проект тело - vecka 1

Då har första veckan av Projekt Kropp avverkats. Resultaten lyser, trots hårda fysiska ansträngningar, med sin frånvaro. Jag kan till nöds erkänna att jag fuskat med dieten. Glass, tårta, bullar och kaksmet har de facto slunkit ner men jag är inte riktigt beredd på att kapitulera och överge det som gör livet värt att leva. Nästa vecka kanske men morötter kommer ALDRIG att bli lika gott som Ben & Jerry's.

Jag har dock inte fuskat med träning. För att sammanfatta har jag tillryggalagt lite drygt tre mil kombinerad knatning och löpning (mest knatning för hunden var ovillig) och lite drygt två mil på inlines. Det, tycker jag själv, är ett gott stycke arbete. Vi får se hur det blir med träningen den kommande veckan ty jag ska bege mig till Sveriges framsida och hänga lite på västkusten. Löpardojor och hund ska följa med så lite knatning kommer det säkerligen att bli. Det är möjligt att jag också räknar in en runda golf som motion (man går faktiskt ganska mycket i oländig terräng... i alla fall jag).

Vidare kan jag också fylla på listan med naturupplevelser. Jag och hunden har den gångna veckan skrämt slag på inte mindre än två huggormar, en snok, två rådjur, ett stycke okänt större prassel intill stigen och då den tidigare nämnda fågeln vars privata space jag råkade invadera i min iver efter blåbär. Kärleken var med och hjälpte till med snoken och det ena rådjuret. Naturen är inne på en massiv reklamkampanj och visar upp sig på alla sätt och vis för att locka till sig storstadsturister.

Vidare, för att övergå till trivialiteter av enorm dignitet, har jag för första gången på säkert 100 år lackat fingernaglarna i en annan färg än genomskinligt rosa. Nu är de röda. Inte blodröda men aprikos-rosa-röda. Det känns mycket annorlunda måste jag säga. Dessutom har jag köpt en kofta (jag vet, en till) i färg. Alltså en färg som inte är svart, vit eller grå. Den har nästan samma färg som mina naglar. Det här med naglarna är intressant för även om det inte är en så stor sak är det en liten detalj som sänder ut signaler. Vilka är jag inte riktigt säker på men jag har resonerat kring: "en tjej som är mån om sitt yttre", "en tjej som är rädd för att skita ner sig", "en tjej som är tjejigt fånig" och "en tjej som är lite trailor trash". Jag har inte riktigt kommit underfund med vilken som är rätt men jag kan säga att jag på riktigt skriver annorlunda på tangentbordet nu. Mer med "fingeravtrycken" och mindre med fingertopparna.

Andra viktiga events som skett sedan sist är att kärleken köade i en och en halv timme för att lägga vantarna på en iPhone 3G. Han är mycket förtjust i sin tingest och vägrar acceptera att någon så mycket som andas kritik mot den. Själv är jag inte helt övertygad om att det är just en sådan lur man ska ha. För det första har den ingen vettig kamera med ens en lampa. Vidare kan den inte skicka MMS bara för att Apple inte begripit att Europa inte är USA och därmed Blackberry-land där MMS is unheard of. Det senare ska tydligen gå att ordna med någon nedladdningsbar tilläggsapplikation men allvarligt, kunde detta inte fixats från början? För att fortsätta kritiken menar jag att formatet är helt off. Den är alldeles för stor och tung för att göra någon nytta. Jag struntar i hur förträfflig pekskärmen är, den är för stor för att jag skulle kunna peta ner den i någon ficka på jeansen eller andra byxor och jag kan inte ha med den ut och springa eftersom jag på mina träningskläder inte ens har några fickor och jag vill näppeligen springa runt med den i handen som en annan LA-celeb.

Min sista aversion mot iPhone är att det endast är Telia som i Sverige får sälja den. Det innebär ett principiellt problem eftersom jag hyser ett principiellt agg mot Telia, före detta statliga Televerket. Eller Televärket som många skulle uttryckt saken. I can help but feel that Telia would try to screw me first chance they'd get. Sådana är gamla myndigheter förklädda i bolagskostym. Sådan är i alla fall SJ. Samma sak där. En gammal statlig institution försatt att håva in penningar till statskassan på det lömskaste möjligaste sätt; kommersiellt. I don't like it, I don't like it one bit.