Som ett brev på posten

Idag damp det första brevet adresserat till mig ner på golvet i min och Kärlekens lägenhet (om man inte räknar adressändringspapper).

Det här är en stor dag inte minst för att posten lärt sig var jag bor (det tog dem en evighet sist jag flyttade och förhoppningsvis kommer de ihåg det också...) men också för att det är på riktigt nu. "Jag bor här nu, till och med posten har fattat!"-typ.

Jag och Kärleken delar alltså numera kyffe och jag blev till och med refererad till som "min sambo" häromdagen. It's all very cute and pink.

För övrigt sitter jag och skolkar från tentaplugg just nu. Min hjärna har ställt om till Teflon Ultra Non Stick så allt jag läser bara glider av. Jag har faktiskt suttit och pluggat duktigt de senaste dagarna men jag får ingenting att fastna. Istället sitter jag och fokuserar på andra, minst lika viktiga, saker men de bör av naturliga orsaker inte komma så högt på priolistan med tanke på att tentan är imorgon. Av mina klasskamraters Facebookstatusar (?) att döma har de liknande problem. Det är inte så mycket som ska in egentligen men jag tror att svårigheterna hänger ihop med att den här kursen varit väldigt kort och att de båda ämnena som ska tenteras är så vitt skilda ifrån varandra. Tidigare har man ju levt med ett och samma ämne ett tag och det har fått mogna i huvudet. Nu handlar det om expresspress in i huvudet och hoppas att det inte ramlar ut i natt.

Ajöken sa fröken.