Virtuella goda vänner

Det snackas ju mycket om mikrobloggar nu. I alla fall har svensk press fått upp ögonen för det fenomenet som varit känt länge i staterna over there. Själv intog jag, som ni vet, länge ignoransens lyckliga position och vägrade lära mig vad sociala medier utöver Facebook var.

Det har ju nu ändrats radikalt. Allt sedan jag för ganska precis en vecka sedan tog reda på vad det innebär har jag suttit fast. Det är intressant att följa vad vissa trådar mynnar ut i och hur en upplagd status/mening kan starta massiva diskussioner som antingen är för och emot det ena eller det andra. Fort lär man sig att stänga av funktionen som gör att man får ett mail eller SMS när någon lägger upp en kommentar till vad man skrivit. 

Det rubriken syftar till är att jag la upp en rad på Bloggy om att jag funderade på att ta mig ut och springa men inte visste om jag orkade. Det tog inte många minuter innan jag fick det käcka svaret: "Gör't!". När Kärleken sedan idkade lite press (jag fick varken äta glass eller gosa förrän jag hade sprungit) så var det bara att ge sig ut. 

Det här fick mig att spinna vidare på det faktum att den äldre generationen är lätt förtvivlade över att "dagens ungdom" umgås mindre och mindre irl (in real life) och spenderar mycket tid vid datorn. Man oroar sig över isolering men i själva verket är ungdomarna mer sociala än någonsin. Goda vänner kan umgås över nätet och, som ni såg i exemplet ovan, ge stöd som man kanske inte får av människor som finns runt omkring en. Fundera på det.

Kom gärna med egna exempel!