Om att må som man verkligen inte förtjänar

Det var ett par dagar sedan jag skrev nu. Det har inte hänt så mycket i pendlarväg som jag orkat hetsa upp mig över. Det är förseningar och konstigt folk varje dag nu så det är lite what's the point liksom. 

Idag är det söndag och jag har natten till idag fått tillbaka timmen som gör att jag fungerar normalt. Sommartidshalvåret är en plåga med för lite sömn på fel tider av dygnet. Jag behöver timmar på morgonen, inte ljusare kvällar. Jag visste faktiskt inte att det var på grund av att man ville spara el som man bestämde sig för att flytta om dygnet. Jag skulle gärna se siffror på den här elsparande effekten. Det kan ju ha varit så på 80-talet när tidsförskjutningen infördes men jag är tveksam till att den skulle göra någon större skillnad idag med stand-by TV, radio, datorer etc. som drar el oavsett om det är sommar eller vinter. 

För övrigt råkade jag ut för en riktig huvudvärk nu på kvällningen som bara kom från ingenstans och däckade mig i flera timmar. Det var verkligen helt oförtjänt. Jag har inte svirat överhuvudtaget utan bara ägnat helgen åt trevligt mys med Kärleken. Varför ska man då tvingas ligga i mörker i flera timmar på ett kallt badrumsgolv med en ispåse över pannan och ett huvud som dunkar värre än basgången i en 90-tals hiphoplåt? Jag kan inte se att jag förtjänat det.