag ska bege mig till Sveriges framsida och hänga lite på västkusten. Löpardojor och hund ska följa med så lite knatning kommer det säkerligen att bli. Det är möjligt att jag också räknar in en runda golf som motion (man går faktiskt ganska mycket i oländig terräng... i alla fall jag).

Vidare kan jag också fylla på listan med naturupplevelser. Jag och hunden har den gångna veckan skrämt slag på inte mindre än två huggormar, en snok, två rådjur, ett stycke okänt större prassel intill stigen och då den tidigare nämnda fågeln vars privata space jag råkade invadera i min iver efter blåbär. Kärleken var med och hjälpte till med snoken och det ena rådjuret. Naturen är inne på en massiv reklamkampanj och visar upp sig på alla sätt och vis för att locka till sig storstadsturister.

Vidare, för att övergå till trivialiteter av enorm dignitet, har jag för första gången på säkert 100 år lackat fingernaglarna i en annan färg än genomskinligt rosa. Nu är de röda. Inte blodröda men aprikos-rosa-röda. Det känns mycket annorlunda måste jag säga. Dessutom har jag köpt en kofta (jag vet, en till) i färg. Alltså en färg som inte är svart, vit eller grå. Den har nästan samma färg som mina naglar. Det här med naglarna är intressant för även om det inte är en så stor sak är det en liten detalj som sänder ut signaler. Vilka är jag inte riktigt säker på men jag har resonerat kring: "en tjej som är mån om sitt yttre", "en tjej som är rädd för att skita ner sig", "en tjej som är tjejigt fånig" och "en tjej som är lite trailor trash". Jag har inte riktigt kommit underfund med vilken som är rätt men jag kan säga att jag på riktigt skriver annorlunda på tangentbordet nu. Mer med "fingeravtrycken" och mindre med fingertopparna.

Andra viktiga events som skett sedan sist är att kärleken köade i en och en halv timme för att lägga vantarna på en iPhone 3G. Han är mycket förtjust i sin tingest och vägrar acceptera att någon så mycket som andas kritik mot den. Själv är jag inte helt övertygad om att det är just en sådan lur man ska ha. För det första har den ingen vettig kamera med ens en lampa. Vidare kan den inte skicka MMS bara för att Apple inte begripit att Europa inte är USA och därmed Blackberry-land där MMS is unheard of. Det senare ska tydligen gå att ordna med någon nedladdningsbar tilläggsapplikation men allvarligt, kunde detta inte fixats från början? För att fortsätta kritiken menar jag att formatet är helt off. Den är alldeles för stor och tung för att göra någon nytta. Jag struntar i hur förträfflig pekskärmen är, den är för stor för att jag skulle kunna peta ner den i någon ficka på jeansen eller andra byxor och jag kan inte ha med den ut och springa eftersom jag på mina träningskläder inte ens har några fickor och jag vill näppeligen springa runt med den i handen som en annan LA-celeb.

Min sista aversion mot iPhone är att det endast är Telia som i Sverige får sälja den. Det innebär ett principiellt problem eftersom jag hyser ett principiellt agg mot Telia, före detta statliga Televerket. Eller Televärket som många skulle uttryckt saken. I can help but feel that Telia would try to screw me first chance they'd get. Sådana är gamla myndigheter förklädda i bolagskostym. Sådan är i alla fall SJ. Samma sak där. En gammal statlig institution försatt att håva in penningar till statskassan på det lömskaste möjligaste sätt; kommersiellt. I don't like it, I don't like it one bit.

Irritationsmoment

Jag har stört mig på ett fenomen en längre tid och idag fick jag ännu mer vatten på min kvarn. Det handlar om det ibland katastrofalt dåliga engelska uttalet. I flera veckor, månader till och med, har jag irriterat mig gränslöst varje gång en speciell chipsreklam visas på TV. Jag vet faktiskt inte vilken av jättarna OLW och Estrella som gör den men det handlar om en chipssort med mindre fett. Det i sig är lite löjligt men det är inte där problemet ligger utan när den kvinnliga speakern i slutet talar om vilken smak den nya sorten har. Sourcream and onion uttalar hon som [sauerkrim änd ånjån]. WTF?! Ska det vara så bedrövligt svårt?

Nästa irritationsmoment var när påannonsören på Kanal 5 skulle tala om vilket program som skulle komma. Det hette Pageant Place och han uttalar det som [pejtjent plejs]. Och han sa det inte bara en gång utan säkert 314. Är det för mycket begärt att de som arbetar som speakers också ska klara av att uttala simpla ord på korrekt engelska? Brittisk eller amerikansk spelar ingen roll, gör det rätt bara.

проект тело och naturupplevelser

Det där första är ryska och betyder Projekt Kropp. Det är det jag startade på riktigt igår, på seriös. Kroppen mättes noga med måttband och ja, jag kunde konstatera svart på vitt att våren med fikapauser och total slapphet utan träning lämnat lite spår... Well, det ska bort. Första september ska them extra love handles vara väck! 

Så, jag rivstartade igår med 10 min promenad följt av 30 min jogging. Fick släpa hunden efter mig, han har också blivit lite tjock och var därför lätt ovillig. Idag på morgonen tog vi, hunden och jag, en femkilometerspromenad. Ikväll blir det lite mer jogging tänkte jag. 

Jag har också hunnit med att snylta lite på naturen. Jag upptäckte igår när jag var ute att skogen prunkade av blåbär så idag efter promenaden plockade jag fram två treliters fryspåsar och tänkte att jag skulle fylla dem lite snabbt. Jo tjena. Efter en timme hade jag inte ens lyckats fylla en tredjedel av en påse. Dessutom är blåbärsplockning hård träning. Det är jobbigt att stå dubbelvikt ner i blåbärsris. Både ryggen och benen får känna på lite spänning. Blåbärsträningsvärk imorgon. 

Nu har jag ett nytt problem. Vad ska jag göra med alla bären? Innan проект тело hade jag gjort sjukt goda blåbärsmuffins eller blåbärspaj men vad i skogen ska jag göra med bären nu? Bara äta dem som de är? Känns inte jättekul, göra smoothie innebär lite mycket effort med att hämta mixern hos mamma och inhandla youghurt och grejer så det vill jag inte. Men vad ska jag göra med dem? Det ska helst vara gott, sött, kladdigt, i kakform... Tips någon? Det står nästan en liter blåbär i en djup skål i mitt kylskåp, klara att användas. Till något. Vad som helst.

Här är bären i alla fall! Hårt slit ligger bakom insamlandet, bara så att ni vet.

 

 

 

 

Fick mig också en naturupplevelse när jag var ute. Började plocka lite bär bredvid ett träd och helt plötsligt blir jag nästan attackerad av en fågel. Mamma Fågel as it turned out. Hon hade byggt ett bo precis vid stammen och där fanns fyra små ägg så jag hoppas hon kommer tillbaka dit. 

Hit vill jag...

...resa. Det är klostret Monte Cassino beläget på ett berg med samma namn i Italien. Klostrets historia har präglats av krig och plundringar på grund av sitt strategiska läge. Senast det blev mer eller mindre jämnat med marken var under andra världskriget då amerikanerna fällde 435 ton spräng- och brandbomber över klostret och dess omgivning.* 

Jag har sett lite bilder på nätet och det ser fantastiskt vackert ut. Det är något speciellt med att besöka historiska platser. 

Status
Gör: Zappar meningslöst på TV. Det finns INGENTING att titta på en söndag eftermiddag. Våra public service-kanaler visar antingen en föreläsning av en kille som satt upp en plan och genomfört något, fotboll vad det verkar. Programmet heter Talarna i 24 Direkt. Eller så kan jag kika på testbilden (den där runda med massa rutor i olika färger) och lyssna på en pianokonsert. Ettan och Tvåan mina damer och herrar! Och detta ska man betala för? Är detta public service? Är detta ett brett utbud av program för hela svenska folket? De andra kanalerna erbjuder föga mer. De visar tramsiga ordleksprogram, jobbiga matlagnigsprogram med Ernst eller repriser på serier jag redan sett.
Äter: Ingenting alls. Småätning tillhör det förgångna. En ny tid och en ny kropp är på gång.
Senast inkomna mail: Spam från någon filur i USA utan liv som skickar mig länkar där jag köpa viagra eller ta lån utan ränta. Njae... I choose neither.
Senast inkomna SMS: Vadårå, dom är ju så trevliga,  och så fint klädda...
Senast skickade SMS: Jo väldigt...
Dagens projekt: Att ta mig ut på en power walk och flytta hem mina prylar till mig själv.

*Enl någon nisse utan liv som lagt ut info på Wikipedia

Reglement

Vi måste klargöra ett par saker. Det är av yttersta vikt att att alla följer samma regler på krogen och i alla sammanhang där många människor vistas på samma plats.

Alltså:
1. Man står inte still och är/pratar/väntar utanför dörrar eller i farleder. Med farleder menas uppenbara passager där människor tar sig från punkt A till B. Strömmen av människor bör inte blockeras och för att underlätta passerandet bör samliga också hålla sig till sitt eget höger.

2. Gång i passager bör ske så smidigt som möjligt. Hjälp till genom att vrida dig åt sidan så att passagen blir större för båda. Finns ingen anledning att hålla på sitt och därigenom få öl/cider/drink utspilld över sig för att någon annan törnar rakt in i dig.

3. Alla drycker som intas ur glas dricks med fördel i ståendes i baren eller sittandes vid ett bord. Glas är ej lämpliga att medtaga i passager eller ut på dansgolvet. Endast drycker från flaska är lämpliga att föra med sig. Särskilt olämpliga för transport är martiniglas.

4. Händer bör vid passerande av andra människor i möjligaste mån hållas på ägarens egen kropp. Om beröring är nödvändig är arm eller axel en lämplig plats att ta på. Bröst, rumpa och skrev är inte acceptabelt och kan vid fel tidpunkt och med fel person resultera i en blåtira och/eller en natt på Sveriges mest välbesökta hotell, fyllecellen.

5. Dansande på dansgolvet bör anpassas så att man så lite som möjligt dansar in i andra personer. Keep distance och börja inte dansa sexigt med någon du inte känner. Bredaxlade gymråttor och överförfriskade fjortisar har svart bälte att knuffas och dansa in i personer. Gör det enda rätta, slå dem, putta ner dem, reta dem. Få dem bara att sluta.

De var några regler jag kom på lite fort såhär nyhemkommen från just krogen. Återkommer i frågan när den ånyo är aktuell.

Meltdown

Idag är det härdsmälta in so many levels samtidigt.

Idag är det varmt, varmare, varmast ute vilket inte kommer mig till del eftersom jag sitter inomhus på kontoret. Den blå himlen, solen och sista dagen innan semestern gör att det inte direkt är fart i arbetet idag. Ovanpå det så krånglar en server vilket ytterligare försvårar. Men den första härdsmältan är alltså värmen och allt vad den för med sig.

Den andra härdsmältan kommer som en följd av den första. Jag är normalt en person som fryser. Jag fryser i alla väder, årstider och tider på dygnet. Den svenska sommaren är inte för mig, det bara är så. Men värmen som nu kommit har caught me helt off guard. Jag äger inga kläder för dagar då man inte behöver jacka (och det är ju säkert max 15 av 365). Alltså fick jag imorse rota i min garderob som då drabbats av härdsmälta. Min garderob är för närvarande en hög på kärlekens sovrumsgolv. Några plagg bor fortfarande hemma hos mig men merparten bor på golvet hos min bättre hälft. Det gör att det är knivigt att hitta kläder att ta på sig och eftersom jag inte äger kläder som är lämpade att ha för sig själva utan tröjor och sånt över så hade jag problem imorse. Resultatet blev en halvlång vit tunika jag köpte i Spanien för två år sedan och svarta kostymaktiga shorts. Tunikan ser ut som ett oformligt tält eftersom jag, när jag köpte den, var lite större i omfånget. Kontentan är att jag ser gravid ut. Bara det i sig är värd en tredje härdsmälta. 

Den fjärde härdsmältan blir trafiken i helgen. Med start kring lunch kommer transportsystemet att kollapsa. Vi invaderas av bilentusiaster som tar med sina älsklingar och bönder som tar med öl och sänkta 240:s med tonade rutor. Power Meet (nu vet ni var jag bor...) kommer till stan. Staden kommer att fyllas med fler bilar än det bor människor i en medelliten svensk stad. Vissa av bilarna är ju fina och välhållna men de ovan nämda sänkta 240:orna med tonade rutor, Ronny & Ragge dånande från de spräckta högtalarna och minst tio personer för mycket i varje bil där varje person fått i sig ett antal enheter alkohol för mycket tär på krafterna. Power Meet är en skräpfest utan dess like och mecka för dem som älskar att gå i bar överkropp eller bar överkropp plus skinnväst. Vanliga, normalt sansade, människor börjar helt plötsligt att uträtta sina behov i villa trädgårdar, sova i rondeller och moona allt och alla. Så en femte härdsmälta för folket också då.

Sammanfattningsvis:
1. Värmen
2. Garderoben
3. Jag ser gravid ut
4. Trafikkollaps
5. Skräpfest

I helgen: Ut på sjön! Där kan de inte köra med sina bilar!

I've been bugged

Ja, alltså inte avlyssnad utan regelrätt insektsbiten. Firade goda vänners 30-årsdag ute på en ö i Mälaren i helgen och jag tror att varenda mygga på hela ön var med på firandet och njöt av anrättningen, nämligen mig. Jag har myggbett på ryggen, armarna, benen, fötterna och under fotsulorna. It itches like hell. De under fotsulorna är värst. Varför biter de där? Det är ju knappast under fötterna man har lättillgänglig och tunn hud. Jag tror vi har fått vår förklaring till varför myggor inte är den dominerande arten.

Vidare vill jag tipsa om en butik på nätet som låter dig designa din egen almanacka. Jag uppskattar formatet och även om det är lite begränsat med valmöjligheter, man kan till exempel inte ladda upp en bild eller logga och ha som första sida, så blir resultatet riktigt bra. Inte är det dyrt heller, 275 riksdaler får du betala för en truly original almanacka. Klicka här för att komma dit!